skat göra det med ännu större högtidlighet — de h
talat om att göra illumination.
Men Stockholms syster Christisnia — som har sit
hufvud för sig — beiänkte sig och sade: Jag vil
göra något bättre än illumization för att betyga mir
glädje, och nögot som skall glädja kungens hjert:
mer. Jag skali tända ljus i tusentals lefvande men
niskoögon, i konungens namnp.n
Och Christiania använde sammanskottet för illumi
nationen att, i den faderlige konungens namn, för
pläga och glädja hufvudstadens nödställde befolkning.
Det var rätt och ädelt sjordt af Christiania.
Stockholm, som också har sitt hufvud för sig —
och har all rätt att hafva det — har sagt och skrif
vit: Jag vill göra illumination! s
Skulle man emellertid ha frågat kung Oscar hvil
ken fröjdebetygelse var mest efter hans hjerta — illu:
minatiow eiler festen för de behötvande — så tro vi
att han skulle ba svarat: dea sednare!,
Vi tro äet på grund af konungens karakter och
handlingssätt. Han har under hela sin regeringsti
visat att han har sin lust i att välgöra mer än i Jy-
sanda nöjen. En mera gifmild konung, eitmera gif:
mildt konungapar än kopueg Oscar och hans gemål
drottning Josefina, har intet land ägt, och näppeligen
ett mera flärdfritt, ett mera sparsamt dä fråga är om
egna nöjen. Penningesummor, som kunde användas
opätalt: till dessa, flöda dagligen och stundeligen w
konungaborgen för ait kläda dem nakna, föda der
hungriga, herbergera den husvilla. Det finnes ingen
klass och nästan iogen ort i riket, som ej kan bära
vittaoe härom.
Stockholm vet att berätta derom mer än nägon or!
och stad i de förenade rikena. I dess mest gömda
vrär har Jjuset och värman at kungens bjerta trängt;
i mönget mörkt rum och mänget mörkt bjerta har
konungens hjerta tändt ett stadigt, värmande ljus.
Det är dä icke unlerligt om Stockholm vill tända
ljus för kungen. Men Christiania bär gjort nägot
mer. Skulle Stockholm icke kunna görs något ändå
mer, något mera än både illuminpation och Chri-
stiania ?
Stockholm vill betyga inför verden sin glädje öt-
ver sin kung och dermed äfven glädja honom. Skulle
Stockholm icke kunna göra det på Hera sätt än ge-
nom anstalter som blott lysa en qväll och iemna in-
tet etter sig utom — rök, hvaraf Stockholms atruo-
ster har fullkomligt nog ändäs.
Stockholm vill visa kungen och varlden sin glädje.
Kunde den icke göra denna glädje bofast i staden,
låta den sä tillsägandes sätta hus der?
Bland de föremål, som sednast upptagit Konungens
och Drottningens uppmärksamhet, jemte flera välsin-
nade och nitiska mäns i hufvudstaden, bar varit före
taget att för den fattigare delen af: Stockholms arbe-
tare bygga sunda och trefliga bostäder, istället för
de usla hus, som nu äro deras enda tillgäng, och
hvilkas beskaffenhet alla tänkande Stockholmsboer
känna och beklaga:
Konung Oscar och bans Drottning ha visat sitt del-
tagande för detta företag genom att till ett ansenligt
belopp taga aktier i det bolag, som för detta änds-
mäl bildat sig i bufvudstaden, och der låtit under ett
par ärs tid cirkulera en aktieteckning, för att vinna
medel till inköpande af tomter samt byggnadsmate-
rialer för nämnde bostäder. Det oaktadt, och oak-
tadt desse nitiske medborgare icke skytt uppoffringar
af både tid och egna medel för att få företaget i
gäng, stör det i detta ögonblick i begrepp att allde-
les afstadna, genom brist på tillräckliga medel till
dess utförande och brist af ett allmännare deltagande
för ändamålet. Och inom få dagar lärer dess öde
blifva afgjordt i denna riktning — tillintetgörandets,
så framt det ej dessförinnan blir det i — en annan.
