Petitionärerne hafva föreslagit att denna tull-
sats måtte nedsättas till 10 rdr per läst då
fartyget håller 100 läster eller derunder, samt
till 4 rdr per läst, då fartyget är öfver 100
lästers drägtighet, hvilka afgifter skulle blifva
till nära likhet med afgiften i norska tull-
taxan.
Såsom bhbufvudsskligt skäl för petitionen
anföres förhållandet mellan de andelar som
svenska och andra fartyg de sednare åren ta-
git i vår utrikes sjöfart, och detta förhållande
är ingen ting mindre än gynnsamt för lan-
dets egen flotta.
År 1841 sysselsattes i Sveriges utrikes sjö-
fart för såväl import som export svenska far-
tyg och farkoster till en sammanlagd dräg-
tighet af 206,006 läster, och alla andra far-
tyg i samma sjöfart uppgingo då til 187,486
läster, hvaraf de norska hade 98,632 läster.
År 1846 utgjorde våra egna fartyg i samma
rörelse 247,273 1., och de främmande 288,483
1., bland hviika sednare de norska stigit till
137,284 1., och 1850 utgjorde våra egna
231,442 1. och de främmande fartygen 302,001
1. hvaribland de norska 169,385 1.
Till dessa af petitionärerne framhållna siff-
ror kunna vi nu efter kommerskollegii be-
rättelse för år 1951 tillägga att de svenska
i vår utrikes sjöfart använda fartyg då ut-
gjorde 261,455 1., och att de främmande
uppgått till 382,819 1., hvaraf 197,927 1.
kommit på norska handelsflottan.
Detta visar ganska tydligt att dena svenska
handelsflottan under nuvarande förhållanden
blir alltmera öfverflyglad i vår egen utrikes
sjöfart, och att det således är högst angelä-
get att häri söka åstadkomma förbättring.
Vi kunna derföre icke annat än önska
framgång åt berörde petition, men hoppas att
i sammanhang dermed äfven tages i öfver-
vägande om icke tiden nu är inne för full-
komlig tullfrihet å skeppsinventarier.
För öfrigt hänvisa vi till sjelfva petitionen,
som här nedan meddelas.
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Uti en vid slutet af är 1849 till Eders Kongl. Maj:t
i underdänighet ingifven skrift framställdes at Göthe.
borgs skeppsredare och varfsegare de flerahanda svä-
righeter och missgynnande förhållanden som verkade
derhän, att svenska bandelsflottan, oansedt skeppsre-
deriernas bemödanden, icke kunde vindicera dess na-
turliga rätt att besörja utförseln aflandets produkter,
utan att man alltjerat måste se denna till väsendtlig
del anförtrodd ät och upptagen af främmande natio-
ners fartyg. För att sätta en gräns för ett dylikt in-
trång uti ena af Sveriges hufvudnäringar föreslogo och
anhöllo sökanderce i underdänighet:
att den tullfrihet, hvilken uti 13 af Tulitaxe-
underrättelserne var beviljad utländningar för Dpy-
byggda fartygs inventarier, äfven mätte få ätnjutas
af svenska undersäter;
att dylik tullfrihet äfven mätto förunnas svenska
skeppsrederierne för skeppsförnögdenheter, som i all-
mänhet begagnas för deras farlyg;
att, om detta icke kunde beviljas, åtminstone sä-
dare skeppsinventarier, hvarmed ett svenskt fartyg ä
utrikes ort blifvit försedt och voro i bruk ä samma
fartyg, mätte blifva frän tull befriade, samt inven-
tariepersedlar, hvilka från nederlag eller kreditupplag
i svenskt fartyg härifrån utföras och vid detsammas
äterkomst befunnits vara tagne i bruk, icke mätte un-
derkastas införselstull, samt
att lia och hampa, säväl häcklad som ohäcklad,
mätte tullfritt få införas.
