blifvit nedlagdt på den yttre formen. Ettarbete åt hvilket dessa båda stora förmågor egnat sina förenade bemödanden kan ej undgå att bära prägeln-ef hvad som,;hos.båda är de i så hög grad öfvervägande hufvuddragen; förmågan att åstadkorama Jysande, öfverraskande effekter, att vidmakthålla en alltigenom spänd uppmärksamhet. Dessa egenskaper kunna ej heller frånkännas fru BirchPfeiffersintrigstycke Anna af Österrike, hvartill stoftet blifvit hemtadt från Alex, Dumas roman, De tre. Musketörernanr. j Hvar och en-.som påderas äfventyrliga irrfärder följt musketörerna — och hvem har icke det — inser. dock -huru äfventyrligt det måste blifva att på scenen gifva lif åt dessa sagohjeltar. Man ler ät den älskvärda trygghet hvarmed Dumas låter dem kämpa, så att :Rottästad klippa Hölle väl knappast ut att stä, och lummig jernek fölle för: mindre tag än så. Men blundar icke för orimligheterna, men följer dock med lifligaste deltagande slutet på den vilda leken. Huru vore det väl möjligt att på skådebanan annat än matt återgifva sådana scener, och det gör heller icke något intryck på åskådaren då ban ser dArtagnan. den tappre, den glade Gascognaren, kasta på dörren en hel svärm af kardinalens gardister. Fru Birch-Pfeiffer. har insett det äfventyrliga häri, och derföre också i de flesta fall nöjt sig med att låta oss höra omtalas musketörernas bragder. Det är egentligen scenerna på hofvet och de rönker som smidas med anledning af den af drottning Anna till Buckingbam skänkta diamantprydda bandrosen som utgöra ämnet för det Birch-Pfeifferska stycket. Detta eger, såsom vi nämnt, obestridliga förtjenster i afseende på intrig och effekter, förtjenster som dock till icke ringa del gå förlorade för dem som på förhand tagit kännedom om styckets urbild, den D imaska romanen. Det stora värde denna sistnämnda, oaktadt alla sina öfverdrifter, eger såsom en med beundransvärd skarpsinnighet uppfattad och med utomordentlig. konstskicklighet utfördvtidstafla, har likväl gått förlorad i den sceniska bearbetningen, i hvilken man visserligen skymtar några. drag deraf, men ii hvilken dock, det inre lifvet;den genomgående tanken saknas. Detta stycke hade blifvit återupptaget till hr Almlöfs recett i måndags... Recettagaren återgaf på ett förtjenstfullt. sätt Richelien, liksom hr Daåhlqvist.Ludvig XIII. Titelrollen innehades af fru Almlöf, söp för vissa scener skördade: lifligt bifall;, mot hennes deklamation måste man dock anmärka en ej-alltid -på -rätt ställe använd pathos. Hr Zedin löser sin uppgift. att återgifva oss dArtagnans bild på eti jemförelsevis lyckligt sätt. Man ser visserligen icke mycket till den fine, sluge partigängaren, men deremot ganska klart framstående den glade, lefnadslustige, -storskrytande .Gascognaren. Å andra sidan var det en verklig fördel för stycket att hans tvenne vapenbröder Athos och Porthos så snart lemnades på platsen: och försvunno från :scenen. En balett, Pas de Shawl Oriental, komponerad af hr Selinder, följde vid måndagens representation förenämnde stycke. Några ganska smakfullt anordnade grupper förekommo deri, hvilka syntes vinna publikens bifall. Sjelfva. dansen. var för öfrigt alldeles densamma som vi se återkomma i alla andra ;Pas,, och framkallar den önskan att den kungl. teaterns resurser i denna väg roåtte kunna användas på några kompositioner med något litet mening och innehåll. Slutligen hade man återupptagit den af gar malt kända komedien När kärleken slocknar . .., hvilken utfördes con amore af recettagaren,! hans fru, samt. fru Bock, m:ll Jacobsson och hr Pettersson. Skada att det ostridigen qvickal och träffande i detta nätta stycke skall vara inmängdt med åtskilligt, som måhända toge sig bättre ut på någon teater för herrarp. SR