Rosamunda, till hälften förskräckt öfver sin mans utseende, försökte att genom trots vinna mod och svarade med fräckhet: ,Hvarföre skulle jag ej följa ert exempel, mr Santillian? Hvazföre skulle ni misstycka att jag har hedersskulder, ådragna genom spel? Är väl ni så felfri? Och dessutom hvad är väl miss Lewellyn för mig, för att jag skulle tveka ätt använda hennes diamanter i nödens stund? Hör mig, madame! Sedermera skall ni redogöra för ert handlingssätt inför mig, och det på det aldra noggrannaste, i hvad som angår de skulder ni talar om! Ni har fläckat min heder genom att göra er af med de dias manter hviika Ruth Lewellyns mor bestämt åt henne, ty kon var min trolofvade brud! Hade hon nekat sitt samtycke, skulle ni aldrig blifvit min hustru; och Gud veto, mumJade han reellan tänderna, att det skulle varit vida bättre för mig om hon nekat det.s Hvarföre gifte ni er då ej med henme?x utropade Rosamunda lättsinnigt; shon var rik och jag var fattig, hon öt mönster för alla qvinnor — jag en nolla —) Te Jag tänkte ej på rikedom, mrs BSantillian, som kanske ni gjorde. Ruth Lewellyn och jag blefvo som barn förlofvade af våra föräldrar, och när jag kom till England och först såg henne i sin förmyndares hus, älskade jag den älskvärda Ruth, eller inbillade mig att jag giorde det. Ni känner det öfriga — Oy hvilken suck stal sig ej från djupet af Santillians bröst, hvilka hela volymer af minnen den uttalade! — Ni känner det öfriga: vi möttes, och mitt öde var afgjordt. Efter många strider öfverlemnade jag mig åt Ruths barmhertigbet och bekände allt. Hon återgaf mig på ögonblicket, fritt och fullkomligt, räitt Jöite, och jag har tröstat mig med den tron och det hoppet, att hennes kärlek till mig var lika litet rotfästad som min för henne