ner, gammal och ung, betraktade hvarandra under tystnad, till dess barnet högt skrattande utropade: Kom, låt oss gå, mamma! Kom ty eljest skall den der gamla svarta mannen taga fatt dig! Presten har han redantagit fast. Skynda dig, mamma, och kom; annars tar han fatt dig! Men lilla Perla kan han inte fångals Härvid drog hon sin mor med sig, i det hon hoppade ochdansade-och sprang mellan grafvarae, likt ett väsen som ingenting har gemensamt med ett. hädangånget slägte, och icke heller erkänner sig såsom dess afkomling. Det var som om hon blifvit skapad af nya elementer, och derföre vore berättigad att lefva sitt eget lif och vara sin egen lag, utan att hennes excentriska väsen skulle blifva henne tillräknadt såsom en förbrytelse. Der går en qvinna, återtog Roger Chillingworth, efter en stunds tystnad, shvilken, hennes förseelser må vera hvilka som helst, icke hyser inom sighemligheten afen fördold synd, som ni anser så svår att bära. Tror ni väl, att Hester Prynne är mindre eo ycklig för skarlaksnsbokstafven, som hon bär på bröstet ?n Jag tror det sannerligen, svarade presten, och likväl kan jag icke riktigt svara för henne. Det låg i hennes ansigte ett uttryck af smärta, hvars äsyn jag gerna velat spara mig. Men dock tycks det mig som om det nödvändigt måste vara bättre för den lidande att få öppet visa sin smärta, såsom denna arma Hester, än att gömma den i sitt hjerta. Hörefter följde åter en paus, och läkaren begynte ånyo att undersöka och ordna de plantor soma han samlat. ; Ni frågade mig för en stund sedan, sade han slutligen, om min tanka angående er helsa.n Jan, svarade presten, och jag skulle gerna vilja höra den. Jag.ber er tala utan allt-förbehåll, antingen det är fråga om lif eller död. Öppet och utan omsvep såledesn, sade läkaren, alltjemnt sysselsatt med. sina plantor. men med ett vaksamt öga på mr Dimmes