Sy FINS a SKE a en te RR
kom på flykten, men med ledning af spären i den
nyfallna snön eftersattes han genast och greps på
gärdena utanför det s. k. Lugnet. Under tiden af-
väpnades de 2:ne andra missdädarne och äterfördes.
BLANDADE ÄMNEN.
ABD-EL-KADER PÅ SICILIEN. Den ryktbare
emiren ankom, berättar ett franskt blad, till Messina
den 23 December kl. 4 e. m., efter en öfverfart frän
Marseille af mindre än 3 dagar.
H. M. Konungen af Båda Sicilierna hade gifvit
nödiga befallningar för att försäkra Frankrikes gäst
om det hedrande och värdiga mottagande, han var
berättigad att vänta sig, och emiren har lemnat Si-
cilien lika uppfylld af tacksamhet för de ärebygelser
och de bevis på sympati som han mottagit och för
hvilka han insett det han alltjemt har Frankrike att
tacka, som af beundran öfver det imposanta skäde-
spelet af Taorminas ruiner och Etnas utbrott, som
man beredt honom tillfälle att beskäda.
Under intrycket af de mäktiga rörelser som skaka-
de honom isynnerhet vid äsynen af detstora naturfe-
nomen som framställde sig för hans blickar, förnyade
Abd-el-Kader flerfaldiga gånger sin begäran till fran-
ska konsuln hr Boulava att han mätte för kejsarens
fötter nedlägga den vördnadsfulla och djupa erkänsla
hvartill han hvarje dag finner sig förbunden, samt
bans försäkringar om sin fullkomliga och absoluta
hängifvenhet.
Jag och mina söner, upprepade han flera gånger
i det han visade på sina honom ätföljande barn, vi
tillhöra hädanefter och för alltid kejsaren.
Den 25 December kl. 9 på morgonen lemnade emi-
ren Messina, beledsagad af sina tre söner och ett tal-
rikt fälje, för att begifva sig till Taormina, der i
grannskapet af de grekiska och romerska ruinerna äf-
ven finnas talrika spår af Musulmännens välde. Han
begaf sig derifrån till Etna för att besöka den nya
krater hvilken för tre å fyra mänader sedan öppna-
de sig och ännu befinner sig i full verksamhet. Un-
der denna lilla resa eskorterades hans vagn ständigt
af en kavalleripiket, en hedersbetygelse hvilken han
visade sig lifligt uppskatta.
Emiren ankom till Taormina omkring kl. 2 e. m.
en af Saracenernas prafvar, lätt igenkänliga på
sin form och sitt byggnadssätt, blandade bland de
grekiska och romerska grafvarne på den vidsträck-
ta antika begrafmingsplats som man passerar innan
man anländer till den moderna staten, syntes på he-
nom utöfva ett lifligt och religiöst intryck. De gre-
kiska och romerska ruinerna sysselsatte honom längt
mindre.
Emiren upprepade flera gånger under detta besök
det arabiska ordspråket: Barnet födes för att dö,
huset reser sig för att falla. I den moderna staden
finnas ännu ett stort antal fullkomligt bibehällna ara-
biska hus; han beskädade nägra af dem, och isyn-
nerhet den fordna kalifens, med det lifligaste in-
tresse.
På förhand underrättade om emirens besök, infun-
no sig auktoriteterna i Taormina för att komplimen-
tera honom; förfriskningar erbjödos honom och man
gaf honom en bullrande serenad, hvilken syntes göra
Araberna det största nöje. Massans bifallsyttringar
följde dem öfverallt.
Påföljande dag den 26 Deeember, i det ögonblick
emiren och hans följeslagare anlände till Jassy, en
liten stad belägen på de första sluttningarna af Etna,
frigjorde sig berget, som hittills, omgifvet af töcken,
förblifvit osynligt under inflytandet at solens första
strålar, plötsligen liksom frän ett täckelse af moln
som betäckt det, och visade sig på en gång i hela
sin storhet, hela sitt majestät.