Säväl denna underdäniga framställning, som de ät-
skilliga andra i hufvudsakligen enahanda syftning, af
skeppsredare och handlande i flera af rikets stapel-
städer gjorda underd. ansökningar blefvo af Eders
Kongl. Maj:t pröfvade och afgjorde, hvarvid Eders
Kongl. Maj:t likväl icke fann skäl att i vidsträcktare
måtto desamma bifalla än att, jemte det ohäcklad
hampa gafs tullfri samt tullsatsen för häcklad sädan
nedsattes fråa 1 rdr till 24 sk. Sktb:t äfvensom för
Jin till 12 sk LE:t, dock endast efter Kommerskol-
legii tillständ för hvarje gång, lättnad för fartygsut-
rustningen sökte beredas genom beviljad nedsättning
i tullafgiften för utländskt tögvirke från 36 sk. till
24 sk Lt:t samt för segelduk från 6 till 4 sk. E:t;
hvarförutan vid sednaste riksdag det afseende fästades
ä skeppsbyggerinäringens behof af uppmuntran, att
tullsatsen ä förhydningsmaterialier nedsattes samt det
tillägg i 13 af Taxeunderrättelserna gjordes, att de
skeppsförnödenheter, hvarmed ett svenskt från utrikes
ort ätervändande fartyg under resan blifvit försedt,
icke uhderkastas tull så länge de förbiifva i samma
fartygs bruk.
Dessa lättnader, af hvilka den sednast omförmälda
onekligen var af vigt för skeppsrederierna, i det att
å utrikes ort anskaffade behöfligå inventariepersedlar
numera utan anmärkning från tullverkets sida kunna
hemföras och begagnas, innebära dock egentligen icke
nägon kraftigare hjelp för svenska skeppsbyggeriets
framätskridande eller för en utvidgad skeppsvarfsverk-
samhet, emedan, äfven med antagande att sjelfva
fartygen kunna här i landet byggas till lika godt
pris som annorstädes, deras utrustning fortfarande
blifver jemförelsevis för dyr, så länge inventarierna
till väsendtlig del mäste tagas frän utlandet samt
kostnaderna för dessa ökas genom transporten och
bestäende tullsatser och hvarefter priset på inhemska,
d. v. s. hör i landet tillverkade sädane inventarier
alltid rättar sig.
Men ville man äfven tänka sig att Eders Kongl.
Maj:t, med frångående af cen skyddsprincip, som bit-
tills blifvit följd med hänsigt till den inhemska till-
verkningen af för skeppsutrustnipgen erforderliga ef-
fekter, bebagade för sädane medgifva fullkomlig tull-
frihet, hafva dock på sednaste åren tilldragelser timat,
de der ivgifra Sveriges skeppsredare och varfsegare
grundad farhåga, att det såsom en väsendtlig hufvud-
näring för landet hittills ansedda skeppsbyggeriet eller,
kanske rättare uttryckt, verksamheten ä svenska skepps-
varfven icke kan under pu befiniliga förhållanden
upprättbällas, icke ens på dess närvarande ständpunkt.
Genom den engelska nya navigationsakten, som
ifrån och med 1850 trädt i verkställighet, kar Eng-
lands regering ät de nationers fartyg, som ät Eng-
land gifva reciprocitet, erbjudit samma rättigheter och
förmäner som dess egna fartyg ätnjuta. Detta er-
bjudande täcktes Eders Kongl. Maj:t äfven antaga,
och torde säsom en reciprocitetsätgärd från svenska
sidan kunna räknas beslutet om difterentialtullens upp-
hörande. Men beträffande den i sammanhang der-
med väckta fråga att, då svenska fartyg, som blifva
engelsk egendom, kunna der afgiftsfritt naturaliseras
och i engelska handelsflottan inregistreras, samma för-
ADR LER REDS BRILLIANT KNIRERELENT KTRS OS TG
proportioner, att ett sandkorn der upptar hela
FRE PAA 0 Tar fruntåR PDaliacnnR