Svenska Tidningen om; ettij eller annavKår
komma under fund med; och till dess detta
sker må den gerna för oss på egen hand fort-
sätta sina djupsinniga funderingar om folk-
valen i England och i de Förenta Staterna
jemte något om purifikationen i demokratisk
riktning.
Såsom ett prof på Svenska Tidningens be-
prisade konst att hänga ihop med sig
sjelfo hafva dess läsare säkert anmärkt för-
hållandet mellan dessa artiklar och den var-
ma lofprisning som för några månader sedan
bestods åtskilliga amerikanska förhållanden i
en ganska fördelaktig recension öfver hv Sil-
jeströms då nyss utgifna resa i Amerika.
I dagens nummer har samma tidaing emel-
lertid uppsökt ett jemförelsevis färskt trätofrö
och hakat sig fast vid en artikel i Aftonbla-
det för den 27 December förlidet år, hvari
den bemödar sig om att beslå css med åt-
skilliga historiska oriktigheter och motsägelser.
Vi hade kallat den derbyska ministeren en
historisk skola, som likväl aktat sig att bortom
16 och 17 seklernas centralisations- och en-
våldssträfvanden gå litet längre tillbaka i ti-
den, då ännu en rena och mäktig demokrati,
med allmän omröstning stod vid den inskränkta
konungamaktens sidax. Svenska Tidningen
vill låtsa tro att ingen sådan demokrati i
England fanns sednare än samhällets första
tider,, och citerar derföre underhusets kon-
stituerande år 1265 såsom ett bevis för den
omständigheten att bortom detta årtal. och
ända tillbaka till engelska samhällets första
tider, icke fanns någon demokrati, enär de
första normanniska konungarnes parlamenter
intill besagde år endast bestodo af andliga
och veridsliga feodalbaroner.
En sådan låtsad okunnighet — ty verklig
kunna vi knappast tänka den — är onekligen
mycket fiffig och hänger väl tillsammans med
det berömda sättet, hvaraf Svenska Tidningen
gör sig en så utmärkt berömmelse. Det visar
att Svenska Tidningen förstår hvad som lig-
ger i det latinska ordspråket: Est et nescire
scientias (det är också en konst att vara okun-
nig); annars skulle den visserligen ej söka
dölja sin bekantskap med dessa demokratiska
institutioner, som under namn affolk-motes.
och sshire-motes, med sin allmänna omröst-
ning och sin oinskränkta frihet i allt som
rörde den kraftiga och väl ordnade lokalsty-
relsen, ehuru saxiska institutioner fortlefde
långt fram under den moderna tiden och ännu
i närvarande ögonblick icke äro genom någon
lag afskaffade. E!jest skulle den visserligen
icke förbise den omständigheten att det fanns
demokratiska elementer i sjelfva house of
seigneurs, eller pärshuset, långt innan städer-
nas och landtbygdens kommuner regelmässigt
blefvo kallade till parlamentet och der bildade
en särskild kammare. Det har genom de
nyare forskningarne i Englands historia blit-
vit tydligen ådagalagdt, buru mycken demo-
krati låg äfven i baronial-parlamentet, och
sjelfva Hallam, som eljest är mycket betänk-
sam i detta afseende, tycks icke betvifla att
ordet sbarones secunde dignitatis,. andra klas-
sens baroner, som redan 1 Henrik Il:s dagar
kallades till parlamentet, inneattade äfven
vanliga ;reeholders, äfvensom städernas magi-
strasspersoner och förnämsta borgare. t-
minstone vet mean att borgare i de 8. k.
Cinque ports. långt före det uppgifna årta-
let under rubriken af barones haft säte i det
engelska parlamentet.
Att redan hvarje lord på den tiden mer än
nu var tvungen att i sina politiska handlingar
stödja sig på. sina omedelbara vasallers- råd
och samtycke, och att deras tenants hade
ganska mycket att säga i statens angelägen-
heter, äfven der en annan talade i deras namn,
vet hvar och en sam något studerat Englands
historia utöfver vanliga skolpensa. I alla ti-
der har det varit en nödvändighet för de
maktegande i Englahd att höra råd, ask ad-
vice, och det är betecknande, att sjelfva W1-
helm Eröfraren icke tulltrodde sig att regera
det iskräktade landet utan att tillkalla ett
parlamceat af dess inbyggare. Denna natio-
nalrepresentation inrättades med tolf edsvurna
ur hvarje grefskap, redan fyra år efter eröf-
ringen,
Det är denna mödvändighet för de makte-
gande att taga råd och lyssna till allmänna
opinionen som gör att, fastän Englands ari-
stokratiska och kierikala partier utan all fråga
tillsätta majoriteten i underhuset, England
dock minst sf alla länder kan bära något till-
bakaskridande i sin förvaltning. Svenska Tid-
ningen har mellan dessa båda af oss förut
uttryckta satser velat finna en ny motsägelse.
Det ör ej underligt att våra stela stock-kon-
servativa statsmän, .såväl de aristokratiska som
de klerikala, icke begripa detta emedan de
sjelfva zlidrig kunna fatta nödvändigheten
och möjligheten af eftergifter förr än de ge-
nom sin hårdnackenhet bragt sakerna till det
yttersta. Hvem vet ej att äfven efter reform-
billen den engelska aristokratien kan beherr-
ska parlamentsvalen, och att den gör det lika
godt med hvad medel, har den Beresfordska
ransakningen nyligen på ett slående vis åda-
galagt. Men hvem vet ej til!ika att detta
parti också förstår att falla undan itid? Huru
giorde sir Robert Peel 1846, huru gjorde
Wellington tidigare i frågan om katolska eman-
cipationen? Dessa exempel borde kunna ver-