Hauer IOT ICSall:
Nu förändrar sig scenen till en liten nätt boningslä-
genliet i omgifningen af Montreal; tiden är afton. En
upplifvande brasa sprakar på kaminen, ett tebord be-
täckt med en snöhvit duk, står färdigt till qvällsvarden.
I ett hörn af rummet är ett bord med en grön duk,
hvarpå står ett öppet skrifschatull med pennor och pap-
er, ; och deröfver hänger en hylla med någral valda
öcker.
Detta var Georgs skrifrum.; Samma ifver för sjelfut-
veckling som dref honom att stjäla sig till att lära pig
läsa och skrifva, dessa högt efterlängtade konster, midt
under släpet och motgångarne af hans dagliga lif, dret
honotn ännu alltid att egna hvarje ledig timme åt sin
intellektuella förädling.
I detta ögonblick sitter han vid bordet och gör anteck-
ningar ur en del af Familje-Biblioteket, med hvars läs-
ning han är sysselsatt.
Kom shit, Georg, du har varit borta från mig hela
långa dagen. Se så, lägg bort boken nu, och kom och
prata medan jag gör teet i ordning.
Och lilla Elisa gör sitt till för att hjelpa sin mor att
öfvertala.: Hon tultar bort: till sin far, och försöker att
rycka boken ur hans hand och klättra upp på hans knä
såsom. en ersättning.
sÅh du lilla hexax, säger Georg, eftergifvande såsom
en man alltid får göra under dylika omständigheter.
Det var rätt, säger Elisa och börjar skära bröd-
skifvor, - Litet äldre ser hon ut nu; hennew växt är litet
fylligare; hennes hår ser litet mera matronlikt ut än förr,
men: hon är, efter all: hvad man kan se, så nöjd och lyck-
lig som någonsin en qvinna var.
Harry, min gosse, kom: du någonstans: med ditt räk-
netal i dag?s frågade Georg, i det han. lade: sin hand på
sin. sons hufvud.
Harry har mistat: sina. långa lockar, men han kan al-
drig förlora dessa ögon och ögonbryn, och denna sköna
djerfva panna som skiner af triumf då han svarar: sJag
tog sjelf reda på hvar enda smul, och ingen: hjelpte mig,
appa.s
; PDA var- rätts, säger fadren, shjelp dig sjelf mitt barn.
Du hat lättare utsigter att bryta din egen bana än din
stackarg far hade. :
I detta ögonblick höres en klappning på dörren och
Elisa går att öppna. Det glada utropet: Nå men se ni
är här?s drar — man dit och båda välkomna deh
goda pastorn i Ambherstberg. Två qvinnor äro i hans
sällskap, och Flisa ber dem sitta ner,
Om vi nu måste ut med sanningen så hade den-he-
derlige presten uppgjort ett litet programm, enligt hvilket
händelsen skulle utveckla sig efter alla konstens reglor,
och på vägen hade alla tre uppmanat hvarandra mycket
noggrannt och försigtigt atticke röja något förr eiler i
annan ordning än man, på förhand hade uppgjort.
Huru bestört blef ej derföre den gode mannen, just
AR kan Pit Aamaorna En vink att ätta sio och höll på
att ltr fickan uppdraga sin näsduk, för att torka sig om
munnen innan han i god ordning öppnade sitt inlednings-
tal, då madame De Thoux stjelpte hela planen öfverända
genom att slå sina armar omkring Georgs hals och släppa
at hela hemligheten på en gång genom utropet: sAck,
Georg, känner du inte igen mig? Jag är din syster
Emelie.
Cassy hade satt sig med sjelfbeherrskning och skullel
hafva spelat sin roll mycket bra, hade icke lilla Elisa
plötsligen visat sig för henne, i alldeles samma form och
skapnad, ända till den minsta hårlock och kontur, som
hennes dotter hade då hon såg henne för sista gången.
