an den biltvit. Denna egendom Iinkoptes 181: af grosshandlaren Petersen i Hamburg. Har öfverflyttade: till. Sverige, der han hade e svåger, ryttmästaren Rappe på Vartorp, fö att komma undan åsynen af den grymhet hvar. med franska marskalken Davoust 1810—1: behandlade Hamburgarne., Han både förskö: nade och förbättrade egendomen, men fick e lefva nog länge för att något betydligt kunn: uträtta. Hans enka, född Emmy Charlott: Eckart, innehar ännu godset. Om hennez gag: neliga. verksamhet meddelar författaren: Vid en är 1837 i denna trakt inträftad hungers nöd, derhän att menniskolif voro nära att spillas, fattade fru Petersen det manliga beslutet att inom Kärda socken söka afhjelpa detta elände. Genom uppmaning till socknens ständspersoner, samlades i bast en kassa af 665 rår dertillhon sjelf gaf 500: Säd hemköptes genast ifrån Halmstad som utdelades till de mest nödställda, likväl under förbehäll attun: derstödet skulle äterbetalas med dagsverken på Herrestad, Källunda och Prestgärden. Kost fingo de der under på stället samt 12 å 18 sk. för dagen, allt efter som hvar och en egde arbetsförmäga. , Genor sina in-och utländska vänner samlade hor en kassa ;Jaf 2497 rdr (derat frän Tyskland 1782). En ordent lig arbetsinrättning för det qvinliga könet blef nu aj henne pätänkt och i verket satt. Socknen indelade: i 6 rotar, hvilka hvardera fingo sin föreståndarinna: Ifru Petersen sjelf, som derjemte ätog sig öfverstyrel. Isen samt pastorsoch komministersfruarne, en fru I Moberg och fröken Hildur Danckwardt. Reglor upp. tlsattes. Enligt dessa, hade öfverföreständarinnan (frv .I Petersen) sig älagdt att-en gäng i hvarje månad res: omkring till de arbetande i deras hus, efterse huru de arbetade och underrätta sig om deras husliga omständigheter. Den 9 April hvarje är skulle sammanI Iträde ske, dervid hvarje föreständarinna borde göra Ireda och räkning för sin förvaltning under äret. Uli :Joch lin upphandlades och utdelades, Soroliga spunno, Jandra väfde. En knäpp (100 trådar) lingarn, betalades med 9 rst. Ullgarn med 1 sk. I väflön betalades, för blångarnsväf 2, lärft 4 äå 6 och vadmal 4 Isk: alnen. Kläder syddes af den vadmal som till verkades. Arbetslönerna liqviderades med penningar eller födoämnen, efter de arbetandes önskan. På mjöl var bestämdt pris satt 1 rdr för blandsädesmjöl (räg och hafre) samt 1: 16 för rägmjöl, hvilka priser icke lfngo ökas efter vanliga fluktuationer. I denna arbetsförtjenst deltogo snart personer frän närgränsande Vernamo, Forsheda och Kulltorps socknar. Vid ärsJmötet 1849, hade på de förflutna 10 ären, icke min Idre än 14,000 rdr kommit orten fill godo genom dylika arbetsförtjenster. I slutet af sistförfiutna ärtiondet upprättades i Herrestad en räddningsanstalt för vanvärdade barn, eller rätteligen en skola i hvilken 12 fattiga barn få lära läsa, jemte kristendomens första grunder, allt på asbetsinrättningens bekostnad. Genom fru Petersens outtröttliga nit har hon beredt afsättning med hvad inrättningen framalstrat, till och med i Tyskland. Deras Majestäter Konungen, Drottningen och Enkedrottningen hafva af bevägenhet för denna nyttiga och välgörande anstalt inköpt betydligt af samma tillverkningar, hvilka kommit Stockbolms fattiga tillgodo, emedan hväd Deras Majestäter inköpt offrats på dem. Prosten Blomen, som nägot öfver ett decennium följt och biträdt vid denna inrättning, vitsordar fullkomligt. den välgörande inflytelse densamma haft för orten. Det är tvifvelsutan att förmoda, det denna inrättning hvarken kunnat ästadkommas eller fortfara utan betydlig uppoftring från fru Petersens sida. Olyckligtvis är det säledes