er, RR ER 0 RA ON
nerligast då fråga är om ståljern, hvilket na-
turen at våra malmer förestafvar oss att för-
nämligast tillverka.
Att till Frankrike ej kan ifrågakomma nå-
gon införsel af ,Common Iron, måste vian-
taga för gifvet, emedan öfverflöd deraf till
billigt pris finnes inom landet och emedan
bufvudsakliga importen af stål från England
består af bästa gjutstål, tillverkadt af Danne-
mora samt bättre Tysk- och Lancashirestäm-
plar. Insändaren finner häraf att vårt jern så-
ledes i allt fall vandrar till Frankrike; hvar-
före ej tillåta att det går raka vägen, hvari-
genom vinsten stannade hos svenskar och
fransmän? Åter en liten anledning att tro det
insändaren hemtar sina inspirationer från Te-
gelviken. Att jernhandteringen nu ej heller
står på samma punkt som för 27 år sedan
kan den åberopade författaren bäst upplysa.
Måhända instämmer han nu deri, att, sedan
gjutstål användes till nästan alla bebof, är det
af insändaren föraktade tysksmidet ej så för-
kastligt, om nemligen malmen har vissa egen-
skaper och smidet är väl vårdadt. Hr direk-
tör Morell har nyligen i sjunde häftet af jern-
kontorets annaler för sistl. år ådagalagt tysk- li
smidets ekonomiska företräden, och engels-
männen, som ej heller i allt tänka lika med
insändaren, tro, att näst vallonsmidet är tysk-
smidet bäst passande till flera ändamål, och
fästa derföre vid köp understundom det vill-
kor, att jernet skall vara tysksmidt. Att för-
ändringen till Lancashiremetoden ifrån tysk-
smide medfört nedsättning i försäljningspriset
är lika säkert som att motsatsen understun-
dom inträffat, och att några tysksmidda stäm-
plar få vida högre öfverpris än nästan alla
Lancashirestämplar, är äfven kändt. Måhända
att fördomen och vanan också något bidragit
härtill, likagodt, det är faktiskt och kommer
troligen att länge bli så, ty bådas makt är
stor, och derföre gör insändaren sitt till för att
hindra fransmännen att vänja sig vid förbruk-
ning af svenskt jern, hvari vi dock förmoda
att han ej lyckas bättre än i bemödandet att
afvänja svenskarne från bruket af franska va-
ror.
Lancashirejernen , ehuru betydligt förbät-
trade, hafva oupphörligen nedgått i pris, hvil-
ket förorsakats dels deraf, att deras använ-
dande är mycket begränsadt, dels deraf att
deras förnämsta egenskap soundness,, har
satt dem mera i parallel med de engelska,
som äro billigare och ofta äga denna egen-
skap i än högre grad samt asbodys nog för
många ändamål, hvaribland såsom ett af de
hufvudsakligaste må nämnas tillverkningen af
fjedrar för jernvägs- och andra vagnar.
Man ser häraf att den as. k. förbättringer
fortgått tillräckligt, men i okunnighet härom
instämmer insändaren i det tanklösa skriket
att sbrukspatronerna ej följa med sin tid mm.
m,. I England och Frankrike hörer man ej
samma klagan öfver det svenska ståljernct,
som blott behöfver att väl vårdas för att vinna
afsättning, förutsatt likväl att tillverkningspri-
set och tullumgälderna medgifva täflan med
det utländska.
Ett annat förhållande är med Common
Iron, — men derom är nu ej fråga. Dock må
anföras, att för ej länge sedan det 8. k. för-
bättrade Lancashire-jernet ej kunde säljas,
under det att tysk-jernet hade temligen god
afsättning. Detta förutsades för 13 eller 14
år sedan af en praktisk engelsman och kom-
mer troligen att oftare inträffa, sedan man be-
sinningslöst kommit i förändringsifvern, der-
till eggad af kolbesparingen och ropet på för-
bättring.
Att vidare söka ådagalägga nyttan eller ska-
dan af garfning och valsning, synnerligen när
det är fråga om afsättning af ståljern till
Frankrike, lönar ej mödan. Man har endast
velat påpeka, att insändaren misstagit sig om
både grundfelet och kurmetoden. Hvari båda
bestå är så oita sagdt och omsagdt, att man
skulle fela vid att åter upprepa dem, hvare-
mot iakttagelsen ej nog allvarligt kan inskär-
pas och förordas. Må man derjemte blott
göra motsatsen af hvad insändaren yrkar och
framför allt ej taga doktor Francias handels-
politik till mönster, så behöfves ej stort mera.
Insändaren framställer den frågan: Månne
svenska jernverksegarne vilja hafva tullen pål
jern i Frankrike nedsatt med vilkor, att en
lika aedsättning derå jemväl sker i Sverige
och att härvarande förbud mot införsel af
främmande jern -upphörde. — Ett jakande
gvar skulle sannerligen ej vara så vågadt som
insändaren troligen föreställer sig; men dess-
förinnan borde man vara förvissad derom: att
den öfver höfvan höga beskattningen på jern-
handteringen upphörde: att jernförädlingen kraf-
tigt understöddes: att transportkostnaderna,
genom kommunikationernas förbättrande i
malm- och jernverksdistrikten, kunde nedsät-
tas: att associationsandan uppmuntrades och
kunde vinna en nödig utveckling, och att kre-
ditlagarne förändrades så: att det demoralise-
rande och olycksbringande borgens-systemet
upphörde och att näringsidkaren i allmänhet
och jernverksegaren isynnerhet icke tvangs
att betala 2 å 3 gånger så hög ränta som
den konsumerande utländningen; om, säga vi,
detta och mycket annat förutgått, så kunde
många band lossas ej allenast till jernhand-
teringens, utan till det allmännas sanna för-
del. Undantagen blefve då regel, hvilket vore
så mycket önskvärdare, som behöfligheten af
de förra, till följd af den stigande industrien,
dagligen ökas och åtgärden i sig sjelf inne-
fattar. löseformeln för det ännu här och der
spökande. merkantil-systemet.
Att ådagalägga sifterberäkningens felaktighet
vore ej svårt, men härmed uträttas föga, ty
siffror äro medgörliga storheter som låta om-
flytta sig efter beha och bevisa ej mycket i
närvarande fall — huru man än må ställa
dem. Anmärkas måste dock, att jemförelsen
emellan jern- och fabrikstillverkningarne, —
de förra med inhemska, de sednare med til
största delen utländska rudimaterier — ej lå
ter väl göra sig. Man bör härvid afdrag:
värdet at införskrifna -machiner och varop sam
endast beräkna förädlingsvinsten 3 de sednare
3 AMS 2 FAQ
AA PD ot ri MM mm dd MH Fe 0 LA OM PR
OM et et NS — fr ng TR I