Aldrig tillförene utan tvifvel hade ett så storartadt
och så praktfullt skädespel mött emirens och hans
arabers blickar; oaktadt den förbehällsamhet hvarmed
de vanligen dölja sina intryck, syntes alla gripna af
beundran och förblefvo länge stående att betrakta och
begrunda det.
Ankomne till Zaffarana, der vägen upphör att vara
färbar för vagnar, bestego Abd-el-Kader och alla hans
Söljerlaars muläsnor för att fortsätta sin väg.
fter fyra timmars fård bland Etnas branta slutt-
ningar befunno sig emiren och de som kunnat följa
honom plötsligen framför den arbetande kratern, ett
ofantligt eldgap hvarifrån med buller och fruktans-
värda knallar utströmmar en bred lavaflod, hvars
lopp ögat kunde följa på en sträcka af öfver en mil.
Efter att ha tillbragt mer än en timma att be-
trakta detta förfärliga och präktiga skädespel, mäste
man börja tänka på medstigandet. Gynnadt af ett
vackert mänsken verkställdes detta utan något miss-
och emiren befann sig vid midnattstiden tillbaka
ANY.
Vid den väg som förer tillbaka till Messina ligger
det präktiga S:t Placidi kloster af Benediktinerorden.
Underrättade om emirens besök hade Benediktiner-
fäderne förberedt ett emottagande hvaröfver han vi-
sade sig mycket rörd.
Han samtalade länge och hjertligt med dem och
besökte alla delar af klostret.
Efter att ha bjudit honom förfriskningar, återförde
honom de värdiga fäderne till hans vagn, som stad
nat på något afstånd på vägen.
Klockan 8 på aftonen var emiren tillbaka i Messina.
Päföljande dag den 28 Deeember mottog franska
konsuln från honom tvenne med hans egen hand på
arabiska skrifna bref: det första adresseradt till kon-
suln, det andra till rustmästaren i Messina, chevaliern
Pettini, som följt emiren under hans utflygt, och
hvars sällskap synts mycket behaga honom.
Detta bref är af följande lydelse:
Den ende Guden vare pris!
Helsning till den ädle, utmärkte chevalier Pettini,
rustmästare på ön Sicilien.
Jag har äran tacka er för det mottagande ni be-
redt oss och den uppmärksamhet ni visat oss. Viha
öfverallt i ert land träffat spär af olika folkslag som
--efter hvarandra befolkat er ö, och vi ha ännu en
gäng öfrertygat oss att Gud är verldsaltets herre och
att Han gifver besittningen af jorden ät hvem honom
godt synes. Vi ha beundrat Eldsberget, ett af verl-
dens största underverk; och dä vi uppstligit på dess
höjder hafva vi betraktat det af ett lyckligt folk be-
bodda och väl odlade land, som kommit en arabisk
poet att säga om Sicilien, i det ögonblick Särrace-
nerna voro på väg att u et:
0O Etnas höjder, o Siciliens fält, ert minne gör
min förtviflan! Om tårarne icke voro så bittra, så
skulle jag tro att min grät skapat floderna på denna
lyckliga ö. Endast den som kommer frän Paradiset
pskulle kunna beskrifva Siciliens märkvärdigheter.
Vi hafva af denna ös blomstring sett dess rege-
rings vishet; vi hafva gifvit vär hyllning ät den ä-
delmodige sultanen Napoleon III, som är den hvilken
vi i första rummet hafva att tacka för äsynen af si
mänga märkvärdigheter, och vi hafva prisat Gud fö:
det beskydd som han aldrig upphör att skänka 088.
Helsning från Abd-el-Kader-Mahi-ed-Din.
Medlet af Rabe-el-Roull 1269 (28 December 1852).3
— EN BRÄCKT GLASRUTA, VÄRD 4000 FRANCS.
En fråga som nu i Paris framställes i hvarje säll
skap, säger en korrespondent, är denna: har ni sett
den spräckta fönsterrutan? Detta har afseende på en