STOCKHOLM, den 11 Februari.
I anledning af vår uppsats den 8 i denna
månad, angående ett af generalbefälhafvaren
i tredje militär-distriktet genenerallöjtnanten
grefve Carl Gustaf Löwenhjelm till civil-
departementet ingifvet underdånigt memorial,
har grefve Löwenhjelm låtit i sist utkomna
n:r af Svenska Tidningen införa ett tillkänna-
gifvande, som förtjenar att komma äfven till
våra läsares kännedom. Det är af följande
lydelse:
Gärdagens Aftonblad fäster, i en längre artikel,
allmänhetens uppmärksamhet på mig, i och för en
embetsätgärd, som ej behagat redaktionen. Jag från
skjuter mig -all slags politisk, om också blott kompa-
rativ, betydelse; min militära underkastar jag krigs-
styrelsens, — aldrig tidningarnes bedömmande.
Jag anhäller, att denna min förklaring måtte er
hålla ett rum i Svenska Tidningen, mot hvilken A.
B:s anfall egentligen är riktadt.
Stockholm den 9 Februari 1853.
Löwenhjelm. -
General-löjtnant.
Om grefve Löwenhjelm varit blott och bar
en krigsbuss, som genom en oafbruten bana
af militära förtjenster blifvit lyftad till den
höga plats som han innehar i svenska gene-
ralitetet, kunde det möjligtvis vara någon an-
ledning att fästa mindre vigt vid hans skrift-
liga framställningar, emedan man ej ovilkor-
ligen kan af en sådan krigsman fordra att han
skall föra pennan med samma skicklighet och
försigtighet som svärdet; men grefve Löwen-
hjelm har en längre tid inom vår diplomati-
ska kår innehaft en plats såsom ministre ple-
nipotentiaire och sedermera äfven i egenskap
af landshöfding varit chef för en civil admini-
stration, innan han sattes i spetsen för den
till tredje militärdistriktet hörande roilitär-
styrka. Af honom kan således med skäl for-
dras, att hans officiella skrifter skola vara af-
fattade med den grannlagenhet som tillkom:
mer icke endast en hög administrativ embets-
man, utan äfven en gammal diplomat.
Det är ett stort misstag af grefve Löwen-
hjelm att föreställa sig, det Aftonbladet sys-
selsatt sig med hans ifrågavarande embets-
memorial af den orsak att det ej behagat:
tidningens redaktion. Skulle vi upptaga alla
de memorialer som ej ;behaga, oss, fingo vi
sannolikt alltför mycket att göra. Det är så-
ledes icke af denna orsak som vi öfverlemnat
greffe Löwenbjelms förfarande. åt offentlighe-
ten, utan emedan detsamma är af den beskaf-
fenhet att det verkligen eger en viss politisk
betydelse, då det utgår från en sådan person
som grefve. Löwenbjelm. - Eller månne det
icke äger sin politiska märkvärdighet, alt en
f. d. hög diplomat och f. d. chef för en. ci-
vil administration, sedan han erhållit-generals-
befäl för en del af armeen, godtyckligt un-
dandrager sig att utföra en befallning från
landets regering, hvilken befallning hans an-
dra kamrater inom årmeen verkstälit? Att
vår konservativa minister erhåller en dylik
protest å sin befallning just från en af de
yppersta kämparne bland den konservativa
härskaran, och det i en tidpunkt då den kon-
servativa pressen gör stora ansträngningar för
att predika nödvändigheten af den politiska
och administfativa disciplinen, bidrager väl
äfven i sid mån ålt fista intresse vid berörde
förfarande.
Att grefve Löwenhjelm frånskjuter sig all
slags politisk, om också blott komparativ, be-
tydelse, förändrar ingenting i saken. Han
blir i alla fall en politisk. person icke blott i
komparativ, utan till och med i superlativ
grad, i följd af den verksamhet han utöfvat
Ach Fans tXfror — Ryktet har ju den sista
tiden äfven förkunnat, att generallöjtnanten
grefve Löwenhjelm vore benägon att 24an ing
på den diplomatiska banan, i fall den nuva-
rande innehafvaren af vår ministerplats i Pa-
rig skulle afgå, hvarmed vi för vår delönska
komme att anstå så länge som möjligt. Hvad
vill det då säga att en sådan person proteste-
rar emot att ega någon politisk betydelse?
Denna protest har samma brist på diploma-
tisk beräkning som den afgifna protesten emot
regeringens befallning.
Grefve .Löwenbjelms - protest emot tidnin-
garnes befogenhet att bedöma hans tillgöran-
den utgör väl icke heller något bevis på di-
plomatisk takt, enär tidningarne icke det rin-
gaste lära förstummas af. denna protest, men
densamma är dock i grefve Löwenhjelms mun
icke så orimlig som de andra. Han torde
dock hafva den godheten att ursäkta, det vi
i detta hänseende fästa lika litet afseende å
hans protester som han sannolikt fäster å tid-
ningarnes bedömanden.
Beträffande åter grefve Löwenbjelms förkla-
ring, att han underkaster sin militära bety-
delse krigsstyrelsens bedömande, så har denna
underkastelse ingenting att göra med. föreva-
rande .sak; ty den iörer regeringen - och icke
någon speciel kr: gsstyrelse. Armåen är icke
så i allo afsöndrad från den ministeriela re-
geringen, att denna sednare icke skulle hafva
något att säga öfver en generalbefälhafvare
som ej verkställer dess i administrativ väg
gifna befallningar. De äro ej mindre gällan-
de än de gom utdelas i kommandoväg.
Men det har emellertid icke varit så myc-
ket för den politiska betydelse, hvilken är fä-
stad vid grefve Löwenbjelms person, som vi
ansett oss böra framhålla ifräågakomna: sak,
utan mera för det förhållande hvari- den står
till de af den konservativå pressen just öu
ifrigt påyrkade satserna, att regeringens för-
troende-embetsmän, till hvilka generallöjtnan-
ten grefve Löwenhjelm i alla fall har denäran
att höra, icke böra afgifva några: ywutranden
som ej behaga regeringen, till och med då
dessa embetsmän uppfordrag att säga sin en-
allla vansne JT AE ov AV Ott mm Atatrnlra till