ner, gammal och ung, betraktade hvarandra
under tystnad, till dess barnet högt skrattande
utropade:
Kom, låt oss gå, mamma! Kom ty eljest
skall den der gamla svarta mannen taga fatt
dig! Presten har han redantagit fast. Skynda
dig, mamma, och kom; annars tar han fatt
dig! Men lilla Perla kan han inte fångals
Härvid drog hon sin mor med sig, i det
hon hoppade ochdansade-och sprang mellan
grafvarae, likt ett väsen som ingenting har
gemensamt med ett. hädangånget slägte, och
icke heller erkänner sig såsom dess afkom-
ling. Det var som om hon blifvit skapad af
nya elementer, och derföre vore berättigad att
lefva sitt eget lif och vara sin egen lag, utan
att hennes excentriska väsen skulle blifva henne
tillräknadt såsom en förbrytelse.
Der går en qvinna, återtog Roger Chil-
lingworth, efter en stunds tystnad, shvilken,
hennes förseelser må vera hvilka som - helst,
icke hyser inom sig- hemligheten af- en för-
dold synd, som ni anser så svår att bära.
Tror ni väl, att Hester Prynne är mindre
eo ycklig för skarlaksnsbokstafven, som hon
bär på bröstet ?n
Jag tror det sannerligen, svarade presten,
och likväl kan jag icke riktigt svara för
henne. Det låg i hennes ansigte ett uttryck
af smärta, hvars äsyn jag gerna velat spara
mig. Men dock tycks det mig som om det
nödvändigt måste vara bättre för den lidande
att få öppet visa sin smärta, såsom denna
arma Hester, än att gömma den i sitt hjerta.
Hörefter följde åter en paus, och läkaren
begynte ånyo att undersöka och ordna de
plantor soma han samlat. ;
Ni frågade mig för en stund sedan, sade
han slutligen, om min tanka angående er
helsa.n
Jan, svarade presten, och jag skulle gerna
vilja höra den. Jag.ber er tala utan allt-för-
behåll, antingen det är fråga om lif eller död.
Öppet och utan omsvep såledesn, sade lä-
karen, alltjemnt sysselsatt med. sina plantor.
men med ett vaksamt öga på mr Dimmes-