an den biltvit. Denna egendom Iinkoptes 181:
af grosshandlaren Petersen i Hamburg. Har
öfverflyttade: till. Sverige, der han hade e
svåger, ryttmästaren Rappe på Vartorp, fö
att komma undan åsynen af den grymhet hvar.
med franska marskalken Davoust 1810—1:
behandlade Hamburgarne., Han både förskö:
nade och förbättrade egendomen, men fick e
lefva nog länge för att något betydligt kunn:
uträtta. Hans enka, född Emmy Charlott:
Eckart, innehar ännu godset. Om hennez gag:
neliga. verksamhet meddelar författaren:
Vid en är 1837 i denna trakt inträftad hungers
nöd, derhän att menniskolif voro nära att spillas,
fattade fru Petersen det manliga beslutet att inom
Kärda socken söka afhjelpa detta elände. Genom
uppmaning till socknens ständspersoner, samlades i
bast en kassa af 665 rår dertill- hon sjelf gaf 500:
Säd hemköptes genast ifrån Halmstad som utdelades
till de mest nödställda, likväl under förbehäll attun:
derstödet skulle äterbetalas med dagsverken på Her-
restad, Källunda och Prestgärden. Kost fingo de der
under på stället samt 12 å 18 sk. för dagen, allt ef-
ter som hvar och en egde arbetsförmäga. , Genor
sina in-- och utländska vänner samlade hor en kassa
;Jaf 2497 rdr (derat frän Tyskland 1782). En ordent
lig arbetsinrättning för det qvinliga könet blef nu aj
henne pätänkt och i verket satt. Socknen indelade:
i 6 rotar, hvilka hvardera fingo sin föreståndarinna:
Ifru Petersen sjelf, som derjemte ätog sig öfverstyrel.
Isen samt pastors- och komministersfruarne, en fru
I Moberg och fröken Hildur Danckwardt. Reglor upp.
tlsattes. Enligt dessa, hade öfverföreständarinnan (frv
.I Petersen) sig älagdt att-en gäng i hvarje månad res:
omkring till de arbetande i deras hus, efterse huru
de arbetade och underrätta sig om deras husliga om-
ständigheter. Den 9 April hvarje är skulle samman-
I Iträde ske, dervid hvarje föreständarinna borde göra
Ireda och räkning för sin förvaltning under äret. Uli
:Joch lin upphandlades och utdelades, Soroliga spunno,
Jandra väfde. En knäpp (100 trådar) lingarn, beta-
lades med 9 rst. Ullgarn med 1 sk. I väflön beta-
lades, för blångarnsväf 2, lärft 4 äå 6 och vadmal 4
Isk: alnen. Kläder syddes af den vadmal som till
verkades. Arbetslönerna liqviderades med penningar
eller födoämnen, efter de arbetandes önskan. På mjöl
var bestämdt pris satt 1 rdr för blandsädesmjöl (räg
och hafre) samt 1: 16 för rägmjöl, hvilka priser icke
lfngo ökas efter vanliga fluktuationer. I denna ar-
betsförtjenst deltogo snart personer frän närgränsande
Vernamo, Forsheda och Kulltorps socknar. Vid ärs-
Jmötet 1849, hade på de förflutna 10 ären, icke min
Idre än 14,000 rdr kommit orten fill godo genom dy-
lika arbetsförtjenster. I slutet af sistförfiutna ärtion-
det upprättades i Herrestad en räddningsanstalt för
vanvärdade barn, eller rätteligen en skola i hvilken
12 fattiga barn få lära läsa, jemte kristendomens för-
sta grunder, allt på asbetsinrättningens bekostnad.
Genom fru Petersens outtröttliga nit har hon beredt
afsättning med hvad inrättningen framalstrat, till och
med i Tyskland. Deras Majestäter Konungen, Drott-
ningen och Enkedrottningen hafva af bevägenhet
för denna nyttiga och välgörande anstalt inköpt be-
tydligt af samma tillverkningar, hvilka kommit Stock-
bolms fattiga tillgodo, emedan hväd Deras Majestä-
ter inköpt offrats på dem. Prosten Blomen, som nä-
got öfver ett decennium följt och biträdt vid denna
inrättning, vitsordar fullkomligt. den välgörande in-
flytelse densamma haft för orten. Det är tvifvelsutan
att förmoda, det denna inrättning hvarken kunnat
ästadkommas eller fortfara utan betydlig uppoftring
från fru Petersens sida. Olyckligtvis är det säledes
att frukta, det samma inrättnings graf öppnas på
samma gäng som fru Petezsens egen; ty hvilken
Svensk, man eller qvinna, om än lika förmögen, trä-
der i denna Tysklands. äåla dotters så beskaftade fot-.
spär. Skäl till tvifvel är åtminstone här för handen.
