stor folkhop, i hvilken man märkte omkring ett tjog!
svarta, instörtade i salen. Den största oro stod må-;
iad på alla ansigten: de svarta och mänga af del
hvita voro beväpnade med käppar, och utan den re-
spekt som mayorns närvaro ingaf, hade man sanno-
likt haft att beklaga allvarsamma oordningar. Under
all denna rörelse hade stadens färgade invånare samt
dess abolitionist-kommitte hastat att påkalla biträde l
af en advokat för att tillse om icke nägot kunde ut-
rättas till förmån för flyktingarne.
Vid underrättelsen om detta steg visade sig stads-
uppsyningsmannen ieke mer sä fast öfvertygad om
rättmätigheten af Kentuckyanens anspräk, och öfver-
lemnade honom midt under den allmänna spänningen
att bäst har kunde draga försorg om de elfva ne-
grernas arrestering. Också var hr Sloane den förste
som inställde sig inför mayorn, och, sedan han mer
än en half timma väntat att de flyktiga slafvarne
skulle i laga form reklameras, frägade han stadsupp-
syningsmannen, som slutligen ankom, om han fort-
fore att yrka de elfva negrernas qvarhällande.
Nej, svarade hr Rice.
Har, sedan ni lemnade dem, någon Förenta Sta-
ternas embetsman eller rättstjenare tagit dem under
sin värd ?P
Icke det jag vet.n
Hvar äro då de dokumenter och fullmakter, som
anbefalla dessa personers arrestering ?
Reklamanten har icke haft tid att förskafta sig
nägra sädana.
Har han ätminstone fullgiltiga skriftliga och munt-
liga bevis att dermed styrka sina anspräk?
Hvad han visat mig synes icke vara af denna be-
skaffenhet.
Nåväl;, yttrade mayorn i det han uppsteg frän
sin stol och vände sig till de honem omgifvande ku-
lörta männen samt medlemmarne af abolitionistkom-
mitten, efter så är, så kan de personers frihet, för
hvilka j intresseren er, icke bestridas och vi ha här
ingenting vidare att göra. Farväl!
I detsamma folket lemnade salen framträdde en
man, som varit en tyst åhörare till de mellan stads-
uppsyningsmannen och advokaten utbytta förklaringar,
och yttrade till dem att han gjorde dem ansvariga
för negrernas flykt.
Min herre, svarade hr Sloane, det sätt hvarpå
jag behandlat denna sak strider hvarken mot lagen
eller mina pligter såsom advokat; jag fruktar er der-
före icke.,
En annan tidning i samma stad, Sanduski Mirror,
uillägger beträffande denna sak:
Under det Kentuckyanen såluada qvarhölls på
stadshuset hade flyktingarne, enär alla ängfartygen
hade afgätt, stigit ombord på ett seglande fartyg och
afgätt till Canada. Tilläggom, till heder för vår
stad, att ingen enda af vära bätmän eller matroser
velat låna sina armar eller sina bätar för att bjelpa
slafjägarne att uppfänga sitt rot. Nägra bland dessa
hafva afgätt till Haron i förhoppning att der fiana
en bät samt utvägar att arrestera flyktingarne innan
deras ankomst till Canada.
De personer från södra staterna, som uppehälla sig
i vär stad, dela sina landsmäns förtrytelse och löpa
kring gator och: offentliga ställen med blottad knif
och pistolen i hand. Men trotts dessa bullrande kraft-
yttringar har dock ingen erhbällit den minsta rispa.
Allt har ä ömse sidor inskränkt sig till utbytandet at
plumpa hotelser.
Samma tidning berättar ytterligare följande till.
dragelse :
Aftonen förut hade mayorn att afgöra en längt
sorgligare sak. Slafjägarne hade, vid stranden ai
Folle, arresterat en qvinna, bärande i sina armar ett
spädt barn om ätta åa nio månader.
