berättigas man af den allmänna erfarenhet jern-; banor -gifvit vid handen, till det antagande,f att ett hela landet omfattande jernvägssystemj? skulle uppdrifva denna produktion i en ännu i betydligare grad. Den lätthet hvarmed ducenterna kunha ,afsätta frukterna af sin idoghet, och isynnerhet den andliga och ma-ia teriella gemensamhet som jernbanorna fram-j2 kalla, uppfordra till den yttersta ansträngning,!8 rikta landtmannen med nya kunskaper ochi, leda hans. uppmärksamhet på förvärfskällor i!s industri och agrikultur, som förut icke varit? bekanta eller i briet af nödiga medel icke s hade kunnat tillgodogöras. Ett land som inf nehåller så kraftiga elementer till andlig och! materiell utveckling bör alltid kunna uppnå det syfte man afser med anläggandet af jernbanor, nemligen förökandet af landets produktionskraft och lyftning till den högre grad af. andlig kultur, hvarigenom landets kraft och lif höjes och bevaras. Detta resultat kan för Danmark motses med så mycket större säkerhet, som landets gränser icke sträcka sig långt ut åt sidorna, och en jernbana längs igenora riket lätt kan yttra sin välgörande inflytelse på dess aflägsnare delar. : Vi hafva anfört dessa grunder något vidlyftigare, emedan de, med undantag af hvad som rörer Danmarks egna politiska ställning, äfven låta sig tillämpas på Sveriges sydligare s och med danska naturförhållanden mera bell slägtade delar, de företrädesvis för åkerbruk i och boskapsskötsel egnade. Sedan anläggningen af vår första jernbana ändtligen blifvit , börjad, se vi diskussionen åter lifligt öppnad , i flera af våra provinser. Utan att denna gång ingå på frågan om jernvägsföretag inom våra medlersta och nordliga provinser, hvilka l! nu som bäst diskuteras at våra landsortstid-! ningar och hvartill vi kanske vid ett annat tillfälle återkomma, vilja vi här, med särskildt j j ; j hänseende till våra -åkerbrukande provinser, anföra några resultater af den jernbana som ligger våra gränser närmast, nemligen den holsteinska. Genom noggranna undersökningar har blifsåt ådagalagdt, att på den farled. mellan Al-l: tona och Kiel som sednare intogs af jernvä-! gen, befordrades innan denna anlades i medeltal årligen 54,000 personer och 600,000 centner varor. Jernbanans freqvens, redan under förstaåret den var öppnad, uppgick tilll 372,182 personer och 1,219,978 centner varor, och dessa siffror hafva under fem år i medeltal uppgått till 430,000 personer och 2,500;000centner varor, så att förökningen årligen å bådarubrikerna stigit med 8 och 4 procent. I ännu högre grad har bibanan till Glickstadt, som vid Elmshorn förbinder sig med Kiel-Altona-banan, bidragit att uppdrifva kommunikationerna. På. denna väg befordrades före jernvägens. anläggning omkring 6000 personer och 120,000 skålp:d varor om äret. Efter medelberäkning af de 5 sista årens trafik, befordrar banan nu årligen omkring 72,000 personer och 25,000,000 skålp:d varor, oaktadt Gliäckstadt, banans ena ändpunkt, icke eger mer än 6000 invånare, och banans hela längd är 1, svensk mil. Häraf ser man, i hvilken hög grad jernvägar förmå att framkalia gemenskap menniskor emellan och tjena att främja samverkningen af andliga och materiella krafter. Vi hysa derföre den fasta förvissning, att icke allenast jernvägar för våra sydliga provinser äro alldeles oundgängliga för att främja landets intressen i bredd med andra länders, utan också att de skola gifva en för deras underhåll fullt tillräcklig afkastning. Det är ingen tvifvel om att man i framtiden skall se jernbanor uppstå och bära sig, der man nu icke drömmer om deras möjlighet. Har ett land väl börjat att anlägga jernvägar, så drager den ena banan den andra efter sig, och fördelen blifver allt större och större. Såsom grundvalen till vårt jernvägssystem betrakta vi den nyligen började Köping-Hult-banan, med dess framtida utsträckningar till Stockholm och Götheborg, såsom egnad att i hela dess längd upptaga sidobanor från alla Sveriges mellersta provinser. Genom denna bana och den ofvanföre nämnda jylländska banan träder den Skandiniska norden i sin rätta förbindelse med det öfriga Europa. Men trafiken i det sydligare Sverige letar sig utan tvifvel förr eller sednare en väg, det vill säga en jernväg, till Helsingborg, för att på detta håll sätta sig i förbindelse med den påtänkta KöpenhamnHelsingör-banan och vidare med Danmarks hufvudstad och det sydligare Europa. En förutsättning och nödvändigt vilkor för vår framgång i denna sak är att vår grannstat på andra sidan sundet med kraft och allvar genomför sina stora planer. Både svenskar och norrmän kunna ej utan största intresse följa dessa planer och önska Danmark lycka till deras utförande. Vi hoppas också, att danska riksdagen skall vid besluts fattande i dessa frågor göra afseende på 0ss och våra norska bröder, genom att gifva den tilltänkta banan en så rak riktning öfver halfön som möjligt, hvilket äfven, för att genom hela landets längd lätta sidobanornas anslutning till hufvudbanan, synes vara den ändamålsenligaste äfven för den sjelf. Vi hoppas att genom jernbanorna skola de tre nordiska rikenas inbyggare fästas vid hvar: andra med starkare och helsosammare banc än någonsin, för att icke tala om den för 03 nordbor så lockande utsigten att öfver Dan. mark träda i en nästan året om öppen beröring med det öfriga Europa, som erbjuder ost möjligheten att på tre eller fyra dagar oct med jemnförelsevis ringa ekonomisk uppoff ring kunna befinna oss vid Medelhafvets ku ster.