naämnac arsecnat pIivtadad. EN SENS BLANDADE ÄMNEN. — BerätteLnse om begraföingen af de närs Arildsläge ilandflutne kapten F. J. Doll frår Arensburg och fyra man af hans besättoiog, hvilka omkommit vid ryska koffen Concordias söndersplittring mot Kullaberget tisdagsmorgon d. 21 nästl. December, Dä jag annandag jul, hvartill jag i förening med byfogden på stället bestämt begrafoingen, reste ned till Arildsläge för att på dess kyrkogärd förrätta jordfästningen, varsnade jag redan på afstånd att någo! ovanligt var ä färde på läget, i det en större menniskomassa böljade fram och tillbaka på dess gator, och närmare kommen, säg jag att gatorna, der liktäget skulle framgå, voro väl putsade och öfverströdda med granris och buxbomsqvistar samt att större delen af det församlade folket var klädt i sorgdrägt. Framkommen till det hus, hvarest liken voro insatta, gick jag in i likrummet der de afsomnade dä lägo i sina kistor, i rad ställda jemte hvarandra, väl och snyggt svepta i hvita drägter med friska gröna kransar kring hvarderas hufvuden. På allas anleten hvilade ett stilla, fridfullt lugn och voro de att päse snarare säsom sofvande än säsom döde, och jag erinrades härvid om den gamla sanningen att döden är sömnens broder. Bland de många som nu utoch ingingo i likrummet, för att se de aflidne, var knappast nägon som icke fällde tärar; men bland allt det sorgfulla härvid var dock ingenting så gripande som äsynen af kaptenens vackra hund (det enda lif som räddades undan skeppsbrottet) som ängslig och orolig gick omkring bland de döde och frustande nosade än på den ene, än på den andre; men för hvarje kring-gång alltid stadnade vid kaptenens lik, hvilket han slickade på händer oeh ansigte, liksom för att taga det sista afskedet af sin husbonde och vän. — När sedan likkistorna voro igenspikade, utburae och ställde på anskaffade bärar, ordnades liktåget så, at! fränst framför liken gingo två af fisklägets skeppare med prestafver i händerna, behängla den ena med rysk och den andra med svensk flagg; derefter fördes kapten Dolls likbär, hvilken uppbars af. sjökaptener, dernäst styrman H. Preugerts lik, buret al bätskeppare, vidare de tvä matrosernas (troligen J. Hintez och F. Michelsen,) burna likaledes af matroser, samt till sist den till utseendet yngste af de omkomne (om hvilken man icke visste huruvida detvar jaogman J. Ohristiansson, kocken M; Lebbe: eller kajutvakten August Grube): och bars denne af unga sjömän. På hvardera af kistorne låg en buxbomskrans. Framför den efterföljande! processionen som, i det minsta taget, utgjordes af omkring 300 personer, hvartill sedermera slöt sig ett nära på lika stort antal af begge könen, gingo ock säsom prestafver tvenne skeppare, med rysk och svensk flagg i händerna. -— Sålunda: ordnadt, satte liktäget — i sanning högeligen imposamt — sig i gång mot Arilds-kapells kyrkogård, derifråa dess klocka tonade det grafsän gen till mötes. På hvardera sidan om ingängspor tm till kyrkogården voro flaggstänger uppställda ; tillhöger rysk stander och flagg, till venster svensk stander och flagg — alla hissade på half stång. Inkom men pä kyrkogärden möttes ögat genast af den derstades uppkastade stora, vidöppna grafven, i hvilken alla liken i rad bredvid hvarandra nedsattes. (Återjgen här kom kaptenens hund, det trogna djuret, och sprang ängsligt omkring på grafranden, flera gänger hisnande utöfver den, vid den sidan der kaptens kista var ställd, dock utan att kasta sig ned.) När sälunda allt var redo till jordfästningen och alla de mänga kring grafven stäende menniskorna blotta! gina hufvuden — klockan var nu 3 pä dagen — företog jag jordfästningen samt höll derefter ett föl tillfället lämpligt tal, vid hvars slut ingick en bör tillallas vär Herre att han mätte sända tröstens, hug svalelsens och styrkans ande till de aflidnes anhöriga när sorgebudet kommer till dem: och jag tror mig kunna försäkra, på grund af den allmänna rörelse som härvid bland folkhopen uppstod, att deltagande i den bönen gick hos der: ur hjertats djup. Sedar den stora grafven-nu var igenfylid, särskildes gräs torfrorna, deröfver lagde, i afdelvingar, efter de fem jordade männen: hvarefter -man skildes ät enhva till sitt hem. — Helt säkert skall minnet af denns lika sällsporda som sorgfulla begrafning komma at länge stå qvar i kustboarnes bjertan, päminnande lika mycket om hafvets faror som om lifvets korthe och ovisshet. Innan jag afslutar berättelsen må jag icke uraktläta att nämna, att bland: de personer som deltogo i liktäget, hade äfven infunnit sig sjökapter Nils Pyk från Höganäs, som var personligen bekan med kapten Doll och dennes styrmanPreugert; äf gensom att begrafningsbestyret utfördes hufvudsakli gen af byfogden på stället, skepparen Pehr Anders son och dennes frände. skepparen Nils: Pehrsson der stades, samt att hela befolkningen på Arildsläges väl genom sin betjenande verksamhet sitt hjertliga deltagande på det mest I hedrande sätt utmärkte sig. Manfär be resa ett minnessvärd på grafven. Brundby den 29 Dec. 1852. F, BE. Svenssons v. P. L. (Ö. P) inkt på a M— — Utaf en följd ef observationer; fortsatt under 80 är i London och vid Greenwich, har NY Gtaischer trott sig kunna sluta att ären omvexla u vissa grupper af varma och kalla, på sädant sätt a sedan medeltemperaturen tilltagit under 14 på hva andra följande är, har den derefter minskats wunde 14 följande. Detta hindrar dock visserligen iekea vissa lokala förbållanden, eller vissa tillfälliga ors ker, kunna göra en förändring i dessa perioder. Si