STOCKHOLM, den 24 Januari.
Det bekanta Ehrensvärdska uttrycket att
Svensken är en trög nation, full af hetsig-
heter,, bevisar sin sanning i frågan om Mä-
larens öfverklagade vattenhöjd. Det ena året
efter det andra stå vid denna ärstid flera
tusen tunnland jord fördränkta under denl:
sagoberömda insjöns förstörande öfversväm-
ning, och vidt och bredt utbrännas gräsröt-
terna af dess svallisar. Det ena året efter det:
andra upphäfvas höga jemmerrop från lidande:
strandegare, hvilka af de regellösa vattenmas-
sorna se sina skördar hotade med förstöring,
icke blott för året, utan jorden utpinad och
dess alstringskraft uttömd för många kom-l
mande årsskiften.. Men vattnet sjunker det
ena året som det andra och då glömmer man
sin nöd; så snart faran ej är omedelbart när-
varande tänker man ej längre på att förebygga
dess återkomst. Och likväl vet man att året
derefter är det lika när eller värre, ty det fin-
nes intet skäl att Mälarens vattenmassa skulle
minskas, men väl alla anledningar att dess till-
flöden med hvarje år skola ökas. Och det
oaktadt sker ingenting för att afvärja den
ständigt växande faran för framtiden; man
åser täligt huru det ena af Mälarens utlopp
stänges efter det andra, och man bereder sig
att liksom sätta en konungs bildstod såsom
ett sigill på den tillknutna vattensäcken. Be-
dröfliga uppgift för Carl Johans staty att stäl-
las liksom en damm mot Mälardalens framsteg
i landvinning, i åkerbruk och idoghet! I
stället att vara en symbol af det välgörande
skydd, som en ordnad styrelse skänker å
arbetet och företagsamheten, blir metallbilden
ett ,Ladulås, i ny och sorglig mening, ett lås
som stänger bonden sjelt från hans lada, en
bom som utestänger jordegaren från möj-
ligheten att göra sig till godo sin enda eller
åiminstone sin dyrbaraste besittning.
Vi erna icke tvista med öfverste Ericsson
eller hvem det vara må om den vattenmassa
som. utflyter och den vattenmassa som borde
utflyta genom Södra Slussen. Summan är att
tusentals tunnland egor förstöras under de år-
liga öfversvämningarne och detta är ett ondt
och ett stort ondt, som måste afhjelpas, trots
allt hvsd man må anföra. Valet mellan med-
len lemna vi gerna åt de sgakkunnige, men
något måste göras och det innan den furstliga
bilden uppsättes såsom slutpunkten i fördäm-
ningen, Ty i annat fall- skall framtiden i
denna bild endast se ett hån mot lidande
landtmäns rättmätiga klagomål och..en protest
mot allt hvad billighet;- klokhet och enskild
lycka heter. Carl Johans minne vore föga
tjenadt med en ärestod som förevigade en
orättvisa mot Svearnes äldsta provinser, på
samma gång den förherrligade stranden af ett
katthaf.
Stora förberedelser lära vara å bane på de
lidande strandegarnes sida att mot Stockholms
stad instämma ersättningsanspråk för de ska-
dor som deras egor i långliga tider lidit genom
Mälarutloppens successiva förbyggande inom
hufvudstaden. Det är godt och väl att saken
kommer i gång, men vi frukta att en process
endast ganska långsarat skulle leda till målet.
Under den eller de mansåldrar, som skola
erfordras för dess slitande, om eljest det är
möjligt att på laglig väg slita en sådan tviste-
fråga, skola de rättssökandes egor bv
hemsökas af nya öfversväm varje vär
danden, hvilka iek- .smgar och nya li-
med det os KUNna botas eller ersättas
kor vissa skadestånd som möjligen kan
amn att tilldömas någon kommande gene-
ration. Saken angår här ett stort närvarande
ondt, som måste för stunden afhjelpas och
för framtiden afvärjas. Det kan kallas natio-
nel, emedan det träftar flerå våra bäst lottade
Provinser, och -hufvudstaden får ej blott icke
sätta sig emot utan är skyldig att af alla
krafter medverka till dess ofördröjliga afhjel-
pande: Vi tro också att det inom hutvud-
staden sjelf finnas tillräckligt mäktiga intres-
sen bland Munkbrons, Kungsholmssträndernas
och Clarasjö-traktens hus- och tomtegare att
sätta emot vissa auktoriteters möjligen mäk-
tiga vis inertie. Vi hoppas derföre i detläng-
sta att en fredlig lösning är möjlig. Slutet
ör att någonting måste företagas och det innan
vattnet sjunker och saken bringas i förgäten-
het för denna gång, för att nästa år åter för-
anleda lika vanmäktiga klagorop och en lika
ofruktbar öfversvämning i tidningsspalterna af
insända artiklar om Mälarens vattenhöjd.
Det är oss bekant, att några af de närma-
ste länens hushållningssällekaper ämnar på sina
mot slutet af månaden utlysta sammankomster
göra Mälarens öfversvämning till enöfver-
läggningsfråga. Vi uppmana dem på detvar?
maste att deraf göra allvar, att genom fast-
het, enighet och bestämdhet förmå auktorite-
terna, regeringen och, om ingenting annat
hjelper, sjelfva representationen att taga sa-
ken i sin hand. Frågan är sådan att den e
kan falla, hvilket här ej vill säga att den kan,
såsom representationsfrågan, hänga i decen-
nier sväfvande mellan himmel och jord. Här
står för ögonblicket otaliga medborgares väl-
färd och egendori på spel, och samhället kan
ej och får ej tillåta att de genom tröghet och
tanklöshet förspillas.
Frågan om- Mälarens vattenstånd har dess-
utom. en betydelse långt vidsträcktare än den
här framställda. Mälardalen är recipienten för
en stor del af det mellersta Sveriges vatten-
flöden, för Hjelmarens och alla de träsksjöars,
hvilka i den sednare utgjuta sina stagnerande
tteti. Dessa träskvatten ökas i samma mån
ETERN TEL DARE LME OFEITTES NT TEPE NVETIERSSTTT LISTE GET
Va