Sidvallshö . .. Det var, som du väl kan för-
stå, den nedra ängen som vi sist slogo, i an-
seende till närheten af strömmen. Beträffande
öfra, ängen och kärret, så äro de också slagna.
Hvad kan du väl mer begära, mia! vän?
tMina begge qvarnar, gå så förträffligt, att
jag sannerligen har lust att låta bygga mig
en tredje qvarn.
Nu har du reda på allt det yttre. Beträf-
fande lifvet inomhus så sitter jag ibland och
skrifver ända till långt in på natten. Jag klas-
sificerar, jag kollationerar, jag gör samman-
drag och jag upptecknar efterhand i ett regi-
ster in folio innehållet af alla de handlingar
Suzanne lemnat mig... Under detta nattvak
och i min enslighet komma mig ofta i sinnet
vissa betraktelser som förvåna mig, efter det
är jag som gör dem. George, det är klart
att; sysslolösheten icke blott är en falsk sjelf-
viskhetens beräkning, den är också en skam.
Ett: helt och. hållet enskildt lif, såsom mitt
har varit, ett lif som afsöndrar sig från verl-
den och koncentrerar sig inom Big, som vä-
grar att fatta i minsta tågända och efter sina
krafter bjelpa till; med det rmenskliga! ar-
betet, om ett sådant lif kan man säga att
det öfyerträder Försynens lagar, att det obe-
hörigen tillkräktat sig luft och solsken, ja,
om jorden vore rättvis, skulle den kasta så-
dana varelser bort från sin yta, och icke ens
förunna .dem en fläck tull graf. Tro mig, det
är icke utan en viss hemlig blygsel jag så-
som en overksam åskådare betraktar de stri-
der, i hvilka mitt sekel och mitt land å if-
rigt deltaga; men hvar skall jag lägga min
hand?. Hvar finns den verkliga faran? Åt
hvilken sida latar verlden? - At, måtte en öf-
vertygelse bilda sig af mina hädanefter mera
mogna tankar, och må den sednare hälften
af mitt: lif kunna återlösa den första! — Om
jag i väntan derpå förmär att i denna vrå af