Rosamunda, till hälften förskräckt öfver sin
mans utseende, försökte att genom trots vinna
mod och svarade med fräckhet:
,Hvarföre skulle jag ej följa ert exempel,
mr Santillian? Hvazföre skulle ni misstycka
att jag har hedersskulder, ådragna genom spel?
Är väl ni så felfri? Och dessutom hvad är
väl miss Lewellyn för mig, för att jag skulle
tveka ätt använda hennes diamanter i nödens
stund?
Hör mig, madame! Sedermera skall ni re-
dogöra för ert handlingssätt inför mig, och
det på det aldra noggrannaste, i hvad som
angår de skulder ni talar om! Ni har fläckat
min heder genom att göra er af med de dias
manter hviika Ruth Lewellyns mor bestämt
åt henne, ty kon var min trolofvade brud!
Hade hon nekat sitt samtycke, skulle ni al-
drig blifvit min hustru; och Gud veto, mum-
Jade han reellan tänderna, att det skulle varit
vida bättre för mig om hon nekat det.s
Hvarföre gifte ni er då ej med henme?x
utropade Rosamunda lättsinnigt; shon var rik
och jag var fattig, hon öt mönster för alla
qvinnor — jag en nolla —) Te
Jag tänkte ej på rikedom, mrs BSantillian,
som kanske ni gjorde. Ruth Lewellyn och
jag blefvo som barn förlofvade af våra föräl-
drar, och när jag kom till England och först
såg henne i sin förmyndares hus, älskade jag
den älskvärda Ruth, eller inbillade mig att
jag giorde det. Ni känner det öfriga — Oy
hvilken suck stal sig ej från djupet af San-
tillians bröst, hvilka hela volymer af minnen
den uttalade! — Ni känner det öfriga: vi
möttes, och mitt öde var afgjordt. Efter
många strider öfverlemnade jag mig åt Ruths
barmhertigbet och bekände allt. Hon återgaf
mig på ögonblicket, fritt och fullkomligt, räitt
Jöite, och jag har tröstat mig med den tron
och det hoppet, att hennes kärlek till mig
var lika litet rotfästad som min för henne