Väl säger man att despotismen nu mera än s
någonsin triumferar i Europa, men en upp-jc
märksam granskning kan dock ;scke annat än ;
finna att stora förändringar timat i dessa tri-lt
umfer genom åren 1789, 1830 och 1848.1:
Sjelfva den despotiska makten har slutligen ic
blifvit nödsakad att åtminstone i orden åda-l;
galögga ett förut icke visadt deltagande för
de förtryckta menniskomassorna, och redanit
deri kan man, från principernas ståndpunkt,
se att tiden nalkas att erkänna den lidandels
mensklighetens rättigheter. 1
Vi kunde väl äfven tala om de framsteg il.
olitisk frihet, som några mindre stater gjort!
och bibehållit, såsom t. ex. Sardinien ochl:
Danmark; men vi lemna utlandet för att selc
hvad inverkan dessa år i allmänhet haft på
den poitiska ställningen inom vårt egetland.!
Vi svenskar, som haft den lyckan att vara be-
frisde både från revolutionen och kontrarevolu-l!
tozen, hafva dock under dessa är skött våral:
angelägenheter så illa, att en publicist medl
frisinnade åsigter nytgen kunnat ywtra: p,attl
hvad en fosterlandsvän i närvarande stund il
egentligen her att i sin stad och med sinaj
krafter arbeta på, är, snart sagdt, att utplåna l
fem år (de fem sista) af fäderneslandets histo-1
rian.
Också har man under denna tid nistanj
uteslutande arbetat att glömma eler tillintet-
göra de stora reformer som under den före-
gående tiden blifvit ifrågastältda, och till och
med mot de genomförda förbättringarne i vårt i
gamla skråväsen har en motståndskraft söktl
att anordoa sig, ehuru den hittills misslyckats
i sina flesa bemödan?en.
Hvad har det blifvit af de många stora lag-
förslagen ? Man synes he!t och hället haiva
förkastat frågorna om de stora reformerna il:
vår civil- och kriminallsg, kyrkolag, sjölag :
och krigslag, ehuru b-hofvet af dessa retormer i
det praktiska lifvet med hvarje år blifvit allt-
mera framstående. Brottmälslagens obrukbar- :
het vågar ingen motsäga, och det är blott ge-l
nom eit abderistiskt benådningssystem, in-
fördt i stället för lagreformen; som man häörl
söker att slingra sig ifrån bristernas svårastel
följder. Med den gamla odugbhga gjölagen:
stär det ju äfven så illa till, att de trafixe-l
rande i förekommande fall genom tyst öfver- I
enskommelse lära ställa: sig till efterrättelse
det utarbetade, ehuru ej såsom lag sanktio-
nerade förslaget till ny gjöleg. Kyrkolagens
stora bristfällen äro jemväl kända.
Men det är ej nog med att man under
denna bedröfliga tid låtit förstörelsen bemäk-
tiga sig de stora lagreformerna, : Huru har
det gått med införandet af en förnuftig tull-
lagstftning, med reformerna i bränvinsförfatt-
ningarne, kreditväsendet, m. m.? . Emot den
till befordrande af större företeg år: 1848
lyckligtvis antagna aktielsgen har ju en orim-
lig opposition nu pyligen visat sig hos sjelfva
regeringen, som genom obegripliga häårklyf-
verier sökt tillintetgöra nästan hela lagen.
Representationsreformen var visserligen ge-
nom representationskommitten bragt under
diskussion före här omnämnda period, men
med den reformen har det dock ej gått sämre
efter än före 1848, Nämnde kommittes odug-
liga arbete blef likasom bränvinskommittåens
förslag handlöst kastadt från regeringen till
rikets 1847 församlade ständer, och hvar och
en fann att vederbörande då behandlade dessa
reformer endast såsom spegelfäkterier. Det
var 1848 års politiska rörelser på Europas
kontinent, hvilka genom sympatetisk inverkan
väckte nationen-från sin djupa sömn till nä-
gon liflighet för reptesentationsreformen, och
det var äter detta nationens deltagande som
föranledde regeringens representationsförslag,
som utan ett sådant deltagande säkerligen
uteblifvit. Att förelaget belastades med up-
penbara fel samt att den som kontrasignerat
detsamma och största delen af dess öfriga
faddrar inom konseljen vid nästföljde riksdag
med röje åsågo förslagets nedgörande och
derefter funno sig lugnade på sina taburetter,
utgör vår största politiska ömklighet för den-
na tid, och då sådana drag af uselhet falla i
ögonen är man verkligen frestad att instäm-
ma i ofvannämnde önskan, att denna tid måtte
utplånas ur vår historia.
En annan stor reformfråga, som äfven un-
der samma tid blifvit förfuskad, är förenklin-
gen af grundskatterna.
Om mean deremot skulle redogöra för de
under ifrågavarande tid gjorda framstegen, så
äro de verkligen svåra att upptäcka. Beslutet
om jernvägen är nästan det enda som för-
tjenar att omtalas, och i afseende på detta
bar man ännu icke bunnit att öfvervinna alla
de förberedande svårigheterna. Landet har
för örigt erhållit några nya hypoteksförenin-
gar, som tagit nya utländska lån, och ehuru
handeln och den allmänna omsättningen sti-
git äfvensom tullickomstern2a, synes nationens
financiella sällnipg dock icke hafva förbätt-
rats.
Oaktadt alla dessa anmärkta förhållanden
emot de sistförflutna fem åren kunna vi dock
icke instämma -.med Vinterbladet i önskan om
deras utplånande ur vår historia för att ånyo
börja vid år 1847; och orsaken är att sist-
nämnda tidpuckt vid närmare undersökning
icke, hvad vårt land vidkommer, är bättre än
1852, då man undantager den bandelsvinst
som 1247 gaf landet genom spanmålsexporten
och den stora fraktförtjensten. oo
Huru var detnemligen i sjelfva verket med
de förhoppningsfulla utsigterna år 1847?
En stor del af reformerna voro redan då
gelseporten stötte honom tillbaka med en ät-