gelseporten stötte honom tillbaka med en ätbörd, som utmärkte naturlig värdighet och karaktersstyrka, samt framgick liksom af egen fri vilja. Hon bar ett barn på sina ärmar, ett spädt barn omkring tre månader gammalt, som blinkade med ögonen och vände bort sitt lilla ansigte från det alltför starka dagsljuset, emedan det hittills under sin korta tillvaro endast hade gjort bekantskap med den dystra skymningen i ett underjordiskt fängelse. När den unga qvinnan — barnets moder -— stod helt och hållet synlig för hopens ögon, tycktes hennes första ingifvelse vara att trycka barnet tätt intill sitt bröst; icke så mycket genom en ingifvelse af moderlig ömhet, som för att derigenom kunna dölja ett visst tecken, som var utsydt eller föstadt på hennes klädning. I hast likväl ganska riktigt inseende att det ena tecknet af hennes varära endast skulle vara en alltför dålig täckmantel för det andra, satte hon barnet på armen, och med en lågande rodnad — och dock ett stolt leende öch en oförskräckt blick — såg hon nig omkring på sina medborgare och grannar. Frampå hennes klädningslif syntes af fint rödt kläde, omgifvet af etti sirater konstrikt utfördt guldbroderi, bokstafven Ä. Arbetet var utfördt i så artistisk stil och med så rik, öfverflödande fantasi, att det belatyctes liksom en jrjdnad ämnad at förhöja cen drägt hon bar, hvars prakt väl var i en!igbet med tidens smak, men vida öfver den Jyx koloniens lagar tilläto. gDen unga qvinnan var högväxt, med en i stor skala fullkomligt behagIg figur. Hon hade rikt, mörkt hår, så glängande att det med fördubblad glans äterkastade solens strålar, och ett ansigte, bvilket, jemte anletsdragens regelbundna skönhet och hyns skörhet, egde den uttrycksfulihet, som tillhör en vacker fanna och svaria djupsinniga ögon. Hon ver för öfrigt lik en dam sf börd, erligt det qvinliga könets dåvarande bildningsgrad, som var mera karakteriserad af en viss stäthghet och värdighet, än af det fina, flyktigs och obeskrifliga behag, hvilket nu är erkänc