Svenska Tidningen om; ettij eller annavKår komma under fund med; och till dess detta sker må den gerna för oss på egen hand fortsätta sina djupsinniga funderingar om folkvalen i England och i de Förenta Staterna jemte något om purifikationen i demokratisk riktning. Såsom ett prof på Svenska Tidningens beprisade konst att hänga ihop med sig sjelfo hafva dess läsare säkert anmärkt förhållandet mellan dessa artiklar och den varma lofprisning som för några månader sedan bestods åtskilliga amerikanska förhållanden i en ganska fördelaktig recension öfver hv Siljeströms då nyss utgifna resa i Amerika. I dagens nummer har samma tidaing emellertid uppsökt ett jemförelsevis färskt trätofrö och hakat sig fast vid en artikel i Aftonbladet för den 27 December förlidet år, hvari den bemödar sig om att beslå css med åtskilliga historiska oriktigheter och motsägelser. Vi hade kallat den derbyska ministeren en historisk skola, som likväl aktat sig att bortom 16 och 17 seklernas centralisationsoch envåldssträfvanden gå litet längre tillbaka i tiden, då ännu en rena och mäktig demokrati, med allmän omröstning stod vid den inskränkta konungamaktens sidax. Svenska Tidningen vill låtsa tro att ingen sådan demokrati i England fanns sednare än samhällets första tider,, och citerar derföre underhusets konstituerande år 1265 såsom ett bevis för den omständigheten att bortom detta årtal. och ända tillbaka till engelska samhällets första tider, icke fanns någon demokrati, enär de första normanniska konungarnes parlamenter intill besagde år endast bestodo af andliga och veridsliga feodalbaroner. En sådan låtsad okunnighet — ty verklig kunna vi knappast tänka den — är onekligen mycket fiffig och hänger väl tillsammans med det berömda sättet, hvaraf Svenska Tidningen gör sig en så utmärkt berömmelse. Det visar att Svenska Tidningen förstår hvad som ligger i det latinska ordspråket: Est et nescire scientias (det är också en konst att vara okunnig); annars skulle den visserligen ej söka dölja sin bekantskap med dessa demokratiska institutioner, som under namn affolk-motes. och sshire-motes, med sin allmänna omröstning och sin oinskränkta frihet i allt som rörde den kraftiga och väl ordnade lokalstyrelsen, ehuru saxiska institutioner fortlefde långt fram under den moderna tiden och ännu i närvarande ögonblick icke äro genom någon lag afskaffade. E!jest skulle den visserligen icke förbise den omständigheten att det fanns demokratiska elementer i sjelfva house of seigneurs, eller pärshuset, långt innan städernas och landtbygdens kommuner regelmässigt blefvo kallade till parlamentet och der bildade en särskild kammare. Det har genom de nyare forskningarne i Englands historia blitvit tydligen ådagalagdt, buru mycken demokrati låg äfven i baronial-parlamentet, och sjelfva Hallam, som eljest är mycket betänksam i detta afseende, tycks icke betvifla att ordet sbarones secunde dignitatis,. andra klassens baroner, som redan 1 Henrik Il:s dagar kallades till parlamentet, inneattade äfven vanliga ;reeholders, äfvensom städernas magistrasspersoner och förnämsta borgare. tminstone vet mean att borgare i de 8. k. Cinque ports. långt före det uppgifna årtalet under rubriken af barones haft säte i det engelska parlamentet. Att redan hvarje lord på den tiden mer än nu var tvungen att i sina politiska handlingar stödja sig på. sina omedelbara vasallersråd och samtycke, och att deras tenants hade ganska mycket att säga i statens angelägenheter, äfven der en annan talade i deras namn, vet hvar och en sam något studerat Englands historia utöfver vanliga skolpensa. I alla tider har det varit en nödvändighet för de maktegande i Englahd att höra råd, ask advice, och det är betecknande, att sjelfva W1helm Eröfraren icke tulltrodde sig att regera det iskräktade landet utan att tillkalla ett parlamceat af dess inbyggare. Denna nationalrepresentation inrättades med tolf edsvurna ur hvarje grefskap, redan fyra år efter eröfringen, Det är denna mödvändighet för de maktegande att taga råd och lyssna till allmänna opinionen som gör att, fastän Englands aristokratiska och kierikala partier utan all fråga tillsätta majoriteten i underhuset, England dock minst sf alla länder kan bära något tillbakaskridande i sin förvaltning. Svenska Tidningen har mellan dessa båda af oss förut uttryckta satser velat finna en ny motsägelse. Det ör ej underligt att våra stela stock-konservativa statsmän, .såväl de aristokratiska som de klerikala, icke begripa detta emedan de sjelfva zlidrig kunna fatta nödvändigheten och möjligheten af eftergifter förr än de genom sin hårdnackenhet bragt sakerna till det yttersta. Hvem vet ej att äfven efter reformbillen den engelska aristokratien kan beherrska parlamentsvalen, och att den gör det lika godt med hvad medel, har den Beresfordska ransakningen nyligen på ett slående vis ådagalagt. Men hvem vet ej til!ika att detta parti också förstår att falla undan itid? Huru giorde sir Robert Peel 1846, huru gjorde Wellington tidigare i frågan om katolska emancipationen? Dessa exempel borde kunna ver