ka på vära stock-konservativa,-ifall de ej så
ofta och så tydligt ådagalagt att de liksom
Bourbonerna vxingenttng lärt och ingenting
glömts.
Vidare beskyller oss Svenska Tidningen
att utan rätt hafva kallat Derbyministåren re-
aktionär i stället för konservativ. Ville den ej
gå baklänges, ville den ej komma tillbaka till
något som redan 6 år varit af lagstiftningen och
långt förut af allmänna meningen oåterkal-
lehigen utdömdt, och var det deras förtjenst
att de ej tordes, ej dristade att föreslå span-
målslagarnes återinförande? Och känner Sven-
ska Tidningen verkligen så litet om en Dis-
raelis, en lord John Manners författarskap,
att den ej inser huru dessa herrar i sina lit-
terära produkter i många afseenden svärma
för fordna tiders inrättningar, ehuru de i an-
dra ej hafsa tillräckligt mycken själsfrändskap
med våra allvarsamma statsmänr, för att vilja
upprifva jernvägarna och sönderslå masehiner-
na i afsigt att upprätthålla landtfolkets handa-
slöjder och forslingsförtjenster. Men Svenska
Tidningens högsta pligt tycks vara att gräla
med oss, och derföre tycks det väl icke falla
sig alltför noga i valet af anledningarne.
Om Svenska Tidningen nödvändigt vill po-
lemisera och dervid ej uteslutande inskränks
sig till offensiven, hade den ett rikt fält för
ådagaläggandet af sin taktiska talang i för-
svaret mot de anfall, som Posttidningen på
en tid riktat mot vissa kommunistiska åsigter,
säsom att konkurrensen är förkastlig, att egan-
derätten i hvad arbetarne angår icke har nå-
gonsin blifvit fullständigt tillämpad, att det
vanliga aflöningssättet för arbete medelst dags
penning eller beting är rent af omoraliskt, 0.8.
v., hvilka åsigter, förut framställda i det 1848 at
h: Lindman utgifna Dagligt Allehanda,, men
slutligen af denne utgifvare offentligen åter-
kallade, tid efter annan blifvit i Svenska Tid-
ningen reproducerade. Svenska Tidningen
har ännu icke upplyst alimänheten huruvida
den erkänner eller icke erkänner dessa satser,
atan tvärtom med djup tystnad emottagit Post-
tidningens sista, ganska graverande artikel.
Men Svenska Tidningen har hittills funnit be-
jvämare att möta dylika angrepp med de van-
1ga patetiska fraserna: Vi skulle predika kom-
munism — — vi skulle kunna — oss vågar
man misstänka — våra ord understår man sig
utt tolka sår — — än att ingå i en ordentlig
bevisning för sina satser eller också redligt
itertaga dem. Det är tacksammare och för-
modligen mera enligt med tjensten att rida
på ord och jaga efter förmenta motsägelser i
Aftonbladets äldre och nyare årgångar.
—