att frukta, det samma inrättnings graf öppnas på samma gäng som fru Petezsens egen; ty hvilken Svensk, man eller qvinna, om än lika förmögen, träder i denna Tysklands. äåla dotters så beskaftade fot-. spär. Skäl till tvifvel är åtminstone här för handen. Huru dåliga auktoriteter skadligt inverka på folkets sedliga tillstånd samt huru förhållandena vunnit en lycklig förändring genom förbättrade myndigheter under folkets fortskridande bildning visar författaren vid skildringenaf häradets befolkning, hvarur följande förtjenar att särskildt framhållas: För omkring trenne tiotal af år sedan, hade Vernamoboerna icke det bästa rykte om sig i sedligt, städadt och till och med redbart hänseende. Men de hade ock, under en länglig tid, icke haft annat än uttråkade och utlefvade skolprester till pastorer och sednast en domstol, vid hvilken man stundom dref gäck med:de heligaste ting. En lycklig förändring i sednare fallet inträffade 1812, och nägra är sednare kom en ung kraftfull och nitisk pastor. Den som säg och kände förhällanderna i denna trakt förenämnda är och ett par tiotal af är sednare, skall lätt inse huru skiljaktigt dessa auktoriteters handlingssätt verka. Nära detsamma kunna vi säga om Rydaholmsboerna. Vid är 1816 inrättades af doktor Nordin i Vilstad ett läsesällskap inom Vestbo härad, icke för romanutan undervisande läsning, för personer öfver linien emellan allmoge och ständ, samt passande läsning för den förra, hvilket af densamma med Legärlighet omfattades. Vi hafva här ofvan nämnt att Finvedarn är lärgirig, och vi hafva, innan läsesällskapernas uppkomst, träffat bönder som egt och nära utantill kunnat Bastholms filosofi för olärda: Man fruktar annars att bildningen skapar vinglare, processmakare, skälmar o; s. v. Detta kan visserligen till en del vara sant, eiler rätteligen, gör skälmar och kanaljer mera fina och spetsfundiga i sina tillgöranden, men ju allmännare bildningen blir eller förståndet skärpes, desto mindre farliga blifva de. Vi vilja icke neka det dylika affällingar kunna träffas äfven inom Östbo, men vi tro oss skäligen bestämdt kunna säga, att om brotimälsprotokollerna jemföras med andra häraders, jemförelsen säkert skall utfalla till fördel för Östbo, framför mänga andra härader. ; Ett särskildt kapitel är egnadt åt Finvedsfolkets historia. Deri förnekas, att den beryktade Dacke ströfvat högre upp i Finved än till Berga i Sönnerbo. Strinnholm säger väl (i Sveriges historia under Wasaätten) att det var i Voxtorp i Östbo härad samt i hemmanet Gräskål, som Dacke bedref några af sina grymmaste handlingar; men dessa scener anses böra förläggas till socknen af samma namn i Kalmar län. I berättelsen om Erik XIV:s krig med Danl mark finner man flera prof på denne konungsl oefterrättlighet. Oftast lät han förleda sig at danska öfverlöpare, som synas endast för så-l dant ändamål gått till svenskarne, under detl! ban ansåg sina egna generalers underrätteiser om fiendens styrka dikterade af feghet. I stället för att understödja Mornai vid försvaret af den vigtiga fästningen i Jönköping, vände han sig åt ett helt annat håll, än der hans folk och land sköflades. Med fara att förlvra Jönköping och se Westergöthland härjadt samt möjligen derifrån Stockholm hotadt, uppgjorde Erik isin fantasi planen att eröfra Bleking, der ingen samlad fiende fanns ochi; ingen fästning att betrygga eröfringen, Äfven; Mornai beordrades dit, ehuru han begärde att! få skydda de svårt hotade provinserna Små-: land och Westergötblaud. Mornai befalldes vid onåd att möta konungen i Bleking, och if befälhafvaren i Westergötbland, Göstar Ols1 ör RR. ER Fp ag EA öm