ONKEL TOMS STUGA
NEGSRÖIFYET I AMERIKANSKA SLAFSTATERNA.
AF
HARRIET BEECHER STOWE.
Jag har fått. höra, sade fru Smyth, att det vari
karlar nere vid. kajen och varnat alla kaptenerna för at
taga om bord. en ckarl och en qvinna med en liter
g088e..n KY
Så-å!v sade Georg: Nå, om vi få se något sådan
sällskap, så skola vi varna idem.n
En droska körde nu framtill porten, och den vän.
liga familjen som mottagit flyktingarna trängdes omkring
dem under hjertliga afskedsord.
De förklädningar som sällskapet hade antagit, voro
öfverensstämmelse med de vinkar de fått af Tom Loker
Fru Smyth, ett aktningsvärdt fruntimmer från kolonien
Canada, dit de ämnade sig, och som lyckligtvis var fär
dig att återvända dit sjöledes, hade samtyckt att före.
ställa lilla Harrys tant; och i akt och mening att fästs
barnet vid henne, hade de låtit honom vara de båda si
sta dagarna under hennes uteslutande vård; och en extre
förplägning af smekningar, i förening med pepparkako;
och bröstsocker, hade knutit ett ganska fast vänskaps:
band mellan de nya slägtingarna.
Droskan körde ned till kajen. De båda förments
ungherrarna gingo öfver landgången om bord på ångbå.
ten, hvarvid Elisa artigt gaf armen åt fru Smyth, oct
Georg följde med sakerna.
Georg stod vid kaptenens hytt och betalte biljetterna
ör sig och sitt sällskap, då han fick höra följande sam.
tal mellan ett par karlar som stodo bredvid honom:
Jag har synat hvarenda menniska som kommit om
bordb, sade den ena, och jag är säker på att de ej ära
på det här fartyget.,
Rösten var fartygsbokhållarens. Personen som han
tilltalade, var vär gamla bekante Marks, som med denna
ihärdighet, hvilken var honom egen, hade kommit till
Sandusky, sökande hvem han uppsluka månde.
) Se A. B. n:o 248—265. 267.249, 271—277, 279.490, 292
294, 295, 297, 299—304. ! 202,