berättigas man af den allmänna erfarenhet jern-;
banor -gifvit vid handen, till det antagande,f
att ett hela landet omfattande jernvägssystemj?
skulle uppdrifva denna produktion i en ännu i
betydligare grad. Den lätthet hvarmed
ducenterna kunha ,afsätta frukterna af sin
idoghet, och isynnerhet den andliga och ma-ia
teriella gemensamhet som jernbanorna fram-j2
kalla, uppfordra till den yttersta ansträngning,!8
rikta landtmannen med nya kunskaper ochi,
leda hans. uppmärksamhet på förvärfskällor i!s
industri och agrikultur, som förut icke varit?
bekanta eller i briet af nödiga medel icke s
hade kunnat tillgodogöras. Ett land som in- f
nehåller så kraftiga elementer till andlig och!
materiell utveckling bör alltid kunna uppnå
det syfte man afser med anläggandet af jern-
banor, nemligen förökandet af landets pro-
duktionskraft och lyftning till den högre grad
af. andlig kultur, hvarigenom landets kraft och
lif höjes och bevaras. Detta resultat kan för
Danmark motses med så mycket större säker-
het, som landets gränser icke sträcka sig långt
ut åt sidorna, och en jernbana längs igenora
riket lätt kan yttra sin välgörande inflytelse
på dess aflägsnare delar. :
Vi hafva anfört dessa grunder något vid-
lyftigare, emedan de, med undantag af hvad
som rörer Danmarks egna politiska ställning,
äfven låta sig tillämpas på Sveriges sydligare s
och med danska naturförhållanden mera be- ll
slägtade delar, de företrädesvis för åkerbruk i
och boskapsskötsel egnade. Sedan anlägg-
ningen af vår första jernbana ändtligen blifvit ,
börjad, se vi diskussionen åter lifligt öppnad ,
i flera af våra provinser. Utan att denna
gång ingå på frågan om jernvägsföretag inom
våra medlersta och nordliga provinser, hvilka l!
nu som bäst diskuteras at våra landsortstid-!
ningar och hvartill vi kanske vid ett annat till-
fälle återkomma, vilja vi här, med särskildt
j
j
;
j
hänseende till våra -åkerbrukande provinser,
anföra några resultater af den jernbana som
ligger våra gränser närmast, nemligen den
holsteinska.
Genom noggranna undersökningar har blif-
såt ådagalagdt, att på den farled. mellan Al-l:
tona och Kiel som sednare intogs af jernvä-!
gen, befordrades innan denna anlades i me-
deltal årligen 54,000 personer och 600,000
centner varor. Jernbanans freqvens, redan
under förstaåret den var öppnad, uppgick tilll
372,182 personer och 1,219,978 centner va-
ror, och dessa siffror hafva under fem år i
medeltal uppgått till 430,000 personer och
2,500;000- centner varor, så att förökningen
årligen å båda- rubrikerna stigit med 8 och 4
procent.
I ännu högre grad har bibanan till Glick-
stadt, som vid Elmshorn förbinder sig med
Kiel-Altona-banan, bidragit att uppdrifva kom-
munikationerna. På. denna väg befordrades
före jernvägens. anläggning omkring 6000 per-
soner och 120,000 skålp:d varor om äret.
Efter medelberäkning af de 5 sista årens tra-
fik, befordrar banan nu årligen omkring 72,000
personer och 25,000,000 skålp:d varor, oak-
tadt Gliäckstadt, banans ena ändpunkt, icke
eger mer än 6000 invånare, och banans hela
längd är 1, svensk mil. Häraf ser man, i
hvilken hög grad jernvägar förmå att fram-
kalia gemenskap menniskor emellan och tjena
att främja samverkningen af andliga och ma-
teriella krafter. Vi hysa derföre den fasta
förvissning, att icke allenast jernvägar för
våra sydliga provinser äro alldeles oundgäng-
liga för att främja landets intressen i bredd
med andra länders, utan också att de skola
gifva en för deras underhåll fullt tillräcklig
afkastning. Det är ingen tvifvel om att man
i framtiden skall se jernbanor uppstå och bära
sig, der man nu icke drömmer om deras möj-
lighet. Har ett land väl börjat att anlägga
jernvägar, så drager den ena banan den an-
dra efter sig, och fördelen blifver allt större
och större. Såsom grundvalen till vårt jern-
vägssystem betrakta vi den nyligen började
Köping-Hult-banan, med dess framtida ut-
sträckningar till Stockholm och Götheborg,
såsom egnad att i hela dess längd upptaga
sidobanor från alla Sveriges mellersta provin-
ser. Genom denna bana och den ofvanföre
nämnda jylländska banan träder den Skandi-
niska norden i sin rätta förbindelse med det
öfriga Europa. Men trafiken i det sydligare
Sverige letar sig utan tvifvel förr eller sed-
nare en väg, det vill säga en jernväg, till
Helsingborg, för att på detta håll sätta sig i
förbindelse med den påtänkta Köpenhamn-
Helsingör-banan och vidare med Danmarks
hufvudstad och det sydligare Europa.
En förutsättning och nödvändigt vilkor för
vår framgång i denna sak är att vår grann-
stat på andra sidan sundet med kraft och all-
var genomför sina stora planer. Både sven-
skar och norrmän kunna ej utan största in-
tresse följa dessa planer och önska Danmark
lycka till deras utförande. Vi hoppas också,
att danska riksdagen skall vid besluts fattan-
de i dessa frågor göra afseende på 0ss och
våra norska bröder, genom att gifva den till-
tänkta banan en så rak riktning öfver halfön
som möjligt, hvilket äfven, för att genom hela
landets längd lätta sidobanornas anslutning till
hufvudbanan, synes vara den ändamålsenliga-
ste äfven för den sjelf.
Vi hoppas att genom jernbanorna skola de
tre nordiska rikenas inbyggare fästas vid hvar:
andra med starkare och helsosammare banc
än någonsin, för att icke tala om den för 03
nordbor så lockande utsigten att öfver Dan.
mark träda i en nästan året om öppen berö-
ring med det öfriga Europa, som erbjuder ost
möjligheten att på tre eller fyra dagar oct
med jemnförelsevis ringa ekonomisk uppoff
ring kunna befinna oss vid Medelhafvets ku
ster.