21 Det är omöjligt att uppräkna alla herrarne oct tlvi öfvergå till damerna, bland hvilka vor slfru Eugåne Scribe och hertiginnan dOtrante ri fru Houssay och grefvinnan Ancelot, samt er Almängd andra dels unga dels vördnadsbjudande 2ldamer, för hvilka fru de Fiennes vid sin ar. fltistiska och litterära soirå gjorde les honneurs. -Ibiträdd af sin dotter, enka efter den utmärkte ålLouis Perrge, som så hastigt rycktes ur sin: flvänners krets och efterlemnade en ung och skön hustru omgifven af flera barn. s) Teatrarna hafva sällan gjort så goda affäre; :Isom i denna stund. Hvar och en af dem ha len framgång som nästan förmår jurnalisterns latt nedlägga kritikens penna. Italienska operan har återupplifvats genom tl Luisa Miller, en bullersam opera i tre akter ?laf Verdi. Denna opera njuter för närvarande li Itatien en sådan framgång, att hr Roqueplan för stora operan låtit göra en öfversättning Ideraf, hvilken dock lärer blifvit ansenligt öfIversedd, förbättrad och förkortad. Opera Comique gaf d. 22 Dec. sitt för vintern I mest påräknade stycke Marco Spada, med ord Jaf Scribe och musik af Auber, och hvaruti Imlle Caroline Duprez debuterade. Det outtömliga snille som gjort uppränninIgen till detta stycke, är mannen som hela I Europa känner och om hvilken i sanning inIgenting nytt är att säga. Äfven denna gång har Scribe både intresserat och rört; Auberts lpartitur har väl inga knalleffekter, men är I klart och lifligt. I Aftonens hyllning tilldelades i första rummet mlle Duprez, den unga artist, som är Idotter och elev af den ryktbare sångaren. Anställd vid den lilla trupp hennes far bildat, har mlle Duprez redan förut låtit höra sig i provinserna och på theatre lyrique i Bryssel tills hon slutligen kommit på sin rätta plats. Opera comique är just den scen som passar henne, emedan den är lagom för hennes figur och röst. Men se här nägra drag af kompositören. Daniel-Francois-Esprit Auber föddes för sjuttiotvå år sedan i Normandie, i staden Caen, der hans far var gravyrhandlare. Sonen skulle öfvertaga fadrens rörelse, men hans snille motverkade denna plan. Vet man väl hvad det är som sålunda i stridig riktning mot föräldrars önskningar drager med sig så månget ungt sinne, lydande ingifvelser för hvilka det ej förmår göra sig redo, ty hvilken kraft är väl de lyda? Jo, den kraft som kanske är den oemotståndligaste, ehuru den ofta misstydes, mnäml. kallelsen. Auber skulle blifva en af musikens celebriteter, och detta med eller utan hans egen vetskap, med eller utan hans föräldrars vilja, ty, såsom musulmannen säger: det var så skrifvet ofvanefter. Man hade sändt honom till England för att studera köpmannayrket, men han fann handelns liniesystem ledsamt, och tyckte siffrorna illa harmoniera med de noter som redan vibrerade i hans själ. Han reste således tillbaka öfver kanalen, tagande till förevändning amienska fredens brytande,och kastade sig vid några och tjugu års ålder på den musikaliska banan. Efter att hafva komponerat åtskilliga romanser, sådana som alla menniskor komponera så snart de känna skalan och ett par tre tonarter, vände Auber genast sin väg direkt till teatern och debuterade slutligen der med sitt första arbete kalladt Le sejour militaire. Detta var 1813 då kejsaredömet var i fullt flor. Det är med fyrtio års mellantid och under ett nytt kejsardöme som Auber nu låter uppföra sitt trettionionde opus, det vill säga öfver hufvud taget ett om året. Således hade denne man under sin långa och trägna bana utgifvit två, ja till. och med tre arbeten årligen, ty hans debut 1813 efterföljdes först 1819 af det arbete gom skulle börja kedjan af dessa alltid täcka, stundom djuptänkta kompositoner, hvilkas sista länk, som i går fästades till. de öfriga, endast il kronologisk mening är den sista, ty andraj skola följa: Marco Spoda antyder det. Men låtom oss nu återkomma till kompositören, som under det han sätter sin ära 1 utöfvandet af en så fruktbärande kailelse, dockl: sjelf föga tycks njuta af att öfverlemna sig åt sin konst. Men är detta väl möjligt? frågar man; ja, så försäkra åtminstone hans vänner och Aubers tankspridda och trötta utseende framställer också för granskarens öga den sällsammaste kontrast emellan lyckan och äran å ena sidan och den spleenartade flegman å den andra. Auber är en otacksam celebritet, som i stället att njuta af sina stänligt förnyada triumfer, snarare njuter af atti sitt stall beundra någon dyrbar häst, ty ridkonsten har alltid varit hans öfvervägande passion, och detta till en sådan grad, att man nästan vore frestad säga att hans engelska sadel varit hans arbetsrum. Ofta har man . Boulognerskogens ensligaste alleer sett den yktbare kompositören låta sin ståtliga gånare efter behag irra steg för steg, medan an sjelf synts försjunken i en tankfullhet len man hade svårt begripa om man ej gick onom helt nära. Med foten ur stigbygeln, med ridspöet under armen, med ständigt samma trötta ledsna mine och ögonen irrande land träden och buskarne vid vägen satt han ndast och hvisslade ... Men detta sakta visslande var lika många tjusande melodier, förutsedda frukter plockade under dessa grear Hvilka aldrig framibragt annat än skugga, Han hvisslade så länge tills han funnit en nelodi den han i minnet sedan troget förvaade till dess han kom hem. Derefter blef let hans vanliga medarbetare, mästaren Scribes ek att sätta ord till dessa noter, att läga den poetiska frasen under den tausikaliska. TN dag, då han af en händelse låtit bjuda ort sig på ett lustparti — ty Aubert så rik han r, bjuder dock sällan någon till sig, ochgör äetan aldrig besök, emedan han tycker att det r ledsamt — en dag då han deltog i ett legant ridparti af damer och herrar och färades fram genom allgerna i en vacker park, ände det att han, vid krökningen afen alld, lötsligt lemnade sällskapet och galopperade åt öger, medan de öfrigeförtsatte vägen åt venster. JT LE RETAS IATA PASI I-II JG