Sy FINS a SKE a en te RR kom på flykten, men med ledning af spären i den nyfallna snön eftersattes han genast och greps på gärdena utanför det s. k. Lugnet. Under tiden afväpnades de 2:ne andra missdädarne och äterfördes. BLANDADE ÄMNEN. ABD-EL-KADER PÅ SICILIEN. Den ryktbare emiren ankom, berättar ett franskt blad, till Messina den 23 December kl. 4 e. m., efter en öfverfart frän Marseille af mindre än 3 dagar. H. M. Konungen af Båda Sicilierna hade gifvit nödiga befallningar för att försäkra Frankrikes gäst om det hedrande och värdiga mottagande, han var berättigad att vänta sig, och emiren har lemnat Sicilien lika uppfylld af tacksamhet för de ärebygelser och de bevis på sympati som han mottagit och för hvilka han insett det han alltjemt har Frankrike att tacka, som af beundran öfver det imposanta skädespelet af Taorminas ruiner och Etnas utbrott, som man beredt honom tillfälle att beskäda. Under intrycket af de mäktiga rörelser som skakade honom isynnerhet vid äsynen af detstora naturfenomen som framställde sig för hans blickar, förnyade Abd-el-Kader flerfaldiga gånger sin begäran till franska konsuln hr Boulava att han mätte för kejsarens fötter nedlägga den vördnadsfulla och djupa erkänsla hvartill han hvarje dag finner sig förbunden, samt bans försäkringar om sin fullkomliga och absoluta hängifvenhet. Jag och mina söner, upprepade han flera gånger i det han visade på sina honom ätföljande barn, vi tillhöra hädanefter och för alltid kejsaren. Den 25 December kl. 9 på morgonen lemnade emiren Messina, beledsagad af sina tre söner och ett talrikt fälje, för att begifva sig till Taormina, der i grannskapet af de grekiska och romerska ruinerna äfven finnas talrika spår af Musulmännens välde. Han begaf sig derifrån till Etna för att besöka den nya krater hvilken för tre å fyra mänader sedan öppnade sig och ännu befinner sig i full verksamhet. Under denna lilla resa eskorterades hans vagn ständigt af en kavalleripiket, en hedersbetygelse hvilken han visade sig lifligt uppskatta. Emiren ankom till Taormina omkring kl. 2 e. m. en af Saracenernas prafvar, lätt igenkänliga på sin form och sitt byggnadssätt, blandade bland de grekiska och romerska grafvarne på den vidsträckta antika begrafmingsplats som man passerar innan man anländer till den moderna staten, syntes på henom utöfva ett lifligt och religiöst intryck. De grekiska och romerska ruinerna sysselsatte honom längt mindre. Emiren upprepade flera gånger under detta besök det arabiska ordspråket: Barnet födes för att dö, huset reser sig för att falla. I den moderna staden finnas ännu ett stort antal fullkomligt bibehällna arabiska hus; han beskädade nägra af dem, och isynnerhet den fordna kalifens, med det lifligaste intresse. På förhand underrättade om emirens besök, infunno sig auktoriteterna i Taormina för att komplimentera honom; förfriskningar erbjödos honom och man gaf honom en bullrande serenad, hvilken syntes göra Araberna det största nöje. Massans bifallsyttringar följde dem öfverallt. Påföljande dag den 26 Deeember, i det ögonblick emiren och hans följeslagare anlände till Jassy, en liten stad belägen på de första sluttningarna af Etna, frigjorde sig berget, som hittills, omgifvet af töcken, förblifvit osynligt under inflytandet at solens första strålar, plötsligen liksom frän ett täckelse af moln som betäckt det, och visade sig på en gång i hela sin storhet, hela sitt majestät. Aldrig tillförene utan tvifvel hade ett så storartadt och så praktfullt skädespel mött emirens och hans arabers blickar; oaktadt den förbehällsamhet hvarmed de vanligen dölja sina intryck, syntes alla gripna af beundran och förblefvo länge stående att betrakta och begrunda det. Ankomne till Zaffarana, der vägen upphör att vara färbar för vagnar, bestego Abd-el-Kader och alla hans Söljerlaars muläsnor för att fortsätta sin väg. fter fyra timmars fård bland Etnas branta sluttningar befunno sig emiren och de som kunnat följa honom plötsligen framför den arbetande kratern, ett ofantligt eldgap hvarifrån med buller och fruktansvärda knallar utströmmar en bred lavaflod, hvars lopp ögat kunde följa på en sträcka af öfver en mil. Efter att ha tillbragt mer än en timma att betrakta detta förfärliga och präktiga skädespel, mäste man börja tänka på medstigandet. Gynnadt af ett vackert mänsken verkställdes detta utan något missoch emiren befann sig vid midnattstiden tillbaka ANY. Vid den väg som förer tillbaka till Messina ligger det präktiga S:t Placidi kloster af Benediktinerorden. Underrättade om emirens besök hade Benediktinerfäderne förberedt ett emottagande hvaröfver han visade sig mycket rörd. Han samtalade länge och hjertligt med dem och besökte alla delar af klostret. Efter att ha bjudit honom förfriskningar, återförde honom de värdiga fäderne till hans vagn, som stad nat på något afstånd på vägen. Klockan 8 på aftonen var emiren tillbaka i Messina. Päföljande dag den 28 Deeember mottog franska konsuln från honom tvenne med hans egen hand på arabiska skrifna bref: det första adresseradt till konsuln, det andra till rustmästaren i Messina, chevaliern Pettini, som följt emiren under hans utflygt, och hvars sällskap synts mycket behaga honom. Detta bref är af följande lydelse: Den ende Guden vare pris! Helsning till den ädle, utmärkte chevalier Pettini, rustmästare på ön Sicilien. Jag har äran tacka er för det mottagande ni beredt oss och den uppmärksamhet ni visat oss. Viha öfverallt i ert land träffat spär af olika folkslag som --efter hvarandra befolkat er ö, och vi ha ännu en gäng öfrertygat oss att Gud är verldsaltets herre och att Han gifver besittningen af jorden ät hvem honom godt synes. Vi ha beundrat Eldsberget, ett af verldens största underverk; och dä vi uppstligit på dess höjder hafva vi betraktat det af ett lyckligt folk bebodda och väl odlade land, som kommit en arabisk poet att säga om Sicilien, i det ögonblick Särracenerna voro på väg att u et: 0O Etnas höjder, o Siciliens fält, ert minne gör min förtviflan! Om tårarne icke voro så bittra, så skulle jag tro att min grät skapat floderna på denna lyckliga ö. Endast den som kommer frän Paradiset pskulle kunna beskrifva Siciliens märkvärdigheter. Vi hafva af denna ös blomstring sett dess regerings vishet; vi hafva gifvit vär hyllning ät den ädelmodige sultanen Napoleon III, som är den hvilken vi i första rummet hafva att tacka för äsynen af si mänga märkvärdigheter, och vi hafva prisat Gud fö: det beskydd som han aldrig upphör att skänka 088. Helsning från Abd-el-Kader-Mahi-ed-Din. Medlet af Rabe-el-Roull 1269 (28 December 1852).3 — EN BRÄCKT GLASRUTA, VÄRD 4000 FRANCS. En fråga som nu i Paris framställes i hvarje säll skap, säger en korrespondent, är denna: har ni sett den spräckta fönsterrutan? Detta har afseende på en