uti särskildt Butgifna skrifter. Sedan äfven
presteståndet vid 1828—1830 årens riksdag
yttrat sig deröfver, återställdes förslaget jemte
dervid gjorda anmärkningar den 27 December
1833 till kommitterade, Kongl. Maj:t förord-
nade dervid bland annat att, innan någon ny
redaktion af kyrkoförfattningarne företoges,
kommitterade skulle göra en fullständig sam-
ling af de stadganden, hvarigenom kyrkolagen
blifvit i någon mån upphäfven, ändrad eller
tillökad, äfvensom af de reglementariska före-
skrifter angående kyrkoväsendet, hvilka af
konungen i hvarjehanda afseenden blifvit ut-
färdade, dels för riket i allmänhet, dels för
särskilda stift eller mindre orter. Sedan fnll-
ständig kännedom af redan gällande författ-
ningar sålunda vunnits, skulle kommitterade
uppgifva och föreslå hvad de ansåge deraf
böra bibehållas, börttagazs, ändras eller till-li
läggas, samt utarbeta en ny fullständig redak-
tion af kyrkoförfattningarne på det sättet, att
dessa indelades uti kyrkolag, innefattande före-
målen för Konungens och Ständernas gemen-
samma lagstiftning, och kyrkostadga, innefat-
tande alla öfriga föreskrifter, som kommitte-
rade med afseende på kyrkoväsendet funne
nödiga.
På kommitterades. begäran förständigades
konsistorierne tvenne särskilda gånger att samle
och insända afskrifter af alia sådana stadgan-
den, som rörde vissa stift eller församlingar.
Sedan dessa handlingar inkommit, uppdrogo
kommitterade med konungens tillåtelse ät kom-
mittns ledamot prosten. Mitiag, dels att samls:
och ordna alla de stadganden, hvarigenom
1686 års kyrkolag blifvit i någon mån upp-
häfven, ändrad eller tillökt, dels ock ati i ett
särskildt arbete efter en bestämd plan sam-
manfatta allt af dessa stadganden, som vore
gällande. Kommittgas sekreterare erhöll der-
jemte uppdrag att samla och ordna alla vid
kyrkolagsförslaget af är 1828 gjorda anmärk-
ningar.
Det arbete, som sålunda i första rummet
uppdrogs åt prosten Miitag, för att sedermera
af kommitterade samföldt genomgås och gran-
skas, var af den omfattning och svårighet,
att det ensamt fordrade flera, år. Det blef
först färdigt år 1842 och trycktes på konun-
gens befallning året derpå, sedan det förut un- 1
dergått samilige kommitterades granskning ).
Genom detta arbete hade således :icke blott
kommitterade sjelfve vunnit fullständig Kän-
nedom om förut gällande kyrkoförfattningar,
utan äfven genom ;dess- utgifvande på trycket
beredt allmänheten tillfälle att erhålla denna
kännedom, - och den första delen af det nya
uppdrag, kyrkolagskommiiten år 1833 erhål-
lit, var härigenom fuligjord. pe
Under tiden hade en annan af kommittens
ledamöter, doktor Thomander, redan enskildt
utarbetat och på trycket utgifvit ett förslag
till kyrkolag, hvilket kommitterade sedermera
granskade, och som de vid det slutliga ut-
arbetandet af sitt eget förslag i flera väsendt-
liga delar antogo. Detta slutliga arbete, hvar-
igenom kommitten äfven fallgjorde den sed-
nare delen af det erhållna uppdraget, blef för-
digt år 1846, då kommitterade under den 29
December till Kongl. Maj:t öfverlemnade sitt
förslag såväl till allmän kyrkolag och till vissa
särskilda lagar rörande kyrkoväsendet, som
till så kallade kyrkostadgar. Förslaget tryck-
tes omedelbart derefter och öfversändes i Mars
1847 till konsistorierna, med infordrande af
deras utlåtanden.
Om det också, med den hos oss alltför
vanliga långsamheten uti expeditioner och ut-
låtandens. afgifvande och med afseende tillika
på den omsorgsfulla pröfning som ett så om-
fattande förslag fordrade, hade varit för myc-
ket begärdt, att Rikets Ständer redan vid 1848
år riksdag kunnat erhålla en kunglig propo-
sition uti detta ;ämne, hvars bringande till ett
snårt afgörande är i så hög grad af behofvet
påkalladt, så hade man åtminstone med allt
skäl kunnat fordra, att ärendet intill sednast
hållna riksdag skulle bafva blifvit så beredt,
att det då kunnat tiil ständernas pröfning öf-
verlemnas. Detta skedde likväl icke: Och
regeringen visade sig så föga angelägen att
befordra det vigtiga ärendet till slutlig be-
handling af lagstiftningen, att vid remissen till
konsistorierne icke ens nägon tid lärer hafva
utsatts, inom hvilken deras utlåtanden borde
afgifvas.
Ingenting skulle således förmodligen hafva
-hindrat konsistorierna att ännu i dag låta för-
slaget hvila i sina arkivers De afgätvo emel-
lertid smaåniogom sina utlåtanden, och det
sista af dessa, det af Stockholms stads kon-
sistorium, inkom till konungens kansli i Sep-
tember år 1850. Då det lyckligtvis ännu
återstod att äfven höra högsta domstolen, an-
såg sig regeringen följaktligen ursäktad, att
hon icke heller till den två månader derefter
sammanfrädande riksdagen kunde åstadkomma
någon kunglig proposition i ämnet.
Emellertid vero handlingarne numera, så när
som på högsta domstolens erforderliga utlåtan-
de i ämnet, fullständiga. Ingenting kunde nu
rimligtvis hindra ärendets beredande till före:
dragning för att omsider, vid nästa riksdag
framläggas till ständernas; . pröfning, så vidt
nemligen äfven högta domstolens utlåtande ;
tid infordrades och inkomne. Förslag och utr
låtanden hafva likväl nu icke destomindre
i nära två och elt half: år legat orörda i justi-
tiedepartemeiitet utan att någon remiss till högsta
domstolen ännu egt rum. Emellertid skrit
va vi redan det är, under hvilket riksdagen
kommet ait sammanträda, och här var såle-
des ingen tid mera att förlora, om man å nyc
skulle Hitta på någon utväg att skjuta ären-
det ifrån sig på ett sådant sätt, att man åt-
) Det utkom. l:kväl icke fullständigt på trycket förr
än är 1845.
NER RE
det hade de koremit ända fram till Saint Mar:
ting-porten. .. . i Å
— Ni-går således icke hem till er, efte
- . Ah ee Å andla manar