sätt med de djupare, innerliga melodiefna, sön genom sitt intagande behag och sin renhe måste lifligt anslå hvarje för den ädlare musiken öppet sinne, Det är derföre så mycke mera oförväntadt att man här tillåtit sig åtskilliga förkortningar, såsom vid Stålspörres vackra aria i första akten och vid Emelies den andra. Att en del af Räfklos parti ä uteslutet kan väl under närvarande förhållan. den hafva sina skäl, men hvarföre skulle fina len förändras? Hvad utförandet beträffar var det redan bättre andra gången än den första, och sannolikt skall det vinna hvarje gång. Hvad vi dock skulle vilja fästa samtlige medspelande: uppmärksamhet på, är att de i stycket ofte förekommande infäöllen och. qvicka: repartiel icke få uttalas för långsamt, liksom för at inpräglas hos åhöraren, utan böra ledigt och otvunget framsägas. För dem som icke minnas den ojemnförlige Lars Hjortsberg är fru Erikson ännu häri, som i så mycket annat, ett förträffligt föredöme. Fru Strandberg röjde en god uppfattning af Mehuls musik både i kupletterna under första och i arian under andra akten; hennes spel var lifligt och under modellscenen särdeles uttrycksfullt. Hr Lundberg tycktes väl icke rätt vara å son aise som löjtnant Stålsporre, men sjöng likväl ganska bra; något mera poesi i sängen och elegans i turnyren skulle man dock här önskat. I konstens verld behöfver man ju icke alltför troget kopiera naturen. Något litet idealiseting blir der ofta en pligt. Åt hr Söderberg, som var ganska väl maskerad i Bryngels roll, bar man skrattat mycket, och visst icke utan skäl. Hr Uddman spelade Cerberin med sin vanliga takt och mimik samt torde förtjena en särskild kompliment för sin vackra och uttrycksfulla sång i andra akten. Hr Knut Almlöf har iRäfklos roll icke minst bidragit att hälla den muntra sinnesstämningen vid makt, men hans röst svarar icke emot detta ingalunda ovigtiga partis fordringar. Äfven i går afton inropades hr Dahlgren efter första akten. Den lofvande debutanten bryter ledigt på sin xsmauländska och återger Pelle Jonsson Kryckas roll med mycken säkerhet och verklig komisk färg. Den burleska filejuppsduetten begärdes och gafs i går afton dacapo. Den vackra ouverturen har gått väl och särskildt förtjenar hr Böhme en mention för sitt vackra och rena återgifvande af klarinettsolon i entreskten. —Lt