skat göra det med ännu större högtidlighet — de h talat om att göra illumination. Men Stockholms syster Christisnia — som har sit hufvud för sig — beiänkte sig och sade: Jag vil göra något bättre än illumization för att betyga mir glädje, och nögot som skall glädja kungens hjert: mer. Jag skali tända ljus i tusentals lefvande men niskoögon, i konungens namnp.n Och Christiania använde sammanskottet för illumi nationen att, i den faderlige konungens namn, för pläga och glädja hufvudstadens nödställde befolkning. Det var rätt och ädelt sjordt af Christiania. Stockholm, som också har sitt hufvud för sig — och har all rätt att hafva det — har sagt och skrif vit: Jag vill göra illumination! s Skulle man emellertid ha frågat kung Oscar hvil ken fröjdebetygelse var mest efter hans hjerta — illu: minatiow eiler festen för de behötvande — så tro vi att han skulle ba svarat: dea sednare!, Vi tro äet på grund af konungens karakter och handlingssätt. Han har under hela sin regeringsti visat att han har sin lust i att välgöra mer än i Jysanda nöjen. En mera gifmild konung, eitmera gif: mildt konungapar än kopueg Oscar och hans gemål drottning Josefina, har intet land ägt, och näppeligen ett mera flärdfritt, ett mera sparsamt dä fråga är om egna nöjen. Penningesummor, som kunde användas opätalt: till dessa, flöda dagligen och stundeligen w konungaborgen för ait kläda dem nakna, föda der hungriga, herbergera den husvilla. Det finnes ingen klass och nästan iogen ort i riket, som ej kan bära vittaoe härom. Stockholm vet att berätta derom mer än nägon or! och stad i de förenade rikena. I dess mest gömda vrär har Jjuset och värman at kungens bjerta trängt; i mönget mörkt rum och mänget mörkt bjerta har konungens hjerta tändt ett stadigt, värmande ljus. Det är dä icke unlerligt om Stockholm vill tända ljus för kungen. Men Christiania bär gjort nägot mer. Skulle Stockholm icke kunna görs något ändå mer, något mera än både illuminpation och Christiania ? Stockholm vill betyga inför verden sin glädje ötver sin kung och dermed äfven glädja honom. Skulle Stockholm icke kunna göra det på Hera sätt än genom anstalter som blott lysa en qväll och iemna intet etter sig utom — rök, hvaraf Stockholms atruoster har fullkomligt nog ändäs. Stockholm vill visa kungen och varlden sin glädje. Kunde den icke göra denna glädje bofast i staden, låta den sä tillsägandes sätta hus der? Bland de föremål, som sednast upptagit Konungens och Drottningens uppmärksamhet, jemte flera välsinnade och nitiska mäns i hufvudstaden, bar varit före taget att för den fattigare delen af: Stockholms arbetare bygga sunda och trefliga bostäder, istället för de usla hus, som nu äro deras enda tillgäng, och hvilkas beskaffenhet alla tänkande Stockholmsboer känna och beklaga: Konung Oscar och bans Drottning ha visat sitt deltagande för detta företag genom att till ett ansenligt belopp taga aktier i det bolag, som för detta ändsmäl bildat sig i bufvudstaden, och der låtit under ett par ärs tid cirkulera en aktieteckning, för att vinna medel till inköpande af tomter samt byggnadsmaterialer för nämnde bostäder. Det oaktadt, och oaktadt desse nitiske medborgare icke skytt uppoffringar af både tid och egna medel för att få företaget i gäng, stör det i detta ögonblick i begrepp att alldeles afstadna, genom brist på tillräckliga medel till dess utförande och brist af ett allmännare deltagande för ändamålet. Och inom få dagar lärer dess öde blifva afgjordt i denna riktning — tillintetgörandets, så framt det ej dessförinnan blir det i — en annan. Denna andra torde bero på Stockholms allmänhet. Stockholms allmänhet vill på högtidligt sätt betyga Konungen sin tillfredsställelse och tillgifvenhet. Aldrig kunde den ha eit bättre tillfälle att göra det på ett vackrare och för Konungen mera tilifredsställands sätt än nu. Den kunde under. det den tänder ljus för hans blickar äfven tända ett i hans bröst — ett som ej skulle slockna — genonr att i hans namr, för hans skull uppresa sunda och varma bostäder ät de mest behöfvande at hans hufvudstads arbetande befolkning. Vi vilja nu ej tala om den välgörande verkan, som sädane bostäder i stället för de gamla husen, nästen för sjukdom och nöd, skulle öfra på hufvudstadens helsotillständ, på arbetarnes moraliska och fysiska lif. Dessa följder af förbättrade bostäder ha längesedan i andra länder och städer blifvit fullt insedda och erkända. Vi tala nu blott om hvad som mest skulle glädja vär Konung. Vi Önska ej iliuminationen borta; men vi önska ett minne af glädjefesten, som skall stadna efter den alltid hos oss, till prydnad och heder för staden, till nytta för folket, till glädje för vår gode Konung. Illumination och dertill subskription för Arbetarebostäder — det är mycket på en gäng!, torde nägon säga, och tänka på vära ringa tillgångar. Men svenskarne ha aldrig ännu varit renonce på tillgångar då det verkligen gällt. De hatva ofta visat det i krigets värf och nödens stund. Vi trifla ej på att de äfven nu kunde visa det i fredens och den glada tacksamhetens. Ej heller skulle det fordras några tryckande uppoffringar. Genom mångas, om än ringa bidrag kunde säkerligen vinnas en tillgång, ansenlig nog att göra företagets utförande möjligt. Illuminationen kunde sölunda förvandlas till en verklig tacksägelsefest, ett värdigt tackoffer, icke blott åt den gode, faderlige kungen, men ät den allsmöktige gifvaren af all god gäfva. Konungen skall möjligen icke kunna komma ut illominationsdagen och se vära festliga ljus; men säkerligen skulle ban, så snart sig göra läter, komma och se de arbetarehus som skulle uppresas af hufvudstadens folk till tacksägelse för honom, och som derföre, synes oss, borde lämpligen kallas Tacksägelsebostäder, och kunde bära denna inskrift: Tacksägelsebyggnader, uppresta af Stockholms befolkning till Minne af konung Oscars tillfrisknande, år 0. 3. V. En glädje: och: tacksamhetsgärd, som skulle vittna för efterkommande i tredje och fjerda led). i Vi föreställa oss att om på illuminationsdagen, ja, på sjelfva illuminationsaftonen, dä Stockholms ällmänhet .lustvandrar i den lysande: staden, om däl funnes tillfälle — t. ex. genom insamlingar eller subskriptionslistor, på dertill utfästa ställen — att der, liksom inför den gode Konungens ögon, henibära honom ett allmänt och varaktigt bevis af erkännandel och tillgifvenhet; vi tro att icke så få af stadens befolkning af alla klasser, män och qvinnor, höga ochl ringa, rika och fattiga, skulle med. glädje hvar efter förmöäga nedlägga sin gäfva: till upprättande af en ädel och varaktig minnesvärd. — af förhällandet metlan konung Oscar och hans folk. Stockholm i Februari 1853. Fe Bri ) Dä kolerafarsoten upphörde att grassera i London är 1849 uppfördes der, i den del af staden der farsoten, i följd af boningarnas osundhet cch befolkningens uselhet, härjat mest, en stor och vacker byggnad med bostäder: för fattiga arbetare, med inskrift: Thankgivings Buildings, c. TTT DTE Ta