Då denna qvinha säg allt hopp attundkomma vara
ute, hade hon, utan att nägon säg det, nedlagt sitt
barn på stranden, hvarefter hon öfverlemnade sig i
slafjägarnes händer. Förd wmför mayorn, hr Follet,
fann hon der sitt barn, som blifvit upptaget at en
iavänare i denna stad. Slafjägarne reklamerade bar-
net såsom sin egendom; men mayorn, som icke ville
tillerkänna dem det på deras blotta utsago, frågade
slatvinnan om hon var moder till detta barn:
Att erkänna det säsom sin son hade varit att offra
det ät slafveriet; att förneka det var enda möjliga
utvägen att förskaffa det friheten. Detvar för denna
sista utväg, hvilken mähända för alltid sliter de band
som fästade henne vid sitt) barn, som den stackars
modren beslöt sig; Barnet undgick sålunda slafjägar-
nes klor.,
— EN LITTERÄR MINISTER. Det är ett in-
tressant och i våra dagar icke betydelselöst faktum,
att af de 14 ledamöterna i det nya engelska reform-
kabinettet icke mindre än 8 försöktsig uti litteraturen
och till en del der förvärfvat ett ärofullt namn. Pre-
mierministern lord Aberdeen har skrifvit öfver den gre-
kiska arkäologien; marquisen af Lansdowne, däva-
rande lord Henry Petty, gällde i den bekanta alla
dtalenters ministör såsom en värdig kamrat till Fox
och Sheridan, och lord Palmerston sköt en gång sa-
tiriska pilar på Whigarne, till hvilka han sedermera
åsjelf slöt sig. Lord John Russell är bekant säväl ge-
aom bellettristiska som historiska verk, och skattkam-
markansleren Gladstone har, utom flera verk öfver
kyrkliga frågor och brefven till lord Aberdeen öfver
Ttillständet i Neapel, för kort tid sedan utgifvit en öf-
Tversättning af Farinis romerska statens historia. Her-
Ttigen at Argyle, storsigillbevararen, en ung man om
Itrettio är, sysselsätter sig äfven med teologiska äm-
aen, dem han dock icke, såsom Gladstone, betraktar
ur puseytisk utan ur kalvinistisk-presbyteriansk syn-
punkt. Hertigen af Newcastle har ännu för nägra
Iveckor sedan hållit litterärt-politiska föredrag i en
TT bildningseirkel. (Mechanics Institute) i Newark: så
Jnoära träder en del af den stolta engelska aristokra-
uien nu i beröring med folket. Emellertid är mini-
Istern för offentliga verk och arbeten, sir William
I Moleswortk, den förste och ende radikale i kabinettet,
den mest betydande bland sina kolleger i skriftstäl-
larväg: han hörer till grundläggarne och de flitigaste
medarbetarne i Westminster Review, i hvilken han
under en följd af är förfäktat de sunda ekonomiska
och politiska grundsattser, som nu antingen fullstän:
Idigt segrat eller stå nära sin slutliga triumf. Ge:
aom sin kritiska edition af skeptikern Hobbes verk
uppväckte han ett vildt skri bland ifrarne inom alla
partier, som sammansatte sig att hindra hans val i
Southwark, hvilket likväl lyckades dem så föga, att
han sedan dess tre gänger (sednast den 1 Januari
detta är) blifvit vald till representant för denna huf-
guddel af den engelska hufvudstaden. j
— BoKEHANDLARNE I LEIPZIG ha på egen be-
kostnad upprättat en bildningsanstalt för tyska bok-
handelslärlingar, hvilken högtidligen öppnades den 2
Januari. Huru stort behofvet var af en sådan un-
dervisningsanstalt visar den omständigheten, att den-
samma redan är besökt af 60 elever, hvilka deras
principaler med berömvärd liberalitet lemnat nödig
tid att besöka lektionerna. Man bör af denna bild-
ningsanstalt kunna vänta en välgörande inverkan pä
bokhandeln och literaturen.
— PATER LACORDAIRE, den berömde predi-
kanten 4 Paris, ärnar i sällskap med flera prester ooh
lekmän anträda en piligrimsfärd till den heliga graf-
ven.
— EN GENOMSKINLIG MASSA, gom isynnerhet
egnar sig till sammankittande af glas, erhäller man
på följande sätt: man upplöser 15 gran kautschuk i
4 lod chloroform, tillsätter till denna lösning 2; lod
mastix och låter det hela stå 14 dagar utan använd-
ning af värma. Erfordras större elasticitet, så måste
man taga något mera kautschuk. Vid användningen
pästryker man massan med pen: el.
DJURPLÅGERI.
Man läser i de engelska bladen af den 10
Januari:
SM Thomas. sekreterare vid koneol. sällskapet för