obetydligt fall i kursnoteringarne. Man vän-
tade dock med visshet att sändebudens kre-
ditiver skulle blifva aflemnade den 3 Januari,
och att uppskofvet endast föranledts af de
trenne makternas önskan att bringa i öfver-
ensstämmelse formen för sina resp. erkän-
nanden, hvilka man hoppas ej skola åtföljas
af några reservationer eller ännu mindre af
protester, som ryktet på börsen velat veta.
Senaten hade den 28 December en session,
i hvilken den mottog meddelande -om slutet
på sin session för 1852 och prorogerades till
den 14 Februari,
Monitören vederlägger officielt ryktet att re-
geringen skulle ha för afsigt att återupprätta
lotterier och spelbus.
Det har ofia talats om att Louis Napoleon
beherrskades af vidskepelse, af fåtalism. En
korrespondent till en tysk tidning som talar
om den nye kejsarens person vidrör äfven
nyssnämnde sida i hans karakter och yttrar
bland annat:
Om man en gång varit i tillfälle att se den
nya kejsaren, så måste man förvånas öfver
hans otroliga framgång. Hans yttre gör in-
tet imponerande intryck, han har halfslutna,
endast sällan uppfammande ögon. Han talar
mycket långsamt, och i hans ord spårar man
bvarken den liflighet eller raskhet i uttrycket
som utmärker en bestämd karakter. Då han
dessutom icke är någon talare, så har han
ett verkligt hat till den parlamentariska tri-
bunen; på fransmännen, med deras sjukliga
förkärlek för ett rent uttal, kan han så myc-
ket mindre göra något intryck som hans ut-
tal af franska språket är behäftadt med en
bestämd tysk brytniog. Han har en oansen-
lig växt, och ingifver, då man nalkas honom,
ett slags iskyla, då det ingalunda kan vara
vördnad. Hans ansigte har något hemlighets-
fullt, något underbart; som om det vore be-
slöjadt. Då kan kom till Paris hade han till-
bragt hela sin ungdom utom Frankrike, och
hans motståndare framställde honom derföre
såsom en främling. Man sökte göra folket
förtroligt med den tanken, att bonapartismen,
som genom en invasion blifvit störtad, nu
deremot kom tillbaka till Frankrike såsom en
annan främmande invasion. Men redan vid
hans första uppträdande erfor dock den alls-
mäktiga republiken en fruktan för Louis Na-
poleon, hvilken såsom en främmande förlöj-
ligad pretendent kom till Paris, der han fann
endast motståndare, ibga anhängare. Redan
1848, i republikens första dagar, då ännu
alla arbetare voro beväpnade, talade man om
kejsaredömet, som skulle utgå från den lilla,
maktlösa, stela och uttryckslösa mannen, som
hade inlogerat sig i Hötel du Rhin vid Place
Vendöme. Denna fruktan härrörde derifrån
att man visste det Louis Napoleon från sin
spädaste barndom hade en fanatisk tro på
kejsaredömets återställande, samt ville sätta
i verket och förkunna det vid hvarje tillfälle
och under omständigheter då hvar och en
annan skulle ansett bans företag vansinnigt.
Louis Napoleon har en mysteriös-religiös tro
på sin sändning. Må man icke tro att det
allenast är af politiska skäl som han så utom-
ordentligt gynnar presterskapet. Hans sinne
bar en viss riktning åt detta håll. Vid alla
sina resor gäller hans första besök kyrkan.
Han sade en gång till en af sina fordna mi-
nistrar, en general: Hvad som utgör min kraft,!
det är att jag eger den religiösa tro som ni sak-
nar. Vore icke Louis Napoleon vidskeplig,
och bade han den 2 Dec., årsdagen af slaget!
vid Austerlitz, icke haft den öfvertygelse, attl
hvad han företog på denna dag mäste lyckas,
så hade han kanske icke utfört statskuppen.
— Det är Louis Napoleons vidskepliga,
mys iska sinne som kan blifva farligt för
Europa.,
: BELGIEN.
Äfven senaten har nu med 35 röster mot
3 antagit den provisoriska handelstraktaten
med Frankrike.
Lagförslaget om en extra bevillning för
krigsministeren antogs enhälligt i samma ses-
sion den 30 December.
Från Brässel skrifves den 28 December:
För några timmar sedan afled härstädes i
ett aflägset hus i Löwener-förstaden, okänd
och utan att tilldraga sig någon uppmärksam-
het; en stackars landsflyktig qvinna, som ännul.
för några år sedan intog uti sitt hemland en
af de ärofullaste positioner i samhället och
hade att fröjda sig öfver allmän aktning:
Ludvig Kossuths moder. Af kraftig kropps-
byggnad och ovanlig själsstyrka var hon trots
sina 72 år ännu för kort tid sedan rask och
munter. De svåra lidanden som träffat henne
under de tre sednaste åren ha småningom
undergräft hennes helsa, Den olyckliga ut-
gången af ungerska revolutionen och Kossuihel:
landsflykt gåfvo henne det första hårda sla-
get. Fängslandet af hennes tvenne döttrar!
och den landsflykt, i hvilken hon förliden
sommar måste begifva sig med dem, gåfvo
benne den sista stöten, och sedan hon i Juli
hitkommit var hennes helsa hela tiden klen.
För tre veckor sedan lades hon på sjukbäd-
den, som hon sedermera icke lemnade och:
på hvilken hon i dag efter en hårdnackad 40:
timmars dödskamp, under hvilken hon oupp-
hörligt bad Gud om ett slut, ändat sitt lif i
sina döttrars armar. - Hennes varmaste önskan
under de sista dagarne var, att blott ännu en
gång få återse sin enda högt älskade son.
På en fråga, som familjen i detta afseende
gjorde å högre ort, uppställdes vilkor, som
man icke en gång ville och vågade meddela
Kossuth, och den arma qvinnan måste så-
rg försaka uppfyllandet af sin sista ön-
skan.,
ENGLAND.
Den nya ministerens sammansättning, så-
dan den förut af Times, blifvit uppgifven,
ir nu officiel. De nya ministrarne äro:
Lord Aberdeen, premierminister;
Lord Cranworth, lordkansler ;
Hr Gladstone, skattkammarkansler;
Lord Palmerston, inrikesminister;
Lord John Russell, utrikesminister;
Hertigen af Newcastle, kolonialminister;
Sir James Graham, förste amiralitetslord;
Lord Granville, president i hemliga rådet;