sam person! Sällan förverkligas sådana dröm-1 mar som hennes. Ibland kunde hon knappast: tro sanningen häraf, och hon. var lika orolig, som Santillian; sjelf, att giftermålet skulle blifva af; ty förrän detta skett, lefde hon i en beständig oförklarlig fruktan att en sådan lycka skulle försvinna i luften, såsom ett blott och bart bjernspöke. ,Jag har en aning, mitt älskade barn, att jag ej får lefva för att se dig såsom Santillians hustru,, sade mrs Mertoun till Rosamunda. Åh, min älskade mamma, svarade henneg dotter, vår bröllopsdag blir ju om fjorton dagar; men ni är nervsvag och uttröttad af all denna mödan för min skull, och ni måste hålla er i stillhet, eller ock blir jag tvungen att uppskjuta mitt bröllop ännu länre.n 5 nUppskjuta!s utropade rars Mertoun — uppskjuta, min älskade! Tala ej så oförståndigt. Himlen vet att ditt giftermål kan nog bli uppskjutet, utan att du sjelf bidrager dertill! Dagen derpå kom Santillian från London, så fort som fyra hästar, fraggande af svett, kunde föra honom. Han var i ett utomordentligt upprördt tillstånd; ty förlusten af hela hans förmögenhet hotade honom, såvida han ej ögonblickligen hörsammade sin agents kalJelse och personligen begaf sig till sina vestindiska egendomar. Han anhöll på det ifrigaste att blifva genast förenad med Rosamunda; men härtill ville ej m:rs Mertoun samtycka; giftermålskontraktet var ännu e uppgjordt; .och hon, såsora sin dotters end: förmyndare, måste omsorgsullt skydda henn för hvarje möjlig tillfällighet eller kommands risk. I denna äsigt instämde Santillian; uton sig och med krossadt hjerta slet han sig lö från sin älskade, utan att. gifva akt på d tröstens ord hon tillhviskade honom — någr: få månaner, Sanmtillian, skola snart förgå; di frånvaro skall ej räcka länge.n ; Denna afton sade m:rs Mertoun med hög tidlig min till den trogna Dona: Om vi vor i OConnor, så skulle jag nästan vänta at få höra den varnande anden, Dona, ty de aningen tär på mitt hjerta, att jag eJ får lef