Väl säger man att despotismen nu mera än s någonsin triumferar i Europa, men en upp-jc märksam granskning kan dock ;scke annat än ; finna att stora förändringar timat i dessa tri-lt umfer genom åren 1789, 1830 och 1848.1: Sjelfva den despotiska makten har slutligen ic blifvit nödsakad att åtminstone i orden åda-l; galögga ett förut icke visadt deltagande för de förtryckta menniskomassorna, och redanit deri kan man, från principernas ståndpunkt, se att tiden nalkas att erkänna den lidandels mensklighetens rättigheter. 1 Vi kunde väl äfven tala om de framsteg il. olitisk frihet, som några mindre stater gjort! och bibehållit, såsom t. ex. Sardinien ochl: Danmark; men vi lemna utlandet för att selc hvad inverkan dessa år i allmänhet haft på den poitiska ställningen inom vårt egetland.! Vi svenskar, som haft den lyckan att vara befrisde både från revolutionen och kontrarevolu-l! tozen, hafva dock under dessa är skött våral: angelägenheter så illa, att en publicist medl frisinnade åsigter nytgen kunnat ywtra: p,attl hvad en fosterlandsvän i närvarande stund il egentligen her att i sin stad och med sinaj krafter arbeta på, är, snart sagdt, att utplåna l fem år (de fem sista) af fäderneslandets histo-1 rian. Också har man under denna tid nistanj uteslutande arbetat att glömma eler tillintetgöra de stora reformer som under den föregående tiden blifvit ifrågastältda, och till och med mot de genomförda förbättringarne i vårt i gamla skråväsen har en motståndskraft söktl att anordoa sig, ehuru den hittills misslyckats i sina flesa bemödan?en. Hvad har det blifvit af de många stora lagförslagen ? Man synes he!t och hället haiva förkastat frågorna om de stora reformerna il: vår civiloch kriminallsg, kyrkolag, sjölag : och krigslag, ehuru b-hofvet af dessa retormer i det praktiska lifvet med hvarje år blifvit alltmera framstående. Brottmälslagens obrukbar: het vågar ingen motsäga, och det är blott ge-l nom eit abderistiskt benådningssystem, infördt i stället för lagreformen; som man häörl söker att slingra sig ifrån bristernas svårastel följder. Med den gamla odugbhga gjölagen: stär det ju äfven så illa till, att de trafixe-l rande i förekommande fall genom tyst öfverI enskommelse lära ställa: sig till efterrättelse det utarbetade, ehuru ej såsom lag sanktionerade förslaget till ny gjöleg. Kyrkolagens stora bristfällen äro jemväl kända. Men det är ej nog med att man under denna bedröfliga tid låtit förstörelsen bemäktiga sig de stora lagreformerna, : Huru har det gått med införandet af en förnuftig tulllagstftning, med reformerna i bränvinsförfattningarne, kreditväsendet, m. m.? . Emot den till befordrande af större företeg år: 1848 lyckligtvis antagna aktielsgen har ju en orimlig opposition nu pyligen visat sig hos sjelfva regeringen, som genom obegripliga häårklyfverier sökt tillintetgöra nästan hela lagen. Representationsreformen var visserligen genom representationskommitten bragt under diskussion före här omnämnda period, men med den reformen har det dock ej gått sämre efter än före 1848, Nämnde kommittes odugliga arbete blef likasom bränvinskommittåens förslag handlöst kastadt från regeringen till rikets 1847 församlade ständer, och hvar och en fann att vederbörande då behandlade dessa reformer endast såsom spegelfäkterier. Det var 1848 års politiska rörelser på Europas kontinent, hvilka genom sympatetisk inverkan väckte nationen-från sin djupa sömn till nägon liflighet för reptesentationsreformen, och det var äter detta nationens deltagande som föranledde regeringens representationsförslag, som utan ett sådant deltagande säkerligen uteblifvit. Att förelaget belastades med uppenbara fel samt att den som kontrasignerat detsamma och största delen af dess öfriga faddrar inom konseljen vid nästföljde riksdag med röje åsågo förslagets nedgörande och derefter funno sig lugnade på sina taburetter, utgör vår största politiska ömklighet för denna tid, och då sådana drag af uselhet falla i ögonen är man verkligen frestad att instämma i ofvannämnde önskan, att denna tid måtte utplånas ur vår historia. En annan stor reformfråga, som äfven under samma tid blifvit förfuskad, är förenklingen af grundskatterna. Om mean deremot skulle redogöra för de under ifrågavarande tid gjorda framstegen, så äro de verkligen svåra att upptäcka. Beslutet om jernvägen är nästan det enda som förtjenar att omtalas, och i afseende på detta bar man ännu icke bunnit att öfvervinna alla de förberedande svårigheterna. Landet har för örigt erhållit några nya hypoteksföreningar, som tagit nya utländska lån, och ehuru handeln och den allmänna omsättningen stigit äfvensom tullickomstern2a, synes nationens financiella sällnipg dock icke hafva förbättrats. Oaktadt alla dessa anmärkta förhållanden emot de sistförflutna fem åren kunna vi dock icke instämma -.med Vinterbladet i önskan om deras utplånande ur vår historia för att ånyo börja vid år 1847; och orsaken är att sistnämnda tidpuckt vid närmare undersökning icke, hvad vårt land vidkommer, är bättre än 1852, då man undantager den bandelsvinst som 1247 gaf landet genom spanmålsexporten och den stora fraktförtjensten. oo Huru var detnemligen i sjelfva verket med de förhoppningsfulla utsigterna år 1847? En stor del af reformerna voro redan då gelseporten stötte honom tillbaka med en ät