anstalta, att deri icke upptoges nägon berättelse om att Magnusson misshandlat en sin tjenstegosse. : Hr Wall hade vid besvarandet af dessa frågor äfven förklarat att han, som jemte Venatier på änmo-; dan af Sjöberg ätföljt denne sednare till Magnusson, dä de tillsammans hört Magnusson uppgifva att han! skulle till Lorentz utbetalt penningar för berörde ändamäl, vidjdetta tillfälle kommit till den bestämda slutsats, att Lorentz tillprejat sig uppgifne penningebelopp. an ; Hr Venatier; som likaledes för notarius publicus uppgifvit att hån vid tillfället varit tillstädes, hade äfven hört Mägnusson fälla yttranden i omförmälde syftning emottLorentz, förklarade dock,) att som dessa blifvit-af denne sistnämnde, som äfven vid samma tillfälle var närvarande, till sanningsenlighes ten bestriddä, så hade Venatier icke nägon stadgad öfvertygelse: Om sakens sammanhang. Notarialattesten: syntes för öfrigt ega nog mycken likhet med ett vitnesförhörsprotokoll i en kriminalsak. Hr Lorentz som ansäg hvad sålunda blifvit inför notarius publicus omhandladt och protokolleradt innefatta grofva förnärmelser och tillvitelser emot sin heder, hade pä grund deraf instämt saken, och beträftande hr Sjöberg ville Lorentz styrka att det var denne sednare som föranstaltat hela denna anläggning emot Lorentz. Hr Sjöberg tillspord att förklara sig öfver angif: velsen började uti häftiga ordalag att pästä det Lo: rentz verkligen skulle ha gjort sig skyldig till det brott hvarföre han blifvit beskyld, hvilket föranlät hr polismästaren att uti allvarliga ord tillrättavisa och uppmana Sjöberg att inför domstol iakttaga ett skickligt uppförande och icke genom nya beskyllningar mot sin vederpart göra sig skyldig till ännu strängare ansvar. Hr S. som derefter nägot lugnade sig, började nu åter berätta hvad som vid notarialbeskickningen förekommit, men L. afbröt hans berättelse genom att framlemna säväl atskrift öfver polisförhöret inför notarius publicus, som ett bevis till bestyrkande deraf att konditoren Magnusson den 27 Mars 1845 blifvit af kämnersrätten i Gefle dömd för första resan stöld. Hr Wall afgaf till sitt urskuldande den förklaring att han som blifvit underrättad om att han skulle i det af Lorentz mot ansvarige utgifvaren af Folkets Röst Johan Nygren väckta tryckfrihetsmål höras som vittne, för sin dyrbara tid skull, och för attjundslippa flera dagar infinna sig inför domstoldn, ansett sig böra inför notarius publicus lemna den berättelse han om saken hade sig bekant. Hr Venatier påstod att han icke beskyllt Lorentz att ha gjort sig skyldig till nägot vanärande, utan endast uppgifvit hvad han vid den Sjöberg-Magnussonska sammankomsten hört Magnusson uppgifva. Lorentz invände derpä att han äfven derföre icke mot Venatier yrkade det strängare ansvaret. Sjöberg och Wall bestredo allt afseende å Lorentzs pästäende, under förklarande, att poliskammaren icke egdej att mälet till pröfning upptaga. Lorentz utvecklade derefter mundtligen de skäl hvarpä han ansäg sig böra såsom medborgare ha att päräkna polisens skydd mot utspridare af för hans goda namn och rykte ärekränkande beskyllningar, hvarefter mälet remitterades till undersökning vid vederbörlig domstol. Hr Sjöberg förklarade inför poliskammaren atthan nu tilltalade Lorentz att bestämdt ha gjort sig skyldig till tjufknepet. Hr Lorentz begärdeljatt detta hr Sjöbergs nya yttrande skulle i protokollet antecknas, sä att Sjöberg äfven derföre mätte till laga ansvar blifva befordrad. — Vid rädstufvurättens tredje afdelning dömdes i dag förut omnämnda pigan Christina Johansson, att för vällände till hennes barns, gossen Carl Johan Theodors död, plikta half mansbot med 50 rdr bko eller i brist af böter undergå 14 dagars fängelse vid vatten och bröd, samt för lägersmålet utgifva 2 daler silfvermynt med 32 sk. bko till Clara församlings kyrka, eller vid saknad af tillgäng till sistnämnde böter, desamma aftjena med arbete fill kyrkan och dessutom i S:t Nikolai kyrkas sakristia enskildt skrifta3 och aflösas. Utslaget underställdes kongl. Svea khofrätts pröfning. — Hos samma afdelning förevar ransakning angående arbetskarlen Anders Berg, häktad och tilltalad för det han skall sistl. Julafton, i Clara Bergsgränd rånat och med väld fränryckt pigan Björkman ett klädningstyg, som varit inneslutet uti en uppstoppad mansfigur, hvartill tyget formerat hufvudet. Anders Berg medgaf, att han af gyckel sönderslitit nämnde mansfigur, men ej haft för afsigt atttillegna sig klädningstyget, samt urskuldade sitt förhällande i öfrigt dermed att han vid tillfället varit af drycker öfverlastad. Mälet uppsköts till nästa mändag för inkallandet af flera vittnen.