sätta sig med nålen. Kanske var det fåfän-
gan som behagade att förödmjuka sig sjelf,
genom att vid offentliga :ceremonier såsom
prydnad begagna hennes syndiga händers verk.
Hennes broderi syntes på guvernörens pip-
krage, på oflicerarnes schärp och på rrester-
nas band; det höljde barnets lilla mössa, det
blef inneslutet med den döde i hans kista för
att multna med honom. - Men intet enda ex-
empel är på att hennes konst någonsin blef
anlitad för att utsira den hvita slöja, Bom
skulle dölja en bruds kyska rodnad. Detta
undantag förrådde den obevekliga stränghet,
med hvilken det borgerliga samhället betrak-
tade hennes synd.
Hester sökte ej att förvärfva mera än hvad
hon behöfde till ett ringa öfverflöd åt sitt
barn, och det enklaste, strängaste lefnadssätt
för sig sjelf. Hennes egen klädsel var af
gröfsta tyg och mörkaste färg, utan någon
annan prydnad än den enda som hon var
dömd att bära — skarlakansbokstafven. Bar-
nets klädsel deremot utmärkte sig genom en
fantasirik, ja nästan fantastisk uppfinningsför-
måga, hvilken i sanning bidrog till att höja
det luftiga behag, som redan tidigt begynte
utveckla sig hos den lilla flickan, men hvil-
ken äfven tycktes ega en djupare betydelse.
Vi skola sednare yttra oss mera härom. Med
undantag af de emå omkostnaderna för sitt
barns prydnad, använde Hester alla öfverflö-
diga rcedel till gåfvor åt fattiga, som voro
mindre olyckliga än hon och hvilka icke sgäl-
lan med förakt bemötte henne, hvars hand
födde dem. En egtor del af den tid, som hon
kanske gerna användt till finare arbeten, eg-
nade hon till förfärdigande af kläder åt de
fattiga. Det är troligt att en tanke på bot-
görelse låg till grund för detta slags syssel-
sättning, och att hon gjorde ett verkligt of-
fr af sitt eget nöje, då hon egnade så många
timmar åt ett 8å groft arbete,
Det fanns i hela hennes karakter någonting
orientaliskt — en smak för det yppiga, det
praktfullt sköna, för hvilzen hon oangedt sin
nåls utsökta alster i hela sit lif icke fann nå-
gon näring. Qvinnor finna ett nöje, som för
det .andra könet är ofattligt, i sysselsättnin-
gen med nålen. För Hester Prynne kunde
detta varit ett medel att uttrycka och derige.