STOCKHOLM, den 11 Februari. I anledning af vår uppsats den 8 i denna månad, angående ett af generalbefälhafvaren i tredje militär-distriktet genenerallöjtnanten grefve Carl Gustaf Löwenhjelm till civildepartementet ingifvet underdånigt memorial, har grefve Löwenhjelm låtit i sist utkomna n:r af Svenska Tidningen införa ett tillkännagifvande, som förtjenar att komma äfven till våra läsares kännedom. Det är af följande lydelse: Gärdagens Aftonblad fäster, i en längre artikel, allmänhetens uppmärksamhet på mig, i och för en embetsätgärd, som ej behagat redaktionen. Jag från skjuter mig -all slags politisk, om också blott komparativ, betydelse; min militära underkastar jag krigsstyrelsens, — aldrig tidningarnes bedömmande. Jag anhäller, att denna min förklaring måtte er hålla ett rum i Svenska Tidningen, mot hvilken A. B:s anfall egentligen är riktadt. Stockholm den 9 Februari 1853. Löwenhjelm. General-löjtnant. Om grefve Löwenhjelm varit blott och bar en krigsbuss, som genom en oafbruten bana af militära förtjenster blifvit lyftad till den höga plats som han innehar i svenska generalitetet, kunde det möjligtvis vara någon anledning att fästa mindre vigt vid hans skriftliga framställningar, emedan man ej ovilkorligen kan af en sådan krigsman fordra att han skall föra pennan med samma skicklighet och försigtighet som svärdet; men grefve Löwenhjelm har en längre tid inom vår diplomatiska kår innehaft en plats såsom ministre plenipotentiaire och sedermera äfven i egenskap af landshöfding varit chef för en civil administration, innan han sattes i spetsen för den till tredje militärdistriktet hörande roilitärstyrka. Af honom kan således med skäl fordras, att hans officiella skrifter skola vara affattade med den grannlagenhet som tillkom: mer icke endast en hög administrativ embetsman, utan äfven en gammal diplomat. Det är ett stort misstag af grefve Löwenhjelm att föreställa sig, det Aftonbladet sysselsatt sig med hans ifrågavarande embetsmemorial af den orsak att det ej behagat: tidningens redaktion. Skulle vi upptaga alla de memorialer som ej ;behaga, oss, fingo vi sannolikt alltför mycket att göra. Det är således icke af denna orsak som vi öfverlemnat greffe Löwenbjelms förfarande. åt offentligheten, utan emedan detsamma är af den beskaffenhet att det verkligen eger en viss politisk betydelse, då det utgår från en sådan person som grefve. Löwenbjelm. Eller månne det icke äger sin politiska märkvärdighet, alt en f. d. hög diplomat och f. d. chef för en. civil administration, sedan han erhållit-generalsbefäl för en del af armeen, godtyckligt undandrager sig att utföra en befallning från landets regering, hvilken befallning hans andra kamrater inom årmeen verkstälit? Att vår konservativa minister erhåller en dylik protest å sin befallning just från en af de yppersta kämparne bland den konservativa härskaran, och det i en tidpunkt då den konservativa pressen gör stora ansträngningar för att predika nödvändigheten af den politiska och administfativa disciplinen, bidrager väl äfven i sid mån ålt fista intresse vid berörde förfarande. Att grefve Löwenhjelm frånskjuter sig all slags politisk, om också blott komparativ, betydelse, förändrar ingenting i saken. Han blir i alla fall en politisk. person icke blott i komparativ, utan till och med i superlativ grad, i följd af den verksamhet han utöfvat Ach Fans tXfror — Ryktet har ju den sista tiden äfven förkunnat, att generallöjtnanten grefve Löwenhjelm vore benägon att 24an ing på den diplomatiska banan, i fall den nuvarande innehafvaren af vår ministerplats i Parig skulle afgå, hvarmed vi för vår delönska komme att anstå så länge som möjligt. Hvad vill det då säga att en sådan person protesterar emot att ega någon politisk betydelse? Denna protest har samma brist på diplomatisk beräkning som den afgifna protesten emot regeringens befallning. Grefve .Löwenbjelms protest emot tidningarnes befogenhet att bedöma hans tillgöranden utgör väl icke heller något bevis på diplomatisk takt, enär tidningarne icke det ringaste lära förstummas af. denna protest, men densamma är dock i grefve Löwenhjelms mun icke så orimlig som de andra. Han torde dock hafva den godheten att ursäkta, det vi i detta hänseende fästa lika litet afseende å hans protester som han sannolikt fäster å tidningarnes bedömanden. Beträffande åter grefve Löwenbjelms förklaring, att han underkaster sin militära betydelse krigsstyrelsens bedömande, så har denna underkastelse ingenting att göra med. förevarande .sak; ty den iörer regeringen och icke någon speciel kr: gsstyrelse. Armåen är icke så i allo afsöndrad från den ministeriela regeringen, att denna sednare icke skulle hafva något att säga öfver en generalbefälhafvare som ej verkställer dess i administrativ väg gifna befallningar. De äro ej mindre gällande än de gom utdelas i kommandoväg. Men det har emellertid icke varit så mycket för den politiska betydelse, hvilken är fästad vid grefve Löwenbjelms person, som vi ansett oss böra framhålla ifräågakomna: sak, utan mera för det förhållande hvariden står till de af den konservativå pressen just öu ifrigt påyrkade satserna, att regeringens förtroende-embetsmän, till hvilka generallöjtnanten grefve Löwenhjelm i alla fall har denäran att höra, icke böra afgifva några: ywutranden som ej behaga regeringen, till och med då dessa embetsmän uppfordrag att säga sin enallla vansne JT AE ov AV Ott mm Atatrnlra till