för Ladugårdslands församling) utgär ingen serskild folkskoleafgift, utan endast, enligt sockeristämmobeslut den 16 Juli 1848, sen afgift till församlingens-kyrka:och skolor m. m., med 4 sk. årdra efter 1:sta och 2:dra art:nes hbevillning; för Adolf Fredriks församlig, enligt sockenstämmobeslut den 4 Juli 1847, med 4 sk. af hvarje mantalsskrifven person. — Till följe af dessa olika. sockenstämmobeslut -har sålunda :t. ex. under loppet af de tre åren 21849, 1850 och 1851 Storkyrkoförsamling erlagt fyra gånger så mycket till sin folkskola som Jakobs församling under samma tid, Katharina förssmling. nära sju gånger så mycket som Maria Magdalena församling 0. 8. v. När de allmänna folkskolemedlen, hvilka ingå tillstadsnämnden, fördelas mellan församlingarne utan att något afseende göres på denna betydliga olikhet i de uppoffringar församlingarne sjelfva göra för sina skolor, uppstår härigenom en obiilighet, hvarpå revisorern2o mod skäl fästat uppmärksamhet. : Ännu anmärkningsvärdare är det beklagansvärdt stora antalet af barn inom skolåldren, som befinnas ännu vara i saknad af all undervisning, vare sig i) skola eller i hemmet; Vi finna äfven derom uti revisorernes berättelse en behjertansvärd framställning, hvaraf följande må anföras: Beklagligen finnes ännu alltid ett icke obetydligt antal barn inom hufvudstaden, hvilka upphuonit den älder, dä de borde ätnjuta undervisning, men som dock äro i saknad af all sådan, vsre sig i-skola eller i hemmet. Enligt de från skolstyrelseroa till stadsnämnden härom inkomna uppgifter, grundande sig på ordningsmännens undersökningar inom hvarje särskildt distrikt, utgjorde vid sistlidne ärs början antalet af de barn inom skolätdern, som befunnos if denna helägenhet, följande: Barn inom skoläldern, som saknade undervisning. Gossar. Flickor. Summa. Inom Storkyrko församling 6. 8 4 I Clare d:o 30. 47. 82. I Jaeobso.Joh:s d: 22. 26. 248. I Marie d:o 10. 22. 32. Catharine d:o 71. 66. 137. I Kungsholms d:o 7. 6. 13. I Ladugärdslands d:o 23. 22. 55. I Adolf Fredriks d:o 60. 36. HB6. i Ia 234. — 263. — 497. Att ännu efter nära 19 års förlopp, sedan Kongl. l! Maj:ts stadga angäende folk-undervistingen i riket blef utfärdad, ett antal åf nära 500 barn, som upphunnit skoläldern; officielt mäste uppgifvas-säsom inom sjelfva hufvudstaden uppväxande i fullkomlig,saknad-af all! undervisning, vare sig i skola ellerihem-. met, kan icke annat än i hög grad väcka bekymmer! och oro. I anseende till det kända förhällandet,: att). uppgifterna sällan fullständigt inkomma frän alla ordningsmanta-distrikt, är detsdessutomty värr sanledning befara, att det verkliga antalet af-sädana. barn tillsoch med;torde vara ännu större, än det-här upp-) gifna. Som den dagliga erfarenheten nogsamt lärer, att det just är den i lättja och rähet uppväxande ungdomen, som, i förening med bränvinssuperiet. gör alla bemödanden för tiggeriets afskaffandefruktlösa, oeh att-denna ungdom dessutom genom tiggeriet endast alltför ofta uppammas till laster och brott, för att sedan inom kort hemfalla till baracken, körrektiodshusen eller fängelserna, anse revisorerne -ett så beklagansvärdt förhållande vara företrädesvis förtjent af stads-hämndens och öfriga kommunala myndigheters uppmärksamhet och behjertande, för vidisgande af erforderliga ätgärder till dess afhjelpande. Stadsnämnden upplyser väl i sin förklaring, att antalet af dessa andeiigen vanvårdade barn under det följande året något minskats, :så att de vid början af år 1852 blott uppgäfvos till 306; men förhållandet är icke desto mindre i hög grad förtjent af uppmörksamhet och påkallar verksamma åtgärder till afhjelpande. : Man må genom arbetsanstalter sörja för de arbetsföre . fattiges utkomst, genom, fattighus och försörjnings-anstalter för de orkeslöses lifoärande, genom sjukhus för de krankes vård. genom baracker för de eländiges och hemlöses. herbergerande, genom spisanstalter och fattigbyggnader för underlättande af den fattige arbetarens utkomst; — man må till de hun? dratusenden, som. hufvudstadens. innevånare redan betala för alla dessa ändamål, lägga ännu nya hundratusenden, — man må förbjuda tiggeriet och bestraffa , tiggarne, eller man må slösa med almosor, — näringslösheten och fattigdomen och brotten.skola, icke desto mindre fortarande. gripa . omkring sig såsom en kräfta, och mån skall ;endast ösa i ett bottenlöst såll, så länge man. icke tillikå tager en sorgfälligare vård om det uppväxande slägtets uppfostran. ., Vi kunna derföre icke annat än anse revisorernes framställning i detta vigtiga ämne vara på det högsta förtjent icke blott af menniskovännens, utan framför allt af de kommunala myndigheternas allvarliga behjertande. RT — H. M, Konunagen har, enligt P. T., med avledning af H. K. H. Krönprinsens namns: dag, bebagat skänka 60 famnar ved, att, genom ordningsnämndens försorg, utdelas bland hutvudstadens fattiga. . : —1 dag kl. 11 f. m. hölls Stöttskapellet tacksägelse för H, KK. H. Kronprinsessans återvunna helse, Gudstjensten öppnades med afsjungande af psalmen 272, hvarefier öfver hofpredikanten Nordensomn från predikstolen höll tacksigelsetalet; derefter äfsjöngs psalmen JA 268, under Salut från: Skeppsholmen at 28 styckeskott i två omgångar, Öiverbofpredi-: kanten Nordenson, assisterad af ivå hofpredikanter, läste derpå .välsignelsen från altaret, och akten safslutades med safsjungande ar! psakmew 4437 vers. 4. Stater och kårer, savat! höfvets embetsmön och de vid hofvet presen-tetade damer hade intagit de för dem utsedförrådde för-er; låt oss antagaattjag sjelf ingenting öfverdref deruti; att värman af mina ord, att en ögonblicklig ifver ändå ej förde mig långt utöfver mina verkliga tankar och sanningen — med ett ord; tag allt efter bokstafven, och säg mig: tror ni er verkligen