närers målningar den rikedom på uppfinning och den förmåga att åstadkomma mycket med få och enkla medel, som utgöra det sanna konstsnillets väsentligaste prägel. Flera arbeten af slöjdskolans elever låta oss hoppas att den dag icke skall vara så aflägsen, då svenska fabrikanter äfven kunna påräkna inhemska tillgångar på konstnärligt understöd, om de för öfrigt veta att begagna det lika ifrigt som deras franska medbröder. Innan man lemnar biblioteksrummet bör man ej förbise ett par statyetter, föreställande en Ligneur och en Huguenot; deras högst uttrycksfulla anleten afspegla nära nog Ligans och den Calvinska dogmatikens karakteristik i sammandrag. Två små ap-bilder, en som spelar fiol och en som klipper naglarne, förtjena ock en blick för sin humor och sin naturtrohet. Oöfverträfflig i sistnämnda hänseende, eller naturtroheten, är den i rummet utanföre biblioteket förevisade samling af ljusbilder (fotografier,) från Rom; man har här tillfälle att med förstoringsglas granska fragmenterna af till och med inskrifterna på en del af de gamla romerska minnesmärkena, noggrannheten i alla andra smådetaljer att förtiga. Emedlertid skulle man kunna anmärka attsidopartierna i åtskilliga byggnaderluta välicke så mycket som tornen i Pisa, men ändå så, att åskådaren anar verkan af någon jordbäfning på originalet. Detta är en naturegenhet hos den absoluta optiska perspektiven, när bilderna tagas på för kort håll, och med mera erfarenhet i konsten kommer dylikt väl framdeles att undvikas. Anblicken af dessa originalskuggor från Roms fornverld, så väl som från den moderna, leder emedlertid till den slutsatsen, att hädanefter ingen forskningsresa kan anses riktigt förberedd, om den resande icke är utrustad med fotografiska medel att illustrera hvad han beskrifver.