blifvit nedlagdt på den yttre formen. Ettar-
bete åt hvilket dessa båda stora förmågor eg-
nat sina förenade bemödanden kan ej undgå
att bära prägeln-ef hvad som,;hos.båda är de
i så hög grad öfvervägande hufvuddragen;
förmågan att åstadkorama Jysande, öfverra-
skande effekter, att vidmakthålla en alltige-
nom spänd uppmärksamhet. Dessa egenska-
per kunna ej heller frånkännas fru Birch-
Pfeiffersintrigstycke Anna af Österrike, hvar-
till stoftet blifvit hemtadt från Alex, Dumas
roman, De tre. Musketörernanr. j
Hvar och en-.som påderas äfventyrliga irrfär-
der följt musketörerna — och hvem har icke
det — inser. dock -huru äfventyrligt det måste
blifva att på scenen gifva lif åt dessa sago-
hjeltar. Man ler ät den älskvärda trygghet
hvarmed Dumas låter dem kämpa, så att
:Rottästad klippa Hölle
väl knappast ut att stä,
och lummig jernek fölle
för: mindre tag än så.
Men blundar icke för orimligheterna, men föl-
jer dock med lifligaste deltagande slutet på
den vilda leken. Huru vore det väl möjligt
att på skådebanan annat än matt återgifva så-
dana scener, och det gör heller icke något
intryck på åskådaren då ban ser dArtagnan.
den tappre, den glade Gascognaren, kasta på
dörren en hel svärm af kardinalens gardister.
Fru Birch-Pfeiffer. har insett det äfven-
tyrliga häri, och derföre också i de flesta
fall nöjt sig med att låta oss höra omtalas
musketörernas bragder. Det är egentligen
scenerna på hofvet och de rönker som smi-
das med anledning af den af drottning Anna
till Buckingbam skänkta diamantprydda band-
rosen som utgöra ämnet för det Birch-Pfeif-
ferska stycket. Detta eger, såsom vi nämnt,
obestridliga förtjenster i afseende på intrig och
effekter, förtjenster som dock till icke ringa
del gå förlorade för dem som på förhand ta-
git kännedom om styckets urbild, den D i-
maska romanen. Det stora värde denna sist-
nämnda, oaktadt alla sina öfverdrifter, eger
såsom en med beundransvärd skarpsinnighet
uppfattad och med utomordentlig. konstskick-
lighet utfördvtidstafla, har likväl gått förlorad
i den sceniska bearbetningen, i hvilken man
visserligen skymtar några. drag deraf, men ii
hvilken dock, det inre lifvet;den genomgående
tanken saknas.
Detta stycke hade blifvit återupptaget till hr
Almlöfs recett i måndags... Recettagaren åter-
gaf på ett förtjenstfullt. sätt Richelien, liksom
hr Daåhlqvist.Ludvig XIII. Titelrollen inne-
hades af fru Almlöf, söp för vissa scener skör-
dade: lifligt bifall;, mot hennes deklamation
måste man dock anmärka en ej-alltid -på -rätt
ställe använd pathos. Hr Zedin löser sin upp-
gift. att återgifva oss dArtagnans bild på eti
jemförelsevis lyckligt sätt. Man ser visserli-
gen icke mycket till den fine, sluge partigän-
garen, men deremot ganska klart framstående
den glade, lefnadslustige, -storskrytande .Gas-
cognaren. Å andra sidan var det en verklig
fördel för stycket att hans tvenne vapenbrö-
der Athos och Porthos så snart lemnades på
platsen: och försvunno från :scenen.
En balett, Pas de Shawl Oriental, kompone-
rad af hr Selinder, följde vid måndagens re-
presentation förenämnde stycke. Några gan-
ska smakfullt anordnade grupper förekommo
deri, hvilka syntes vinna publikens bifall.
Sjelfva. dansen. var för öfrigt alldeles den-
samma som vi se återkomma i alla andra
;Pas,, och framkallar den önskan att den
kungl. teaterns resurser i denna väg roåtte
kunna användas på några kompositioner med
något litet mening och innehåll.
Slutligen hade man återupptagit den af gar
malt kända komedien När kärleken slocknar . ..,
hvilken utfördes con amore af recettagaren,!
hans fru, samt. fru Bock, m:ll Jacobsson och
hr Pettersson. Skada att det ostridigen qvickal
och träffande i detta nätta stycke skall vara
inmängdt med åtskilligt, som måhända toge
sig bättre ut på någon teater för herrarp.
SR