21 Det är omöjligt att uppräkna alla herrarne oct
tlvi öfvergå till damerna, bland hvilka vor
slfru Eugåne Scribe och hertiginnan dOtrante
ri fru Houssay och grefvinnan Ancelot, samt er
Almängd andra dels unga dels vördnadsbjudande
2ldamer, för hvilka fru de Fiennes vid sin ar.
fltistiska och litterära soirå gjorde les honneurs.
-Ibiträdd af sin dotter, enka efter den utmärkte
ålLouis Perrge, som så hastigt rycktes ur sin:
flvänners krets och efterlemnade en ung och
skön hustru omgifven af flera barn.
s) Teatrarna hafva sällan gjort så goda affäre;
:Isom i denna stund. Hvar och en af dem ha
len framgång som nästan förmår jurnalisterns
latt nedlägga kritikens penna.
Italienska operan har återupplifvats genom
tl Luisa Miller, en bullersam opera i tre akter
?laf Verdi. Denna opera njuter för närvarande
li Itatien en sådan framgång, att hr Roqueplan
för stora operan låtit göra en öfversättning
Ideraf, hvilken dock lärer blifvit ansenligt öf-
Iversedd, förbättrad och förkortad.
Opera Comique gaf d. 22 Dec. sitt för vintern
I mest påräknade stycke Marco Spada, med ord
Jaf Scribe och musik af Auber, och hvaruti
Imlle Caroline Duprez debuterade.
Det outtömliga snille som gjort upprännin-
Igen till detta stycke, är mannen som hela
I Europa känner och om hvilken i sanning in-
Igenting nytt är att säga. Äfven denna gång
har Scribe både intresserat och rört; Auberts
lpartitur har väl inga knalleffekter, men är
I klart och lifligt.
I Aftonens hyllning tilldelades i första rum-
met mlle Duprez, den unga artist, som är
Idotter och elev af den ryktbare sångaren.
Anställd vid den lilla trupp hennes far bildat,
har mlle Duprez redan förut låtit höra sig i
provinserna och på theatre lyrique i Bryssel
tills hon slutligen kommit på sin rätta plats.
Opera comique är just den scen som passar
henne, emedan den är lagom för hennes figur
och röst. Men se här nägra drag af kompo-
sitören.
Daniel-Francois-Esprit Auber föddes för
sjuttiotvå år sedan i Normandie, i staden Caen,
der hans far var gravyrhandlare. Sonen skulle
öfvertaga fadrens rörelse, men hans snille
motverkade denna plan. Vet man väl hvad
det är som sålunda i stridig riktning mot
föräldrars önskningar drager med sig så
månget ungt sinne, lydande ingifvelser för
hvilka det ej förmår göra sig redo, ty hvilken
kraft är väl de lyda? Jo, den kraft som kan-
ske är den oemotståndligaste, ehuru den ofta
misstydes, mnäml. kallelsen. Auber skulle
blifva en af musikens celebriteter, och detta
med eller utan hans egen vetskap, med eller
utan hans föräldrars vilja, ty, såsom musul-
mannen säger: det var så skrifvet ofvanefter.
Man hade sändt honom till England för att
studera köpmannayrket, men han fann han-
delns liniesystem ledsamt, och tyckte siffrorna
illa harmoniera med de noter som redan vi-
brerade i hans själ. Han reste således till-
baka öfver kanalen, tagande till förevändning
amienska fredens brytande,och kastade sig
vid några och tjugu års ålder på den musi-
kaliska banan. Efter att hafva komponerat
åtskilliga romanser, sådana som alla menni-
skor komponera så snart de känna skalan och
ett par tre tonarter, vände Auber genast
sin väg direkt till teatern och debuterade slut-
ligen der med sitt första arbete kalladt Le se-
jour militaire. Detta var 1813 då kejsaredö-
met var i fullt flor.
Det är med fyrtio års mellantid och under
ett nytt kejsardöme som Auber nu låter
uppföra sitt trettionionde opus, det vill säga
öfver hufvud taget ett om året.
Således hade denne man under sin långa
och trägna bana utgifvit två, ja till. och med
tre arbeten årligen, ty hans debut 1813 ef-
terföljdes först 1819 af det arbete gom skulle
börja kedjan af dessa alltid täcka, stundom
djuptänkta kompositoner, hvilkas sista länk,
som i går fästades till. de öfriga, endast il
kronologisk mening är den sista, ty andraj
skola följa: Marco Spoda antyder det. Men
låtom oss nu återkomma till kompositören,
som under det han sätter sin ära 1 utöfvan-
det af en så fruktbärande kailelse, dockl:
sjelf föga tycks njuta af att öfverlemna sig åt
sin konst. Men är detta väl möjligt? frågar
man; ja, så försäkra åtminstone hans vänner
och Aubers tankspridda och trötta utseende
framställer också för granskarens öga den
sällsammaste kontrast emellan lyckan och
äran å ena sidan och den spleenartade fleg-
man å den andra. Auber är en otacksam
celebritet, som i stället att njuta af sina stän-
ligt förnyada triumfer, snarare njuter af atti
sitt stall beundra någon dyrbar häst, ty rid-
konsten har alltid varit hans öfvervägande
passion, och detta till en sådan grad, att
man nästan vore frestad säga att hans engel-
ska sadel varit hans arbetsrum. Ofta har man
. Boulognerskogens ensligaste alleer sett den
yktbare kompositören låta sin ståtliga gån-
are efter behag irra steg för steg, medan
an sjelf synts försjunken i en tankfullhet
len man hade svårt begripa om man ej gick
onom helt nära. Med foten ur stigbygeln,
med ridspöet under armen, med ständigt sam-
ma trötta ledsna mine och ögonen irrande
land träden och buskarne vid vägen satt han
ndast och hvisslade ... Men detta sakta
visslande var lika många tjusande melodier,
förutsedda frukter plockade under dessa gre-
ar Hvilka aldrig framibragt annat än skugga,
Han hvisslade så länge tills han funnit en
nelodi den han i minnet sedan troget förva-
ade till dess han kom hem. Derefter blef
let hans vanliga medarbetare, mästaren Scribes
ek att sätta ord till dessa noter, att läg-
a den poetiska frasen under den tausikaliska.
TN dag, då han af en händelse låtit bjuda
ort sig på ett lustparti — ty Aubert så rik han
r, bjuder dock sällan någon till sig, ochgör
äetan aldrig besök, emedan han tycker att det
r ledsamt — en dag då han deltog i ett
legant ridparti af damer och herrar och fär-
ades fram genom allgerna i en vacker park,
ände det att han, vid krökningen afen alld,
lötsligt lemnade sällskapet och galopperade åt
öger, medan de öfrigeförtsatte vägen åt venster.
JT LE RETAS IATA PASI I-II JG