Huru dåliga auktoriteter skadligt inverka på
folkets sedliga tillstånd samt huru förhållan-
dena vunnit en lycklig förändring genom för-
bättrade myndigheter under folkets fortskri-
dande bildning visar författaren vid skildrin-
gen- af häradets befolkning, hvarur följande
förtjenar att särskildt framhållas:
För omkring trenne tiotal af år sedan, hade Ver-
namoboerna icke det bästa rykte om sig i sedligt,
städadt och till och med redbart hänseende. Men
de hade ock, under en länglig tid, icke haft annat
än uttråkade och utlefvade skolprester till pastorer
och sednast en domstol, vid hvilken man stundom
dref gäck med:de heligaste ting. En lycklig förän-
dring i sednare fallet inträffade 1812, och nägra är
sednare kom en ung kraftfull och nitisk pastor. Den
som säg och kände förhällanderna i denna trakt före-
nämnda är och ett par tiotal af är sednare, skall lätt
inse huru skiljaktigt dessa auktoriteters handlingssätt
verka. Nära detsamma kunna vi säga om Ryda-
holmsboerna. Vid är 1816 inrättades af doktor Nor-
din i Vilstad ett läsesällskap inom Vestbo härad, icke
för roman- utan undervisande läsning, för personer
öfver linien emellan allmoge och ständ, samt pas-
sande läsning för den förra, hvilket af densamma
med Legärlighet omfattades. Vi hafva här ofvan
nämnt att Finvedarn är lärgirig, och vi hafva, innan
läsesällskapernas uppkomst, träffat bönder som egt
och nära utantill kunnat Bastholms filosofi för olärda:
Man fruktar annars att bildningen skapar vinglare,
processmakare, skälmar o; s. v. Detta kan visserli-
gen till en del vara sant, eiler rätteligen, gör skäl-
mar och kanaljer mera fina och spetsfundiga i sina
tillgöranden, men ju allmännare bildningen blir eller
förståndet skärpes, desto mindre farliga blifva de.
Vi vilja icke neka det dylika affällingar kunna träf-
fas äfven inom Östbo, men vi tro oss skäligen be-
stämdt kunna säga, att om brotimälsprotokollerna
jemföras med andra häraders, jemförelsen säkert
skall utfalla till fördel för Östbo, framför mänga an-
dra härader. ;
Ett särskildt kapitel är egnadt åt Finveds-
folkets historia. Deri förnekas, att den be-
ryktade Dacke ströfvat högre upp i Finved
än till Berga i Sönnerbo. Strinnholm säger
väl (i Sveriges historia under Wasaätten) att
det var i Voxtorp i Östbo härad samt i hem-
manet Gräskål, som Dacke bedref några af
sina grymmaste handlingar; men dessa sce-
ner anses böra förläggas till socknen af samma
namn i Kalmar län.
I berättelsen om Erik XIV:s krig med Dan- l
mark finner man flera prof på denne konungsl
oefterrättlighet. Oftast lät han förleda sig at
danska öfverlöpare, som synas endast för så-l
dant ändamål gått till svenskarne, under detl!
ban ansåg sina egna generalers underrätteiser
om fiendens styrka dikterade af feghet. I
stället för att understödja Mornai vid försva-
ret af den vigtiga fästningen i Jönköping,
vände han sig åt ett helt annat håll, än der
hans folk och land sköflades. Med fara att
förlvra Jönköping och se Westergöthland här-
jadt samt möjligen derifrån Stockholm hotadt,
uppgjorde Erik isin fantasi planen att eröfra
Bleking, der ingen samlad fiende fanns ochi;
ingen fästning att betrygga eröfringen, Äfven;
Mornai beordrades dit, ehuru han begärde att!
få skydda de svårt hotade provinserna Små-:
land och Westergötblaud. Mornai befalldes
vid onåd att möta konungen i Bleking, och if
befälhafvaren i Westergötbland, Göstar Ols- 1
ör RR. ER Fp ag EA öm