touns små tillgångar kunde medgifva. På
detta sätt klädd hade Santillian första gången
sett. henne; och. beundrade han väl henne
mera nu än då? Hade.de väl någonsin till-
bragt lyckligare tinmar än dem som så has-
tigt förgått i den lilla. tråkiga småstaden?
Dessa närgångna frågor blefvo obesvarade,
troligen emedan sjelfva frågorna aldrig. gjor-
des; ty det var ej m:rs Santillians vana att
ransaka sitt bjerta i ensligheten. Hon ön-
skade scenförändring, eggelse, omvexling;
och: det var nog för Santillian att höra sin
hustru uttrycka en sådan önskan, understödd,
som den var, af läkarens råd.
Således reste det unga paret till den sol-
beglänsta södern och blefvo för de tvenne
följande åren resande på kontinenten, der de
med oförsvagadt nit och lif deltogo i alla de
förnämsta städernas nöjen. och förströelser.
Det är ibland förvånande att se huru mycket
de fina, spensliga varelserna från våra nord-
liga klimater kunna utstå, hvilka mödor de
kunpa utbärda, hvilken mängd af försakelser
och faror, när de inandas utländsk luft och
underkasta sig fremmande vanor; -Forntidens
ärofulla monaumenter och bildstoder blefvo alla
förbisedda, eller om de alls. sågos, endast
bevärdigade med en flyktig blick af Rosa-
munda, och detta blott emedan der var mo-
dernt att se dem — och att säga några toma
fraser om kärleken för gnillet och dess verk.
Rosamunda erfor ingen oförklarlig rörelse nät
hon såg ställen, utmärkta af stora handlingar,
ty detta är endast sådana själar förbehållet,
som äro mäktiga af de; starka religiösa in-
tryck, från hvilka vallfårder till vissa helgon-
altaren härleda sig, Hon hörde resande tala
om -sköna ögrupper uti azurblåa sjöar, der
purpurfärgade berg uppspirade, och skogbe-
växta dalar gåfvo gensvar åt underbara fåglars
sånger; der städer voro byggda på ängar, be-