YSLUUKHÖLMM, den 12 Februari.
Vi hafva i vår utrikes afdelning meddelat
underrättelse om ett nyligen för representant-
kammaren i Piemont förelagdt mål, som har
särdeles vigt och intresse med afseende på
frågan om samvetsfriheten. Det visar sig deraf
att icke alla katoliker äro lika intoleranta som
den österrikiska vasall som nu regerar i Tos-
cana. Vi lemna efter den radikala engelska
tidningen Daily News, härom följande redo-
görelse :
Af en deputerads, hr Brofferios, yttrande
synes att vissa förfaranden af brottslig natur
nyligen egt rum i Genua mot en hr Mazzinghi;
på den grund att han hyste och utspridde pro-
testantiska tänkesätt. Den anklagade beteck-
nas såsom medlem at det medicinska ståndet
och som en nära vän och förtrolig med den
engelske kaptenen Packenham, hvars deltagande
för de olyckliga makarne Madiai på sednare
tid gjort hans namn bekant för allmänheten.
Det uppgifves att en förbjuden öfversättning
af den Heliga Skrift fanns i fångens besittning
vid arresteringstillfället, men af hvad beskaf-
fenhet hans religiösa förmaningar voro till dem
hvilka med honom brukade sammankomma
till bönestunder, derom hafva vi ej erhållit
någon kännedom. Representantkammaren j
Piemont, vare detta sagdt till dess ära, an-
såg det icke behöfligt att framställa någon
fråga deröfver. Allt hvad man känner utöf-
ver hvad som ofvan blifvit anfördt, är att ef-
ter en för slutna dörrar hållen rangakning, för-
klarades Mazzinghi skyldig till öfverträdelse
af ett gammalt lagrum, som påbjuder kyrk-
lig enhet, och at: han dömdes till tre års fän-
gelse.
Den deputerade, af hvilken detta upprörande
handlingssätt framdrogs för Sardinska parlamen-
fet, förklarade sin afsigt vara att i denna sak
ställa en följd af frågor till kronans förste mini-
ster. Men följande dagen gick grefve Cavour hr
Brofferio i förväg med den förklaring å regerin-
gens sida, att han högligen ogillade och bekla-
gade hvad som blifvit gjordt af de andliga myn-
digheterna i Genua, och lofvade att inom få da-
gar förelägga kammaren en afskrift af konungens
kassations- och benådningsbref. Det är omöjligt
att icke se hvad verkan denna manliga och
beslutsamma handling å piemontesiska rege-
ringens sida är egnad att utöfva på det all-
männa tänkesättet, icke allenast inom konung
Victor Emanuels rike, utan öfver hela Italien.
Och hvarhelst för öfrigt intoleransen höjer sin
hotande -band, skall denna -hedrande och väl-
betänkta motförklaring väcka känsla af hopp
och glädje. Vännerna af religionsförföljelsen
hafva haft den dårskapen och det öfvermodet
att väcka den stora frågan om samvetsfrihet
i ett land der det existerar ett fritt parlament
och en fri press. Befolkningen i Piemont är
katolsk — den af lagen stadgade statsreligio-
nen är katolsk — konungen och folkrepre-
sentanterna äro katoliker; men det finnes all-
män diskussionsfrihet, tryckfrihet, representa-
tion och ministeriell ansvarighet, och det är
derföre som den enskilda tarkefriheten härl
icke ostraffadt kan väåldföras, till och med i
gamla lagars namn. Den allmänna opinionen,
grundad på rätt och billighet, vägrar att låta sig
bindas af föråldrade föreskrifter, och de gom
vansinnigt åkallade deras auktoritet hafva, der-
med endast ådragit sig sjelfva skam och för-
ödmjukelse. I sanning, om någonsin en myn-
dighet värit slagen af förblindelse, så är det
det högkyrkliga parti under -hvars jernok mas-
san af Italien ännu suckar.
Med sann uppskattning af vigten att brin-
ga lagarne i Öfverensstämmelse med natio-
nens känsla af rätt och billighet fördrar Jik-
väl nä den allmänna opinionen i Piemont, att de
orimliga lagstadganden under hvilka Mazzinghil
tilltalades skola formligen afskaffas. Man reson-
nerar ganska riktigtatt så länge som samvets- och
bekännelsefrihet, fastän garanterade af grundla-
gen, i det speciella förnekas af ännu icke upphäf-
da stadganden, är ingen menniska säker för
förföljelse, kostnader och faror. Det är möjligt
att prestpartiet kan lyckas uppröra några
tyedrägtselementer i kammaren, då den mnö-
diga propositionen för detta ändamål kommer
att framläggas. Men, skulle detta komma
att inträffa, skall det endäst ytterligare bidraga
till framgång och triumf för sanningens och
framskridandets sak. Det är endast genom
århundraden af offentlig diskussion och öppen
kamp mellan folket å ena sidan och en in-
kräktande prestkast å den andra, som större
delen af kristendomen tillkämpat sig den he-
liga rätten af nonconformity, rätten att ej be-
höfva underkasta sig den stela pålysta enheten
i dogm, ritual och bekännelse. Om uti Italien,
Österrike och Ryssland den borgerliga sty-1
relsen ännu är ett verktyg i Högkyrklighetens
händer, och ännu våldförer den stora sannin-.
gen att hvarje tänkande varelse är direkte
och personligen ansvarig Gud, och honom en-
sam, för sina tankar, ord och gerningar, då
de ej röra timliga ting, så kommer sig detta
deraf att i alla och ett hvart af dessa för-
tryckta länder är talets frihet, är tryckfrihet,
jury-inrättning och representativ författning
något okändt. Ty den borgerliga frihe-
ten och den religiösa äro tvillingssystrar, och
ehuru de för en tid må kunna finnas åtskilj-
da, dragas de dock alltid till hvarandra af
outplånliga sympatier. Hade Toscana en re-
presentantförsamling skulle ej makarne Madiai
försmäkta i fängelse. Emedan Piemont har
en sådan författning, och en press som gör
rätt för namnet, är detta land mäktigt att i
en simpel och inflytelselös medborgares per-l(
son hämnas den tysta bönens, den lugna be-l;
traktelsens kränkta helgd.. i
E