gen icke anses tilliyllestgorande.
Konstexpositionen i Svenska Slöjdföreninger
lokal.
TIL.
Vi anse oss böra nämna, att det af o
förut omtalade porträttet af framlidne gros:
handlaren Noer (M 14) icke, såsom i kat:
logen uppgifves, är måladt af C. F. v. Bred
utan af hans son, John Breda.
Bland nutida svenska konstnärers arbete
torde blicken först böra vända sig till tvenr
af Scholanders större aqvarell-taflor, hvilka ick
finnas i katalogen upptagna, den ena fram
ställande en italiensk stad med intågand
trupper, den andra: tvenne spanska Hidalgo:
som i ett fönster ofvan en balkong låta e
ung flicka kredensa bägarne åt sig. Hr Sch
lander står, så vidt vi veta, alldeles ensam
sin riktning; han kan sägas ha utbildat enn
konstgenre, som är ett mellanting och e
blandning af architektur-, genre- och historie
målning. De torftigare resurser, som aqvs
rellen erbjuder i jemförelse med oljan, för
står hr S. begagna med en så stor technis
skicklighet, att man nästan alldeles glömme
bort det i sig sjelf underlägsna materiale
Han eger den noggrannaste kännedom or
färgkontrasterna; det djup och den kraft
kolorit, som endast oljan kan gifva, ersätte
han i någon mån genom den finaste beräk
ning af dessa kontraster och andra technisk
konstmedel. Redan såsom architekturmålnin
gar skule dessa stycken intaga en hög plats
de finaste detaljer, ojemnbeter i murbruket
de olika stenarterna m. m. äro återgifna me
en illusorisk naturlighet, men dock med be
varande af konstnärlig lätthet och frihet. Me
de historiska eller genreartade scener, som h
S. tillägger, stå i den innerligaste harmon
med dessa architekturer; de bidraga att gifv
dem sitt rätta uttryck, de lifva, förklara, å
skådliggöra, icke såsom de lärda kommen
tarierne i en krönika, utan liksom en ädel me
lodi ger högre uttryck och verkan åt ett vac
kert poem. Dessa grupper och seener är
icke blott anordnade med kännarens säkra ög
och smak, de vittna i sin rika omvexling on
en frisk genialitet och humor i ordets sann
och ädlare betydelse, samt tillika om vid
sträckta konstarkäologiska insigter.
Bland de öfriga märka vi ett stycke af Egro
Lundgren (N:o 81), framställande en ungmo
från Albano, med sländan i handen hviland
jemte sin dotter vid en källa. Målningen
har vid hitfraktandet från Rom blifvit ska
dad; man beundrar emellertid den friska oc
naiva uppfattningen i båda figurerna. En an.
nan Romarinna vid sländan (N:o 48), måla
af herr G. U. Troili, utmärkes af denne konst
närs vanliga friska och saftfulla kolorit, sam
denna raska penselförning, som dock alltic
är förenad med den noggrannaste utarbetning
af detaljerna. Waklboms båda häststycken
isynnerhet det sednast målade och från Bris.
sel hemsända (N:o 50), ha här så väl son
på Konstföreningens exposition framkallat der
rättvisaste beundran. Ingen har tillförene :
vårt land bragt hästmålningen till en sådar
fulländning. Vi hoppas att konstnärens fan.
tasi och hans blick för företeelsernas inre li
och betydelse aldrig skall låta hans mäster-
skap urarta till och stanna uti ett konstfär-
digt återgifvande af väl studerade och upp-
fattade rörelser samt pikanta ställningar, i hvilka
dock en realistisk naturtrohet blir hufvudsa-
ken, utan att han en gång med full rätt skal)
kunna kallas den svenske Wouverman. I ett
äldre historiskt stycke af herr Wahblbom (N:o
32), framställande Erik Stenbock och Malin
Sture, som knäfalla för fru Martha Sture på
Hörnivgsholm, är Erik Stenbocks stela ut-
tryckslösa figur misslyckad, Herr M. Lars-
sons äfven i konstföreningen nyligen expone:
rade stycke (N:o 24) företer en ekliatant för-
ening af denne konstnärs både förtjenster och
brister. Herr Larsson har en djerf rask pen-
sel; med godt sinne för det karakteristiska och
effektrika i naturscenerna och dertill ett godt
förgminne ger han sig oförsagdt in på de svå-
r. ste Uppgifter, framför hvilka mången mogen
kons Vär länge skulle stanna med betänk-
samhet. Men då han producerar så rastlöst
och mera Sör till hufvudsak att framställa de:
pikanta, det 601? Benast slår an på ögat, men
alltför mycket lemnar åsido den mödosam-
mare och i förs. ? hand mindre tacksamma
utarbetningen, som dock är nödvändig för
det verkliga konstverket, Stå hans stycken
ännu alltför mycket på dekorationsmålningens
ståndpunkt. Det blir nädvändigt för hen
Larsson alt så snart som mälligt göra något
afbrott i sin häftiga produktion Och egna nå.
gon tid åt verkliga studier af andra konstnä.
rers arbeten och af naturen; om nägra är
skall han eljest ohjelpligen ha fastnat 1 et
manår, ur hvars inskränkta kretg ban icke
mera förmår höja sig. Moderation är fram-
förallt nädvinAig för banstntesan utan denna