nationens fordringar? Och hvad så keal-
lade koalitionen angår, så är denna ej
den första, likalitet som den sannolikt blir
den sista. Det 18:de seklet är fullt af koa-
litioner; revolutionen gjordes af en koalition;
lord Chathams koalition med hertigen af New-
castle anses för en af Englands lyckligaste
regeringar. Koalitionen Fox och Grenville 1806
är ett ytterligare exempel. I samma mån som
opinionen i landet blir jemnare och enhälliga-
re, i sarama mån blifva koalitionerna naturli-
gare och nödvändigare. Våra styfva konser-l:
vativa hafva ännu ej lärt sig begripa möjlig-
heten af eftergifter, hafva ej lärt sig inse, att
det är just genom eftergifterna som det varit
den engelska aristokratien möjligt att upprätt-
hålla sin ställning och rädda sitt anseende.
Det betyder på detta sätt mindre om enj:
Aberdeen för egen del är konservativ, om enl
Russell är inom sig aristokrat. Båda veta att!
de endast kunna upprätthålla sig genom att
åt sin styrelse vinna en stor majoritet i un-
derhuset, och denna majoritet bestämmes ej
af dess: medlemmars personliga tycken och
infall. Ju renare och fuliständigare represen-
tationen uttrycker hela folkets tänkesätt — I
och att i England mycket återstår att göra i
detta afseende medgifves allmänt och uttryck-
ligt af sjelfva styrelsen — desto naturligare.
starkare och oundgänrgligare blir d n parlamen-
tariska regeringen:
Vår konservative vederpart prisar England
trefallt lyckligt, som ej dåras af teoriernas
galenskaper, i samma andedrag den beklagar
att vår politiska skola bildat sig uteslutande
efter fransyskt mönster, det vill säga bygger
sitt politiska system på den första framska re-
volutionens grundsats. Menas dermed må-
hända, att Englands utveckling försiggått all-
deles oberoende af de revolutionära grund
satserna? Om det också befinnes vara be-
qvämt att förneka det inflytande, som Frank-
rikes revolutioner utöfvat på England både i
slutet af förra sekletoch v.d Juli-revolutionen.
ehuru den derpå omedelbart följande parlaments
reformen och andra dermed sammanhängande
refotmer svårligen kunna skiljas från allt sam-
manhang med Julihändelserna i Frankrike, så
går man nog långt i det taktiska sättet, då
man låtsar glömma, att Englands tänkare mer
än ett sekel före Frankrikes upptäckte folk-
suveränitetens hemlighet, som bekändes ej blott
af män, sådana som Milton och Algernon Sid-
ney, utan uttryckligen i Bill of rights sank-
tionerades såsom grundlag. Om England der-
före icke blifvit väldeammare berördt af 1789
och 1830 och 1848, så är det endast derföre
att det redan genomkämpat alla dessa kriser,
att det försökt republik och restauration och
att det ej blott såsom teori utan som basen
för-sin offentliga rätt antagit sjelfva kärnan
af 1789 års grundsatser. .
Vår polititiska motståndare, som nyss så
innerligt fägnade sig öfver ett välment, men i
vår tanka meningslöst förslag till försoning
mellan våra politiska partier, finner nu en så-
dan försoning omöjlig; ty hos oss utgår man
icke, såsom i England; från kärleken till för-
fattningen, och vill bota; vill förbättra deno,
utan endast från kärleken fill 1789 års grund-
satser. När Sverige fått sin författning så ge-
nomträngd af dessa grundsatser som fngland
mer än halftannat århundrade haft sin, torde
det icke komma att fattas kärlek till densam-
ma, Och den fattas ej helter nu; Hvem äl-
skar ej den urgamla svenska sjelfständighe-
ten, hvem försvarar ej den urgamla beskatt-
ningsrätten, hvem hyllar ej den ursprungliga
yttranderätten, som genom vår sista revolu-
tion blef oss återgifven ? Men alla de konst-
lade byråkratiska inrättningar, hvarmed en-
våldshungriga regenter i nyare tiden inskränkt
vår folkfrihet, allt detta förmynderskap öfver
handel och näringar, som är ett arf af väl-
menande men egenmäktiga konungars förden
tiden goda, men för våra tider ej längre pas-
sande regeringsverksamhet, och slutligen hela
denna falska och på klassernas inbördes sön-
dring och fiendtlighet beräknade riktning, som
outpiånligen påtrycktes vårt ståndsväsende af re-
genterna för att stödja deras makt och främja
deras syften: (allt detta är ej vår författning, och
derföre : hvarken kunna eller vilja vi älska det.
Först då, när allt detta utländska kram blif-
vit såsom en oäkta förgyllning bortskrapadt
från den ädla och gedigna garola svenska sam-
hällsgestalten, då är det tid att tala om vår
författning, då är det tid att älska och hylla
den och offra sina krafter för dess försvårande,
dess utvecklande och dess tillväxt i rena och
fosterländska former.
— Å DD. MM. Konungens och Drottnin-
gens höga vägnar kondolerades, enligt S. T.,
genom - ceremonimästaren frih. Stjernstedt,
nästlidne tisdagsafton, H. Exc. hr norske
statsministern och fru Due, i anledning af f.
d. stadsrådet Sibberns dödliga frånfälle.
— Majoren i armåen I. Söderling har blif-
vit förordnad att tills vidare förrätta det efter
öfverste Söderberg lediga generalintendents-
embetet i krigskollegium.
— Tyska tidningar meddela, att preussiska
generalen Lilljeström nyligen aflidit. Han var
af owandr gligt nah: har sanna blt manna: Pau