ONKEL TOMS STUGA NEGSRÖIFYET I AMERIKANSKA SLAFSTATERNA. AF HARRIET BEECHER STOWE. Jag har fått. höra, sade fru Smyth, att det vari karlar nere vid. kajen och varnat alla kaptenerna för at taga om bord. en ckarl och en qvinna med en liter g088e..n KY Så-å!v sade Georg: Nå, om vi få se något sådan sällskap, så skola vi varna idem.n En droska körde nu framtill porten, och den vän. liga familjen som mottagit flyktingarna trängdes omkring dem under hjertliga afskedsord. De förklädningar som sällskapet hade antagit, voro öfverensstämmelse med de vinkar de fått af Tom Loker Fru Smyth, ett aktningsvärdt fruntimmer från kolonien Canada, dit de ämnade sig, och som lyckligtvis var fär dig att återvända dit sjöledes, hade samtyckt att före. ställa lilla Harrys tant; och i akt och mening att fästs barnet vid henne, hade de låtit honom vara de båda si sta dagarna under hennes uteslutande vård; och en extre förplägning af smekningar, i förening med pepparkako; och bröstsocker, hade knutit ett ganska fast vänskaps: band mellan de nya slägtingarna. Droskan körde ned till kajen. De båda förments ungherrarna gingo öfver landgången om bord på ångbå. ten, hvarvid Elisa artigt gaf armen åt fru Smyth, oct Georg följde med sakerna. Georg stod vid kaptenens hytt och betalte biljetterna ör sig och sitt sällskap, då han fick höra följande sam. tal mellan ett par karlar som stodo bredvid honom: Jag har synat hvarenda menniska som kommit om bordb, sade den ena, och jag är säker på att de ej ära på det här fartyget., Rösten var fartygsbokhållarens. Personen som han tilltalade, var vär gamla bekante Marks, som med denna ihärdighet, hvilken var honom egen, hade kommit till Sandusky, sökande hvem han uppsluka månde. ) Se A. B. n:o 248—265. 267.249, 271—277, 279.490, 292 294, 295, 297, 299—304. ! 202,