proportioner, att ett sandkorn der upptar hela platsen af ett berg. — Jag förstår Pelisson. — Tyst nu; der kommer hon! Suzanne kom tillbaka, mödosamt bärande under armen en hel lunta af gamla mögliga papper. Hon lade dem på mitt skrifbord, och i detsamma uppsteg ett helt moln af dam som hade en graflik lukt. — Ack, min Gud! — sade jag, — hvad är allt det här? Man kunde tro att det vore St. Bonaventuras memoirer. — Då skulle man ta fel, — svarade hon, i det hon högtidligt satte sig ned. — Det är dokumenter, kontrakter, qvittenser, med ett ord, alla handlingar som röra de fem arrendegårdarna, af hvilka vår egendom Chesny består, — deruti äfven inberäknade två qvarnar. Min kära farfar, som påstod att han skadat sina ögon med att granska dessa handlingar, han har, efter hvad jag nu finner, icke ens slagit dammet ur dem. Fy, hvad de äro smutsiga! — Och med en vedervärdig min slog hon nu sina små händer emot hvarandra. — Vi måste bringa allt det här i ordning, — tillade hon. — Förlåt, mitt barn... men om ärrendatorerne betala och om qvarnarne gå, så tycker jag, att allt är i bästa möjliga ordning. Hon blickade mig i ögat med en min af förvåning, som icke var fri från en smula förakt. — Huru? — utropade hon, — ni tror då, att allt går af sig sjelf, så der helt ledigt? ... Ni talar alldeles som om nt nu vore i det kära Paris... Och hvem är det då som förvaltar er förmögenhet, om jag törs fråga? Det är först och främst min notarie, och sedan ett slags intendent, till. hvilken jag strax skall öfversända dessa dammiga luntor.v Nej, det sätter jag mig emot, min herre. Om ni har en så afgjord motvilja för att bringa dessa affärer i ordning och att taga reda på saker och ting, så anhåller jag att sjelf Få befatta mig dermed, ehuru jag visserligen då först måste lära mig en helhop .,.