(Slut frän gärdagsbl.) Under sådana förhållanden, och då, såsom jag anmärkt, en direkt statskupp har sina faror, återstår endast den lagenliga statskuppen. d. v. 8. revisionen. Ni vet mycket väl at man i detta afseende icke är overksam. Regeringen har i sessionen den 7 December begärt I) kamrarnezs församlande blott hvartannat år, till följe deraf budget för tvenne å! och en valperiod af 6 år; 2) ett pärskap helt och hållet beroende at konungens utnämning, och detta genom ett lagförslag, så sväfvande i sina uttryck, att det ger anledning till förmodan om en hemlig kompromiss med junkrarne i afseende på presentation af kandidater; 3) upphäfvande af kommunallagen af Mars 1850 och dess ersättande genom andra långt mindre liberala lagar. ; Jag afhåller mig ifrån att här orda om par: tiernas preliminära öfverläggningar, deras förslager, förhoppningar och beräkningar. Kommitteerna arbeta och katolikerna närma sig venstern — det är allt hvad man i närvarande stund med säkerhet vet. Första kammarens grundlagskommitte har gillat den första af de nyssnämnda kongliga propositionerna, men gått ännu längre än regeringen, i det den föreslagit, att endast extra-budgeten skall voteras för två år, men den ordinarie budgeten för — sex år. Man ser, att detta är ett jordfästande af konstitutionen, -ehuru på ett hyfsadt och uppbyggligt sätt. Kamrarnes församlande biott hvartannat år har till ändamål att ge något mera lif ät provinsständerna, som skulle alternera med kamrarne. Sedan skulle regeringen, som redan nu oktroyerar lagar mellan sessionerna, stödjande sig på en paragraf i konstitutionen, som endast afser att statsmaschinen icke får stanna, kunna göra detta i all beqvämlighet. För kamrarne skulle då icke återstå någonting annat, så vidt de ej ville försätta ministrarne i anklagelsetillstånd, än att godkänna och inregistrera regeringens förordningar. Emellertid tillfredsställer allt detta icke yttersta högern, som uppdragit åt kommitieen att dessutom fordra budget på 6 år. Här visar sig klarligen junkrarnes skrymteri, som proklamerat så mänga gånger, att de skola försvara konstitutionen emot: byråkratien, men som aldrig hålla ord annat än då det, såsom i fråga om pärskammaren, rör deras egna intressen. — Professor Stahls, den feodala sofistens fraktion består ej af mer än 30 röster, hvilket påminner, ehuru i motsatt mening, om de 30 röster, som utgjorde yttersta venstern i franska konstituerande församlingen 1789 och som man kallade le camp des tartares. Olyckligtvis finnes ingen Mirabeau, som kan ropa åt dem med sin fruktansvärda röst: silence aux trente voix! Man vet att venstern i första kammaren består af två personer, sedan de öfriga liberala ledamöterna af denna kammare undanbedt sig att bli återvalda. Apropos af hr Stahl, så har han nyligen yppat, hvad hans parti tänker i afseende på vetenskapen och undervisningen. Godsegarne i Pomern hade gifvit sin skicklige sakförare en present, bestående af en liten kolonn af silfver med inskrift: Auktoritet och icke majoritetov, en devis som junkerpartiet alltid begagnar, utom då det behöfver majoriteten för att uppnå sina syftemål. Hr Stahl höjl vid detta tillfälle ett tel, uti hviket han bland annat äfven yttrade, att vetenskapen äfven behöfde göra bot och bättring och omvände sig! Abbe Gaume skulle icke talat tydligare. Ni kan lätt inse hvilket ypperligt ämne till skämt denna papistiska qvickhet af den ultramontane protestanten givit åt vår ;Kladderadatsch, hvilken jag ofta citerar, emedan denna tidning, oaktadt den gunst hvari den står vidl hofvet, aldrig fruktar att säga sanningen. : Allt detta har icke hindrat, att prof. Stahl nyligen blifvit vald till universitetets rektor och att hans parti betraktar honom såsom sin Disraeli. För att dela den sistnämndes sista olycksöde, är han emellertid tryggad; han har bättre valt sin terräng. Det är i Preussen och. icke i England han predikar sin munk-visdom. Detta är, skulle jag tro, hvad som kan inressera er i afseende på första kammarens ställning. Andra kammarens president, hr Uhden, har visat föga skicklighet. Man tänser icke återvälja honom, men högern har innu icke kommit öfverens om någon passande kandidat i hans ställe. Ni har i tidningarne sett omtalas det kaolska partiets med 64 namn undertecknade notion rörande upphäfvande af inskränkninsarne för jesuitmisgsionerna. Katolikerna ha ramlagt denna motion före debatterna om revisionen, för att få wvenstern att rösta med sig. Detta vill denna naturligtvis icke göra. Då ropa katolikerna, att de blifvit öfvergifna, förrådda, och då revisionsfrågan kommer skola le åtminstone afhålla sig från deltagande, gå ramt de icke, för att hämnas, skulle rent af östa med högern. I det jag afslutar detta bref återkommer jag ill österrikiska kejsarens besök i Berlin. Hvad som under hans vistelse här väckte den störta sensationen, var ett tal som han höll till sarnisongofficerarne i Berlin. Kreuzzeitung, om under det kejserliga besöket synes ha rhållit sina nyheter från någon af hofvets örtrognaste, har meddelat ordalagen, hvilka dag upprepas af de halfofficiella bladen: Jag gläder mig stt se herrarne här så talikt församlade, representanter af den preusiska armeen, som jag i går hade tillfälle att ära känna. Eder upphöjde konungs armå ar bevarat fast trohet i en svår tid. Men let är ärans och trohetens anda, som sluter tt band mellan alla tappra (braven) armåer. Jet är ärang och trohetens anda, som förbinler min armeå med den preussiska, och deröre kan jag också på denna plats uttala den asta öfvertygelsen, att båda armferna, hvilka ändelser än må komma, skola stå fast med kvarndra i troget vapenbrödraskap. Denna möjlighet af ett krig, uttalad officielt f en statschef, som man hittills ansett såsom n god allierad till mannen af den 2 Dec., MRS ög Sr a om—— mm bIRJrÄV MM PPLTLTrTj HH J— MT ös rt MR ÖT AÅ Kr FAR Åå DR CER KA vt AOm; PA