uti särskildt Butgifna skrifter. Sedan äfven presteståndet vid 1828—1830 årens riksdag yttrat sig deröfver, återställdes förslaget jemte dervid gjorda anmärkningar den 27 December 1833 till kommitterade, Kongl. Maj:t förordnade dervid bland annat att, innan någon ny redaktion af kyrkoförfattningarne företoges, kommitterade skulle göra en fullständig samling af de stadganden, hvarigenom kyrkolagen blifvit i någon mån upphäfven, ändrad eller tillökad, äfvensom af de reglementariska föreskrifter angående kyrkoväsendet, hvilka af konungen i hvarjehanda afseenden blifvit utfärdade, dels för riket i allmänhet, dels för särskilda stift eller mindre orter. Sedan fnllständig kännedom af redan gällande författningar sålunda vunnits, skulle kommitterade uppgifva och föreslå hvad de ansåge deraf böra bibehållas, börttagazs, ändras eller till-li läggas, samt utarbeta en ny fullständig redaktion af kyrkoförfattningarne på det sättet, att dessa indelades uti kyrkolag, innefattande föremålen för Konungens och Ständernas gemensamma lagstiftning, och kyrkostadga, innefattande alla öfriga föreskrifter, som kommitterade med afseende på kyrkoväsendet funne nödiga. På kommitterades. begäran förständigades konsistorierne tvenne särskilda gånger att samle och insända afskrifter af alia sådana stadganden, som rörde vissa stift eller församlingar. Sedan dessa handlingar inkommit, uppdrogo kommitterade med konungens tillåtelse ät kommittns ledamot prosten. Mitiag, dels att samls: och ordna alla de stadganden, hvarigenom 1686 års kyrkolag blifvit i någon mån upphäfven, ändrad eller tillökt, dels ock ati i ett särskildt arbete efter en bestämd plan sammanfatta allt af dessa stadganden, som vore gällande. Kommittgas sekreterare erhöll derjemte uppdrag att samla och ordna alla vid kyrkolagsförslaget af är 1828 gjorda anmärkningar. Det arbete, som sålunda i första rummet uppdrogs åt prosten Miitag, för att sedermera af kommitterade samföldt genomgås och granskas, var af den omfattning och svårighet, att det ensamt fordrade flera, år. Det blef först färdigt år 1842 och trycktes på konungens befallning året derpå, sedan det förut un1 dergått samilige kommitterades granskning ). Genom detta arbete hade således :icke blott kommitterade sjelfve vunnit fullständig Kännedom om förut gällande kyrkoförfattningar, utan äfven genom ;dessutgifvande på trycket beredt allmänheten tillfälle att erhålla denna kännedom, och den första delen af det nya uppdrag, kyrkolagskommiiten år 1833 erhållit, var härigenom fuligjord. pe Under tiden hade en annan af kommittens ledamöter, doktor Thomander, redan enskildt utarbetat och på trycket utgifvit ett förslag till kyrkolag, hvilket kommitterade sedermera granskade, och som de vid det slutliga utarbetandet af sitt eget förslag i flera väsendtliga delar antogo. Detta slutliga arbete, hvarigenom kommitten äfven fallgjorde den sednare delen af det erhållna uppdraget, blef fördigt år 1846, då kommitterade under den 29 December till Kongl. Maj:t öfverlemnade sitt förslag såväl till allmän kyrkolag och till vissa särskilda lagar rörande kyrkoväsendet, som till så kallade kyrkostadgar. Förslaget trycktes omedelbart derefter och öfversändes i Mars 1847 till konsistorierna, med infordrande af deras utlåtanden. Om det också, med den hos oss alltför vanliga långsamheten uti expeditioner och utlåtandens. afgifvande och med afseende tillika på den omsorgsfulla pröfning som ett så omfattande förslag fordrade, hade varit för mycket begärdt, att Rikets Ständer redan vid 1848 år riksdag kunnat erhålla en kunglig proposition uti detta ;ämne, hvars bringande till ett snårt afgörande är i så hög grad af behofvet påkalladt, så hade man åtminstone med allt skäl kunnat fordra, att ärendet intill sednast hållna riksdag skulle bafva blifvit så beredt, att det då kunnat tiil ständernas pröfning öfverlemnas. Detta skedde likväl icke: Och regeringen visade sig så föga angelägen att befordra det vigtiga ärendet till slutlig behandling af lagstiftningen, att vid remissen till konsistorierne icke ens nägon tid lärer hafva utsatts, inom hvilken deras utlåtanden borde afgifvas. Ingenting skulle således förmodligen hafva -hindrat konsistorierna att ännu i dag låta förslaget hvila i sina arkivers De afgätvo emellertid smaåniogom sina utlåtanden, och det sista af dessa, det af Stockholms stads konsistorium, inkom till konungens kansli i September år 1850. Då det lyckligtvis ännu återstod att äfven höra högsta domstolen, ansåg sig regeringen följaktligen ursäktad, att hon icke heller till den två månader derefter sammanfrädande riksdagen kunde åstadkomma någon kunglig proposition i ämnet. Emellertid vero handlingarne numera, så när som på högsta domstolens erforderliga utlåtande i ämnet, fullständiga. Ingenting kunde nu rimligtvis hindra ärendets beredande till före: dragning för att omsider, vid nästa riksdag framläggas till ständernas; . pröfning, så vidt nemligen äfven högta domstolens utlåtande ; tid infordrades och inkomne. Förslag och utr låtanden hafva likväl nu icke destomindre i nära två och elt half: år legat orörda i justitiedepartemeiitet utan att någon remiss till högsta domstolen ännu egt rum. Emellertid skrit va vi redan det är, under hvilket riksdagen kommet ait sammanträda, och här var således ingen tid mera att förlora, om man å nyc skulle Hitta på någon utväg att skjuta ärendet ifrån sig på ett sådant sätt, att man åt) Det utkom. l:kväl icke fullständigt på trycket förr än är 1845. NER RE det hade de koremit ända fram till Saint Mar: ting-porten. .. . i Å — Ni-går således icke hem till er, efte . Ah ee Å andla manar