tes och efterträddes af P. Brahe, som snar delade samma öde. Pesten och danskarne missnöje med kriget blefvo Sveriges räddning I Följande våren rapporterades från Warberg att danskarne antägade. Erik bestraffade be. fallningsmannen för det han lät skrämma si; af lösa rykten, Komme emeilertid en danst arm, ålades han att inom två dagar derom underrätta Erik, som — vistades på Svartsjö Emellertid framtågade danskarne ända til Skara och Lidköping. En månad derefte; hade Erik bunnit till Arboga. Några feneka knektar i Småland beordrades nu til Örebro. Under vägen skulle de föda sig sjelfva och först i Örebro få månadspenning. Då Erik: Örebro fått folk samladt, skulle han med et ståthligt talls komma och nedgöra danskarna, Under tiden gjorde Mornai underverk hvaröfver Erik ej kunde dölja sin afundsjuka. Här klandrade att fienderna lidit nnågon afbräck: och att man ej shållit dem quare till dess v hade kommit dit ned med vår hele krigsmakt. Såsom hinder för Östbo härads uppblomstring räknar författaren, utom den envisa h ngifvenheten för det gamla samt ett eller pa: tillbakahål:ande lagbud, hufvudsakligen bristande lätta och skyndsammea transpurtmedel,. För att få 3 tunnor säd till en hamn fordra: för Östbon minst 8 dagars förlorad tid med folk och ök, utom den spillning åkern derunder förlorar. En fernväg blott genom landet till en stad vid hafvet, och vi tvifia ingalunda det Finvedarn snart med spaden i hand skall vandra ned på sina sanka marktr samt på sina steniga kullar plantera ekoch bokskogar, på det t. ex. skäningen måtte, ; stället för skog, få på sin jord plantera säd. hvartill naturen enkom synes ha danat densammanp.