rikUugt tforberedd, om den resande icke ar u rustad med fotografiska medel att illustre hvad han beskrifver. Teater. Kongl. Teatern hade i går afton erbjudit allmänheten til fälle alt bevista en representation af både dre matiskt, musikaliskt och koreografiskt innehål Man gaf att börja med den redan förut be kanta komedien Gabrielles som nu likvi presenterade sig i förkortad gestalt, nemlige i tre, i stället för fem akter, hvarpå den sar nolikt ej förlorat. Derpå följde en af hr Se linder ganska smakfullt arrangerad Pas d bouquet, dansad af m:ll Norberg med båd grace och utmärkt skicklighet, samt af frun timmer af corps de ballet. Under danse spelade alltjemt en vattenkonst, hvars strål gick ganska högt, och scenen belystes äfve derunder af ett månsken, frambragt af sam ma elektriska ljus, som i Profeten skall före ställa solljus. Ifrån att i sistnämnda styck föreställa, enligt Kellgrens uttryck: shimlalju sets president, har det här i balletten fått vi kariera för shimlens vicepresidento, i hvilke sednare vikariat effekten emedlertid torde var mera sann och naturlig, om äfven illusione nu något stördes af skenet från rampen oc kronan. Till slut gåfvos åtskilliga af hr J. A. Josephs sons kompositioner hvilka, om vi minnas rät med undantag af ouverturen, för en störr del af hufvudstadens musikälskare redan för ut voro bekanta sedan den matinåe, hr J sistl. vinter föranstaltade i hr La Croixs sal Om man i allmänhet i hr J:s alster ick återfinner den rikedom på ideer, denna fanta siens djerfva! flygt som ovilkorligen rycke oss med sig, och om man måhända äfvel deri saknar någon särdeles starkt utpräglat individualitet, så bära de dock det vittnesbör åt deras författare, att han flitigt synes hafv studerat de bättre mönstren; isynnerhet tyc kes Mendelsohn-Bartholdy icke hafva vari utan inflytande på hr J:s utbildning såson kompositör. För att ej tala om hr J:s sån ger, hvaribland många utmärka sig genon sina enkla och vackra melodier, så torde äf ven om dessa större kompositioner mycke godt kunna sägas, ty det genomgår dem all: ett grunddrag af redbarhet och flärdlöshet Man finner ingenstädes något spår till obe hörig, småaktig effektjagt, utan synes hr J verkligen förakta alla de öfverraskande oc kittlande ljud, hvarmed nu för tiden oftas mången utstyrer eller rättare vanpryder sin: musikaliska skapelser. Uti hr J:s ouverture D-dur funnos flera god motiver, väl utarbetade och likaså i ,Isloss ningen som är komponerad för soloröster chör och orchester och hvari solopartiern sjöngos af hrr Strandberg, Walin och Udd man. Den deri förekommande chören: Ren flykta dimmorua, ljusna rymderna, tycktes oss särdeles målande. Den andr: större kompositionen var Korsriddarne utan. för Jerusalemp,, likaledes satt för soloröster chör och orchester, samt sjungen af hrr Strand. berg, Walin och Uddman. Oaktadt de mång: förtjenster detta stycke må ega, skulle vi doch tro att det i sin art icke står fullt i bredc med hvad Islossningen är i sin; men gan. ska vacker var solon: Ren så nära ser jag vinka Guds stad, Jerusalem ! och hvaraf intrycket blef så mycket lifligare då hr Strandberg, som var vid särdeles goc röst, sjöng densamma med sann känsla och okonstladt uttryck. M:ll Michal vann för sitt vackra utförande af den melodiösa kavatinan mycket bifall Deremot tycktes den rent andliga kompositionen för sopran-solo med chör och orchester. börjande med det dystra: xQuando corpus morietur,, oaktadt sopran-solon deri utfördes af m:ll Normani, icke lyckas vinna något större intresse hog den något glest befolkade salongen. —L Mindre Teatern synes åter kunna lyckönska sig till ett godt svenskt originalstycke. På hr Schwartz benefice i går afton gafs nemligen bland annat en ny komedi i 2 akter, Min vän löjtnanten, af F. Hedberg. Den unge författaren debuterade nyligen under signaturen —ed— med Hin ondes gäfva, och har sedermera försett Mindre Teatern med det vanliga nyårsskämtet. Intetdera af dessa tvenne första alster af hans penna, med hvilka publiken sålunda redan fått göra bekantskap, berättigade dock till så vackra förhoppningar, som dem Min vän löjtnanten, måste väcka. Behandlande den hos de borgerliga klasserna icke gällsporda titelsjukan och svagheten för förnäma relationer, leder författaren genom sitt stycke en nätt intrig, som förer till en upplösning af god komisk effekt, ehuru det kunde anmärkas att nog mycket sammanföres i slutscenen. Styckets förnämsta förtjenst, jemte en god och väl träffad lokalförg, ligger dock i den alltigenom lifliga och lekande dialogen, som deråt ger en friskhet, ett dramatiskt lif, som vi mindre ofta tröffa hog våra inbemska arbeten för scenen. Måhända vore att önska. det den i den förnäma verlden seducerade, husmamsellen fick begagna något mindre franeka ord, hvarigenom undvekes det sökta son kan sägas vidiåda tecknirgen af denna bild. Talrika kupletter, alla qvicka och lekande, kryddade det hela, som från början till gut böll äskådarne vid muntraste lynne, Författaren har väl lyckats i dem icke oväsendiliga omständigheten, att låta sitt siycke ända igeNOM vara hved dot är an Itt karmen. titan