SKARLAKANS-BOKSTAFVEN.)
NATHANIEL HAWTHORNE.
——— Ä.Ä —— — — ST
ÖFVERSÄTTNING.
Det förhöll sig som Hester sade med af-l
seende på den glädje som strålade i allas an-
sigten, För denna årshögtid sparade purita-
nerne på den tiden — och fortforo dermed
inemot tvåhundra år — alla offentliga nöjen
och lustbarheter, hvilka de ansågo såsom till-
låtna för den menskliga svagheten, och för-
jagade derunder så vida molnet från sina an-
sigten, att de åtminstone för en enda högtids-
dag icke sågo mycket allvarsammare ut än de
flesta andra menniskor vid en tid af allmän
bedröfvelse.
Men vi kanske öfverdrifva den dystra färg
som otvifvelaktigt karakteriserade denna tids
seder och lynne. De nu på Bostons tor
samlade personer hade icke blifvit födda arf-
vingar till denna puritanska dysterhet. De
voro infödda engelsmän, hvilkas fäder lefvat
under den Elisabetheka periodens rika sol-
glans; en tid då Englands lif, betraktadt så-
som ett stort helt, var så ståtligt, präktigt
och gladt som verlden någonsin sett det.
Hade de följt sin af deras förfäder ärfda
smak, så skulle Nya Englands invånare hafva
firat alla offentliga tilldragelser af betyden-
het, med lusteldar, banketter, ståt och pro-
cessioner. Ej heller skulle det varit ogörligt
att vid iakttagandet af högtidliga ceremonier
förena glädtig förströelse raed allvarlig ståt,
och liksom med ett brokigt och lysande bro-
deri pryda den störa statsdrägt, hvilken en
nation vid sådana fester ikläder sig. Det var
liksom skuggan af ett sådant försök i; sättet
att fira den dag, på hvilken koloniens politi-
ska år begynte. Ett dunkelt återsken af en
Sa A. B. N:o 1-—17.