rikUugt tforberedd, om den resande icke ar u
rustad med fotografiska medel att illustre
hvad han beskrifver.
Teater.
Kongl. Teatern
hade i går afton erbjudit allmänheten til
fälle alt bevista en representation af både dre
matiskt, musikaliskt och koreografiskt innehål
Man gaf att börja med den redan förut be
kanta komedien Gabrielles som nu likvi
presenterade sig i förkortad gestalt, nemlige
i tre, i stället för fem akter, hvarpå den sar
nolikt ej förlorat. Derpå följde en af hr Se
linder ganska smakfullt arrangerad Pas d
bouquet, dansad af m:ll Norberg med båd
grace och utmärkt skicklighet, samt af frun
timmer af corps de ballet. Under danse
spelade alltjemt en vattenkonst, hvars strål
gick ganska högt, och scenen belystes äfve
derunder af ett månsken, frambragt af sam
ma elektriska ljus, som i Profeten skall före
ställa solljus. Ifrån att i sistnämnda styck
föreställa, enligt Kellgrens uttryck: shimlalju
sets president, har det här i balletten fått vi
kariera för shimlens vicepresidento, i hvilke
sednare vikariat effekten emedlertid torde var
mera sann och naturlig, om äfven illusione
nu något stördes af skenet från rampen oc
kronan.
Till slut gåfvos åtskilliga af hr J. A. Josephs
sons kompositioner hvilka, om vi minnas rät
med undantag af ouverturen, för en störr
del af hufvudstadens musikälskare redan för
ut voro bekanta sedan den matinåe, hr J
sistl. vinter föranstaltade i hr La Croixs sal
Om man i allmänhet i hr J:s alster ick
återfinner den rikedom på ideer, denna fanta
siens djerfva! flygt som ovilkorligen rycke
oss med sig, och om man måhända äfvel
deri saknar någon särdeles starkt utpräglat
individualitet, så bära de dock det vittnesbör
åt deras författare, att han flitigt synes hafv
studerat de bättre mönstren; isynnerhet tyc
kes Mendelsohn-Bartholdy icke hafva vari
utan inflytande på hr J:s utbildning såson
kompositör. För att ej tala om hr J:s sån
ger, hvaribland många utmärka sig genon
sina enkla och vackra melodier, så torde äf
ven om dessa större kompositioner mycke
godt kunna sägas, ty det genomgår dem all:
ett grunddrag af redbarhet och flärdlöshet
Man finner ingenstädes något spår till obe
hörig, småaktig effektjagt, utan synes hr J
verkligen förakta alla de öfverraskande oc
kittlande ljud, hvarmed nu för tiden oftas
mången utstyrer eller rättare vanpryder sin:
musikaliska skapelser.
Uti hr J:s ouverture D-dur funnos flera god
motiver, väl utarbetade och likaså i ,Isloss
ningen som är komponerad för soloröster
chör och orchester och hvari solopartiern
sjöngos af hrr Strandberg, Walin och Udd
man. Den deri förekommande chören:
Ren flykta dimmorua, ljusna rymderna,
tycktes oss särdeles målande. Den andr:
större kompositionen var Korsriddarne utan.
för Jerusalemp,, likaledes satt för soloröster
chör och orchester, samt sjungen af hrr Strand.
berg, Walin och Uddman. Oaktadt de mång:
förtjenster detta stycke må ega, skulle vi doch
tro att det i sin art icke står fullt i bredc
med hvad Islossningen är i sin; men gan.
ska vacker var solon:
Ren så nära ser jag vinka
Guds stad, Jerusalem !
och hvaraf intrycket blef så mycket lifligare
då hr Strandberg, som var vid särdeles goc
röst, sjöng densamma med sann känsla och
okonstladt uttryck.
M:ll Michal vann för sitt vackra utförande
af den melodiösa kavatinan mycket bifall
Deremot tycktes den rent andliga kompositio-
nen för sopran-solo med chör och orchester.
börjande med det dystra: xQuando corpus
morietur,, oaktadt sopran-solon deri utfördes
af m:ll Normani, icke lyckas vinna något
större intresse hog den något glest befolkade
salongen. —L
Mindre Teatern
synes åter kunna lyckönska sig till ett godt
svenskt originalstycke. På hr Schwartz be-
nefice i går afton gafs nemligen bland annat
en ny komedi i 2 akter, Min vän löjtnanten,
af F. Hedberg. Den unge författaren de-
buterade nyligen under signaturen —ed— med
Hin ondes gäfva, och har sedermera försett
Mindre Teatern med det vanliga nyårsskämtet.
Intetdera af dessa tvenne första alster af hans
penna, med hvilka publiken sålunda redan
fått göra bekantskap, berättigade dock till så
vackra förhoppningar, som dem Min vän
löjtnanten, måste väcka. Behandlande den
hos de borgerliga klasserna icke gällsporda
titelsjukan och svagheten för förnäma relatio-
ner, leder författaren genom sitt stycke en
nätt intrig, som förer till en upplösning af
god komisk effekt, ehuru det kunde anmärkas
att nog mycket sammanföres i slutscenen.
Styckets förnämsta förtjenst, jemte en god
och väl träffad lokalförg, ligger dock i den
alltigenom lifliga och lekande dialogen, som
deråt ger en friskhet, ett dramatiskt lif, som
vi mindre ofta tröffa hog våra inbemska ar-
beten för scenen. Måhända vore att önska.
det den i den förnäma verlden seducerade,
husmamsellen fick begagna något mindre fran-
eka ord, hvarigenom undvekes det sökta son
kan sägas vidiåda tecknirgen af denna bild.
Talrika kupletter, alla qvicka och lekande,
kryddade det hela, som från början till gut
böll äskådarne vid muntraste lynne, Förfat-
taren har väl lyckats i dem icke oväsendiliga
omständigheten, att låta sitt siycke ända ige-
NOM vara hved dot är an Itt karmen. titan