Denna andra torde bero på Stockholms allmänhet.
Stockholms allmänhet vill på högtidligt sätt betyga
Konungen sin tillfredsställelse och tillgifvenhet. Al-
drig kunde den ha eit bättre tillfälle att göra det på
ett vackrare och för Konungen mera tilifredsställands
sätt än nu. Den kunde under. det den tänder ljus
för hans blickar äfven tända ett i hans bröst — ett
som ej skulle slockna — genonr att i hans namr,
för hans skull uppresa sunda och varma bostäder ät
de mest behöfvande at hans hufvudstads arbetande
befolkning.
Vi vilja nu ej tala om den välgörande verkan, som
sädane bostäder i stället för de gamla husen, nästen
för sjukdom och nöd, skulle öfra på hufvudstadens
helsotillständ, på arbetarnes moraliska och fysiska lif.
Dessa följder af förbättrade bostäder ha längesedan i
andra länder och städer blifvit fullt insedda och er-
kända.
Vi tala nu blott om hvad som mest skulle glädja
vär Konung.
Vi Önska ej iliuminationen borta; men vi önska ett
minne af glädjefesten, som skall stadna efter den
alltid hos oss, till prydnad och heder för staden, till
nytta för folket, till glädje för vår gode Konung.
Illumination och dertill subskription för Arbetare-
bostäder — det är mycket på en gäng!, torde nägon
säga, och tänka på vära ringa tillgångar.
Men svenskarne ha aldrig ännu varit renonce på
tillgångar då det verkligen gällt. De hatva ofta vi-
sat det i krigets värf och nödens stund. Vi trifla ej
på att de äfven nu kunde visa det i fredens och den
glada tacksamhetens.
Ej heller skulle det fordras några tryckande upp-
offringar. Genom mångas, om än ringa bidrag kun-
de säkerligen vinnas en tillgång, ansenlig nog att
göra företagets utförande möjligt.
Illuminationen kunde sölunda förvandlas till en
verklig tacksägelsefest, ett värdigt tackoffer, icke blott
åt den gode, faderlige kungen, men ät den allsmök-
tige gifvaren af all god gäfva.
Konungen skall möjligen icke kunna komma ut
illominationsdagen och se vära festliga ljus; men säker-
ligen skulle ban, så snart sig göra läter, komma och se
de arbetarehus som skulle uppresas af hufvudstadens
folk till tacksägelse för honom, och som derföre, sy-
nes oss, borde lämpligen kallas Tacksägelsebostäder,
och kunde bära denna inskrift:
Tacksägelsebyggnader, uppresta af Stockholms befolk-
ning till Minne af konung Oscars tillfrisknande, år 0. 3. V.
En glädje: och: tacksamhetsgärd, som skulle vittna
för efterkommande i tredje och fjerda led). i
Vi föreställa oss att om på illuminationsdagen, ja,
på sjelfva illuminationsaftonen, dä Stockholms äll-
mänhet .lustvandrar i den lysande: staden, om däl
funnes tillfälle — t. ex. genom insamlingar eller sub-
skriptionslistor, på dertill utfästa ställen — att der,
liksom inför den gode Konungens ögon, henibära ho-
nom ett allmänt och varaktigt bevis af erkännandel
och tillgifvenhet; vi tro att icke så få af stadens be-
folkning af alla klasser, män och qvinnor, höga ochl
ringa, rika och fattiga, skulle med. glädje hvar efter
förmöäga nedlägga sin gäfva: till upprättande af en
ädel och varaktig minnesvärd. — af förhällandet met-
lan konung Oscar och hans folk.
Stockholm i Februari 1853. Fe Bri
) Dä kolerafarsoten upphörde att grassera i London
är 1849 uppfördes der, i den del af staden der
farsoten, i följd af boningarnas osundhet cch be-
folkningens uselhet, härjat mest, en stor och vac-
ker byggnad med bostäder: för fattiga arbetare,
med inskrift: Thankgivings Buildings, c.
TTT DTE Ta