Den hlla varelsen tittade henne allvarligt i ansigtet, och
Cassy tög henne upp i sina armar, tryckte henne till
sitt hjerta, och sade hvad hon också i ögonblickets)
illusion trodde: sLilla Elisa, jag är din mor.s
I sjelfva verket var det en kinkig sak att få allt att)
gå i ordning; men den gode pastorn lyckades till slut att!
å alla, att tiga, och få hålla talet hvarmed han hade be-h
edt sig att öppna representationen, och hvari han om-1
sider lyckades till den grad att hela hans auditorium,
nyftade omkring. honom på ett sätt som borde tillfred-a
tälla hvilken talare som helst, vare sig klassisk ellerjs
nodern.
De knäböjde, och den gode mannen bad — ty detit
inns känslor så häftiga och stormande att de endast kunnalc
ugnas genom att nedläggas i den allsmäktiga Kärlekens
köte, — och uppstigande efter bönens slut omfamnade ;
le nyfunna slägtingarna hvarandra, i en helig förtröstan !k
å Honom, som ur sådana faror och äfventyrlighet-r ochi:
å sådana outgrundliga vägar hade fört dem tillsam-
Nang. i
En missionär bland de flyktiga slafvarnei Canada har;
ilfälle att i sin dagbok införa händelser ur verkligheten!p
nderbarare än diktens. Huru kunde: det vara annorlundaln
inder ett systemy som upprifver familjerna och förströr)d
leras medlemmar, liksom höstvinden upprifver och för-
trör de gulnade. bladen? Dessa tillflykts-stränder förena. l,
iksom evighetens. stränder, ofta nog hjertan som underl;,
ånga år sörjt hvarandra såsom förlorade. Och öfver alll4j
eskrifning rörande är det allvar, hvarmed hvarje nyan-
ändande skara mötes bland dem, Hvad s anning, hvad P
leltägande; kanske bringar den tidningar från en moder. !.
n syster, en maka, ett barn som var förloradt ur sigtel,
slafskapets skuggrike.
Mer än i sång och saga öfvas hör hjeltebragder, då
rötsande torturen och sjelfva döden flyktingen sjelfvil- lr:
gt träder vägen tillbaka till det mörka landets faror! J
ch rysligheter, för att ur dess natt frälsa en syster,lje
n moder eller en älskad maka. Ht
En ung man, om hvilken en missionär berättat oss,
ade två gänger blifvit fångad och lidit Heslig hudfläng:
ing för sitt hjeltemod, men rymt på nytt, och mö be?
ittar hun i ett bref, som vi hört föreläsas, att har är
å väg tillbaka för tredje gången, i ändamål att omsider
älsa sin syster och föra henne med sig. Min värdaste
erre, är denne man en hjelte eller en missdådare? Skulle
ke ni sjelf göra lika mycket för er syster? Och kan ni
dla honom? :
Men vi återvända till våra vänner, som då vi lemnadelde
em torkade sina ögon och höllo på att hemta sig från
v omåttlig och öfverväldigande glädjer De sitta nu
nkring det trefliga bordet och äro synbarligen väl öf-
rens, utom att Cassy, som håller lilla Elisa på sitt
rä, emellanåt kramar den lilla varelsen på ett sätt som
gligen förvånar henne, och envist: hindrar Elisa att
lproppa hennes mun med sötsaker till den qvantitet
m den lilla åstundar, förebärande som skäl, något som fö
n lilla ej rätt kan begripa, att hon fått något som är.,.
ttre än sockerbröd och icke vill ha det. da
Och i sanning: har på två. eller tre dagar en sådan
rändring föregått med Cassy, att våra läsare knappt;,:
ulle kunna känna igen: henne. Uttrycket af gastlik),
rtviflan, som låg öfver hennes ansigte; har lemhat rum ko
r uttrycket: af en ljuf förtröstan, Hon tycktes på enl.
ng sjunka i familjens armar och taga de små barnen;
I sitt hjerta, som länge hade väntat att få upptaga nå-
t 1 sig. För att vara uppriktig, syntes Hennes mo-
rskärlek flöda naturligare öfver på den lilla Elisa än på