skara! Men detta kunde aldrig ske. Perla
var redan genom sin födelse: utskjuten från
barnaverlden. En brottets telning, en syn-
dens sinnebild, cogde hon icke rättighet
alt blanda sig med andra kristna barn.
Ingenting var Underbarare, än den instinkt
med hvilken barnet tycktes förstå sin ensam-
het och det öde, som dragit en ogenomträng-
lig krets omkring det, kortligen, hela det e-
gendommliga af dess belägenhet i förhållande
till andra barn. Aldrig hade Hester, sedan
sin befrielse från fängelset, visat sig offentli-
gen utan henne; Öfverallt, kvart hön gick i
staden, åtföljde Perla henne; i början sågom
späd barn buren på, hennes årmar, och se-
ermera såsom liten flicka, sin mors lilla säll-
skap, trippande bredvid henne, med hela ban-
den hållande i hetines finger. Hon såg ko-
loniens barn på den grägbeväxta sidan af
gatan, eller på tröskeln till husen derbredvid,
roa sig med lekar af så dyster och ryslig na-
tur, söm endast den puritanska uppföstran
Kunde tillåta, såsom t. ex. att gå i kyrkan,
piska qväkare, eller i en lätsad strid med in-
dianer skalpera Hvarandra, eller skräma hvar-
andra med härmning af hexmästares besyn-
nerliga åtbörder. Perla såg derpå och Te
traktade dem uppmärksamt, men sökte elirig
att göra deras bekantskap. Om de tilltalade
henne, svarade hon ej. Om bårnen, såsom
de stundom brukade, samlade. sig omkring
henne, blef Perla verkligt fruktansvärd i sin
hlla vrede, i det hon upptog stenar för att
Kista efter dem, och uppgaf gällå, osammar-
hängande rop, som ofta komnio hennes mör
at darra, emedan de ljödo liksom en be-
svärjelse på ett okändt språk.
Sanniogen var att de små puritanerna, det
eldracfördragsammaste slägte som någonsig
efvat på jorden, hade fattat en obestämd ide
om någonting utländskt, onaurligt eller stri-
dande mot alla seder och bruk bos denna
mor och hennes barn, hvarföre de föraktade
benne i sina björtan och icke sällan smädade
benne med sina tungor. Perla sårades Häraf
och vedergällde det med det bittraste hat,