verlden. Hade det varit annorlunda, ekulle
Santillian kanske hafva varit förmäten nog att
tro sig älskad, så öm och beständig var hen-
nes kärleksfulla omsorg om bonom; men det
var ett svalg emellan dem, som han kände
omöjligt att öfverstiga, och en gång då han.
svagt försökte att göra detta, skyggade Ruth
tillbaka med så ögonskenlig sorg och förvå-
ning, att Santillian knappast hade mod att
återigen möta hennes melankoliska blick.
Behåll henne hos dig ännn en liten tid,
bästa Rutb, sade Santillian, då han slet sig
bort från Lewellyn, i det han lade sin dotter
i Ruths armar; behåll henne bös dig änvu
en Jiten tids till dess jag har ett hem färdigt
att mottaga henne — att mottaga henne ur
dina Bbänder som mitt käraste sällskap och
min bästa vän. Hennes blifvande hem skall
ej blifva långt från ditt.n
Ej heller blef det så, ty Santillian köpte
en egendom i närheten af Lewellyn, der han
ann daglig snledning till större tacksamhet
met Buth, som hade uppdragit en så ljuk
bomma för att lyckliggöra och försköna har g
hem. Hit kommo mir och m:ra Ephraim,
Jå de besökte Lewellyn. Och besynnerliga
sok! — M:r Epbraim hade ätervunnit 2ynen,
ch var likväl blind! Famlande i fullkom-
ligt mörker, ledd af sin tillgifna maka, såg
han ru mer än han någonsin förut sett, ty
ban såg sina egna villfarelser, och famn sn
hustrus. värde, ofta erkännande att bon var
Jen klisraste stjerna som lyst på hans stig.
Hit kommo äfven fröknarna Howard — idel
skäret och löje, skrynklor och silfverioc Ty
bjertlighet och välvilja: de läto de hvä :
salarna i Lewellyn ånyo genljuda af enkla
olksånger, så att den inde Martin Barston
blef helt svartsjuk, Och var ej Ruth Lewel-
lyn lycklig och belönad? — hon hvars sjelf
uppoffring varit så fullkomlig. Hennes många
och med klokhet utöfvade RR
v 5sevigade hennes namn i mångas bjer.
mm dt öfter att hon flyttat till det bättra
land, dit hennes själ längtade.
Sluta