naämnac arsecnat pIivtadad.
EN SENS
BLANDADE ÄMNEN.
— BerätteLnse om begraföingen af de närs
Arildsläge ilandflutne kapten F. J. Doll frår
Arensburg och fyra man af hans besättoiog,
hvilka omkommit vid ryska koffen Concor-
dias söndersplittring mot Kullaberget tisdags-
morgon d. 21 nästl. December,
Dä jag annandag jul, hvartill jag i förening med
byfogden på stället bestämt begrafoingen, reste ned
till Arildsläge för att på dess kyrkogärd förrätta jord-
fästningen, varsnade jag redan på afstånd att någo!
ovanligt var ä färde på läget, i det en större men-
niskomassa böljade fram och tillbaka på dess gator,
och närmare kommen, säg jag att gatorna, der lik-
täget skulle framgå, voro väl putsade och öfverströd-
da med granris och buxbomsqvistar samt att större
delen af det församlade folket var klädt i sorgdrägt.
Framkommen till det hus, hvarest liken voro insatta,
gick jag in i likrummet der de afsomnade dä lägo i
sina kistor, i rad ställda jemte hvarandra, väl och
snyggt svepta i hvita drägter med friska gröna kran-
sar kring hvarderas hufvuden. På allas anleten hvi-
lade ett stilla, fridfullt lugn och voro de att päse
snarare säsom sofvande än säsom döde, och jag er-
inrades härvid om den gamla sanningen att döden är
sömnens broder. Bland de många som nu ut- och
ingingo i likrummet, för att se de aflidne, var knap-
past nägon som icke fällde tärar; men bland allt det
sorgfulla härvid var dock ingenting så gripande som
äsynen af kaptenens vackra hund (det enda lif som
räddades undan skeppsbrottet) som ängslig och orolig
gick omkring bland de döde och frustande nosade
än på den ene, än på den andre; men för hvarje
kring-gång alltid stadnade vid kaptenens lik, hvilket
han slickade på händer oeh ansigte, liksom för att
taga det sista afskedet af sin husbonde och vän. —
När sedan likkistorna voro igenspikade, utburae och
ställde på anskaffade bärar, ordnades liktåget så, at!
fränst framför liken gingo två af fisklägets skeppare
med prestafver i händerna, behängla den ena med
rysk och den andra med svensk flagg; derefter för-
des kapten Dolls likbär, hvilken uppbars af. sjökap-
tener, dernäst styrman H. Preugerts lik, buret al
bätskeppare, vidare de tvä matrosernas (troligen J.
Hintez och F. Michelsen,) burna likaledes af matro-
ser, samt till sist den till utseendet yngste af de om-
komne (om hvilken man icke visste huruvida detvar
jaogman J. Ohristiansson, kocken M; Lebbe: eller
kajutvakten August Grube): och bars denne af unga
sjömän.
På hvardera af kistorne låg en buxbomskrans.
Framför den efterföljande! processionen som, i det
minsta taget, utgjordes af omkring 300 personer,
hvartill sedermera slöt sig ett nära på lika stort an-
tal af begge könen, gingo ock säsom prestafver tvenne
skeppare, med rysk och svensk flagg i händerna. -—
Sålunda: ordnadt, satte liktäget — i sanning hö-
geligen imposamt — sig i gång mot Arilds-kapells
kyrkogård, derifråa dess klocka tonade det grafsän
gen till mötes. På hvardera sidan om ingängspor
tm till kyrkogården voro flaggstänger uppställda ; till-
höger rysk stander och flagg, till venster svensk stan-
der och flagg — alla hissade på half stång. Inkom
men pä kyrkogärden möttes ögat genast af den der-
stades uppkastade stora, vidöppna grafven, i hvilken
alla liken i rad bredvid hvarandra nedsattes. (Åter-
jgen här kom kaptenens hund, det trogna djuret,
och sprang ängsligt omkring på grafranden, flera
gänger hisnande utöfver den, vid den sidan der kap-
tens kista var ställd, dock utan att kasta sig ned.)
När sälunda allt var redo till jordfästningen och alla
de mänga kring grafven stäende menniskorna blotta!
gina hufvuden — klockan var nu 3 pä dagen — fö-
retog jag jordfästningen samt höll derefter ett föl
tillfället lämpligt tal, vid hvars slut ingick en bör
tillallas vär Herre att han mätte sända tröstens, hug
svalelsens och styrkans ande till de aflidnes anhöriga
när sorgebudet kommer till dem: och jag tror mig
kunna försäkra, på grund af den allmänna rörelse
som härvid bland folkhopen uppstod, att deltagande
i den bönen gick hos der: ur hjertats djup. Sedar
den stora grafven-nu var igenfylid, särskildes gräs
torfrorna, deröfver lagde, i afdelvingar, efter de fem
jordade männen: hvarefter -man skildes ät enhva
till sitt hem. — Helt säkert skall minnet af denns
lika sällsporda som sorgfulla begrafning komma at
länge stå qvar i kustboarnes bjertan, päminnande
lika mycket om hafvets faror som om lifvets korthe
och ovisshet. Innan jag afslutar berättelsen må jag
icke uraktläta att nämna, att bland: de personer som
deltogo i liktäget, hade äfven infunnit sig sjökapter
Nils Pyk från Höganäs, som var personligen bekan
med kapten Doll och dennes styrman- Preugert; äf
gensom att begrafningsbestyret utfördes hufvudsakli
gen af byfogden på stället, skepparen Pehr Anders
son och dennes frände. skepparen Nils: Pehrsson der
stades, samt att hela befolkningen på Arildsläges
väl genom sin betjenande verksamhet
sitt hjertliga deltagande på det mest I
hedrande sätt utmärkte sig. Manfär be
resa ett minnessvärd på grafven.
Brundby den 29 Dec. 1852.
F, BE. Svenssons
v. P. L. (Ö. P)
inkt på a
M—
— Utaf en följd ef observationer; fortsatt
under 80 är i London och vid Greenwich, har NY
Gtaischer trott sig kunna sluta att ären omvexla u
vissa grupper af varma och kalla, på sädant sätt a
sedan medeltemperaturen tilltagit under 14 på hva
andra följande är, har den derefter minskats wunde
14 följande. Detta hindrar dock visserligen iekea
vissa lokala förbållanden, eller vissa tillfälliga ors
ker, kunna göra en förändring i dessa perioder. Si