Man är nyfiken att se hvad fysionomi det nys hofvet har. Man vet att der herrskar den oerhördaste lyx. Våra förnämsta modehandlerskor bråka oupphörligt sina hjernor för att uppfinna någonting nyttitoilettväg, och Lyon bemödar sig att tillverka de rikaste och dyrbaraste tyger. Äfven juvelerarebutikerna Dbereda sig att stråla af de kostbaraste nipper. Få se till hvad grad all denna färgskiftning och alla dessa ädelstenar komma att blända oss. Stadens utseende har redan betydligt förändrats och ekipager börja åter synas på våra gator, der de under ett par tre år varit lika sällsynta som i Venedig, eller som klockorna i de turkiska klocktornen. De stora livreerna våga ånyo visa sig och vapen af alla färger och metaller skimra åter på vagnsdörrarne. : Den tiden är nu långt aflägsen, då grefvinnan Fx, låtsande den öfverdrifnaste sparsamhet, tillsade sin kammarjungfru, som då äfven bestridde den afskedade kokerskans befattning, att man för hennes lilla hund Bibi måste indraga hans dagliga sockerbit, emedan man ej visste hur allt skulle sluta och hur länge man sjelf hade något. Kejsaren vill att man skall depensera. Ett godt tecken till lydnad är att man börjar se statens högre funktionärer mera angelägna än deras företrädare att försäkra sig om loger på de teatrar Hans Maj:t besöker. Fordom — vi mena för ett eller par år sedan — tog man helt enkelt en loge för aftonen; nu deremot abonnerar man. Detta är en ganska lycklig omständighet för teatrarne och påminner om det första kejsardömet, då abonnementerna å de officiella logerna inbringade stora operan och Theatre Francais mer än hundratusen francs årligen. Kejsaren ville så ha det och tålte ej gnideri hog de personer dem han öfverhopade med sin frikostighet. Man säger att kejsaren ej vill att de högre hofdignitärernas fruar skola bo hos sina män i Tuilerierna, och detta har väckt en högst liflig sensation bland dessa damer. I medeltiden roade man sig med att af den dag som började året hemta spådomar derom, och en gammal trubadursång säger, att på det år som börjar med en lördag skall bl; sträng vinter och tjock is. Men ehuru året 1853 ingått med en lördag, har vintern ändock hitmtills varit långt ifrån kall, och ingen tjock is har syats till. De sista dagarne i Dec. hade man i Paris 15 gr. varmt, och i trädgårdarne voro syrenknopparne på väg att spricka ut. Luxembourgska trädgården håller på att grönska, och pomeransträden i drifhusen blifva upproriska mot kaloriferernas konstgjorda värme. Men denna fuktiga värme gör Paris. ingalunda vackrare, och en ordentlig frost skulle vara vida mer välkommen för alla, förnämligast för de tusentals småkrämare, som långs utåt bulevarderna, från Madelainetill Bastilj-platsen, uppställt sina Juftiga stånd. Ett bruk som allt mer och mer försvinner är nyårsvisiterna eller rättare utdelningen af visitkort nyårsdagen, och hvad nyårsgåfvorna angår, så är karlarnes tid förbi att få sådana, men ingalunda att gifva dem. Fruntimmer och barn äro städse färdiga att taga emot. Februari-revolutionen ersatte en del af hvad den kostat genom att gifva en förevändning att spara på nyårsgåfvor. Man begagnade sig af krisen för att vända ryggen ät juvelerarbutiker och bronzmagasiner, samt i stället styra kosan till sockerbagarbodarne, och brända mandlar fingo ersätta diamanterna. Också begagnade sockerbagarne chancen för att uppfinna en hop lika orimliga som dyra artiklar, så att det slutligen icke blef någon ekonomi att vända sig till dem. År 1850 såg man papparbeten, hvilka kostade oerhördt utan att derföre vara så särdeles smakfulla; hos Boissier fanns lådor beklädda med halm, siden, galoner och blommor, hvilka tomma kostade 500 francs, och om de skulle fyllas, slukade för ända till tio lonisdors konfekt. Detta var en galenskap; konstindustrien hade allt skäl i verlden att knota och klaga, och sockerbageriet ser sig nu svåra hotadt af konsten. Den smak som denna allt mer och mer utvecklar i sina produktioner, tycks återskänka den en bevågenhet; som ej ens ekonomiska skäl mer skola kunna beröfva den till förmån för chokladet, denna dumma vara, som sedan 1848 så begagnat sig af börskrisen, att den nära nog öfversvämmat Paris. Då nyårsdagens könstlade liflighet väl hunnit lögga sig, får man se huruvida vinternöjena komma att taga fart. Sanningen att säga, så ha åtminstone hittills stora verldens feter ej motsvarat hvad man väntade sig. De officiella tillställningarne dröja, och detta utan tvifvel i afvaktan af kejsardömets erkännande af utländska makter, en oundgänglig omständighet för att åt den diplomatiska kåren gifva dess officiella karakter. Det lärer vära fråga om att ånyo upptagas öfverintendentskapet för teatrarne och att under en enda administration ställa Stora Operan, Opera Comique, Italienska Operan, Theare Frangais och Oddgon. Den sistnämnde ros komma att kallas: Theatre de VImpårarice. .I hvad fall som helst skall nästa sommar användas att reparera och ornera denna .eater. Man ombygger för närvarande till en del palatset Elysge Bourbon, hvilket genom neditvandet af det på ohyggliga minnen så rika Präslinska hotellet är fristående på alla sidor. Van har, enligt hvad vi tro, ganska oriktigt itspridt det ryktet, att detta palats sålunda örändradt, förbättradt och förskönadt skulle öfverlåtas åt marskalken Jeröme, eller åt kejsarens tant, enkestorhertiginnan af Baden. Proligare är dock, att denna bostad kommer tt bibehållas ät monarken sjelf, som, efter vad man försäkrat oss, der ämnar tillbringa yra månader af året; under de öfriga åtta ärer vistandet komma att lika fördelas melan Tuilerierna och Saint Cloud. Som man ret erbjuder Elysge Bourbons instängda trädsård en angenäm tillflykt, någonting som sakas vid Tuileriernas mer imposanta än komortabla bostad. Ett annat rykte har likaledes varit i omOPP) nemligen spelhusens återupprättande. 2 ECT RR