och obestamda MIKNneter, som nagot Nvar Kan erinta sig stundom hafva varit förföljd af. Han kunde icke låta bliatt se på henne och bevaka henne nästan beständigt. Vid bördet eller då hon satt vid dörren till sin hytt, alltid skulle hefines blick möta den unge mannens öga häftadt på henne, och höfligt bortvändt när hon genom något minspel förrådde sitt medvetande af att: hon var Iföremål för hans uppmärksamhet. Cassy blef orolig. Hon började tro att han misstänkt någonting, och slutligen beslöt hon att helt och hållet anförtro sig åt hans ädelmod, och yppade för honom utan förbehåll hela sin historia. Georg var stämd till hjertligt deltagande för hvar och en som undsluppit från Legrees plantage, — ett ställe som han icke kunde tänka på eller tala om utan att hans blod kom i svallning, och med den modiga bekymmerslöshet om följderna som är betecknande för hans ålder och ställning, försäkrade han henne att han :Iskulle göra allt hvad i hans förmåga stod att skydda derh och hjelpa dem fram till målet. Nästa hytt till Cassys innehades af en fransysk dam, vid namn De Thoux, som hade med sig en liten beI haglig dotter, ett barn af omkring tolf års ålder. Detta fruntimmer; som af samtalen med Georg erfarit att han var från Kentucky, var synbarligen böjd att I kultivera hans bekantskap, ett beslut hvari hon understöddes af sin lilla flickas intagande väseride, en liten den aldra älskvärdaste rodocka, som någonsin fördrifvit ledsnaden af en fjorton dagars ångbåtsfärd. Georg ställde ofta sin stol vid dörren till hennes hytt, och Cassy, der hon satt på balkongen, kunde höra deras samtal. Madame De Thoux var mycket omständlig i sina efIterfrågningar angående Kentucky, hvarest hon sade sig hafva bott någon tid i sina yngre dagar. Georg upptäckte till sin förvåning att hennes förra boningsplats måste hafva varit i hans eget grannskap, och hennes Ifrågor röjde en bekantskap med personer och förhållan;Iden i hans egen trakt, som på det högsta öfverraskade I honom. Känner nio, frågade honom en -:dag madame De ;IThoux, känner ni någon man i ert grannskap med namnet Harris ?o ; I Det finns en gammal karl med det namnet, som bor inte långt ifrån min fars egendoms, sade Georg. Men vi ha aldrig haft mycket umgänge med honom.s Han är en stor slafegare; menar jags, sade madame IDe Thoux, med en ton som tycktes förråda mer intresse län hon precist hade lust att visa. Det her sin riktighet,, sade Georg, och. såg något Iförvånad ut öfver hennes intresserade uppsyn. sHörde ni någonsin att han häde — har ni kanIhända hört talas om att han hade en mulattgosse vid rg Georg?a I Åh ja, Georg Harris, — jag känner honom mycket san har Hylt nu till Canada. TSE TS Har han?, sade madame De Thoux häftigt. sGud Iske lofte : , Georg såg förvånad ut vid denna fråga, men sade intet. ) Madame De Thoux lutade hufvudet mot handen och utbrast i tårar. Han är min brors, sade hon. . ;Madsmens, sade Georg-med ett starkt uttryck af för. våning. Jan, sade madame De Thoux, lyftade stolt sitt hufvud och aftorkade sina tårar. Herr Shelby, Georg Harris är min broder.v Jag är alldeles förvånado, sade Georg, och sköt sin stol ett par fot tillbaka, i det han fixerade madame De Thoux. Jag blef såld söderut när han var ett barns, sade hon; Jag blef köpt af en god och ädel man. Han tog mig med sig till Vestindien, gjorde mig fri och gifte sig med mig. Det är helt nyligen han dog, och jag gaf mig på väg till Kentucky för att se om jag kunde få rätt på min brör och köpa honom fri. Jag har hört honom tala om en syster Emelie som blef såld söderuts, sade Georg. Ja, verkligen, det är jag,, sade madame De Thoux. ;Men säg mig, hvad för slags. .— . En präktig ung man., sade Georg, oaktadt slafveriets förbannelse? som hvilade på honom! Han är en karl af prima sort, både till själsgäfvor och grundsatser. Jagwet det, ser ni, efter han gifte sig i vår familj. 4 sv bolla slags flicka? frågade madame De Thoux äftigt: sÅh, det var en präktig qvinna,, sade Georg, vacker, älskvärd och utmärkt begåfvad, och dertill mycket gudfruktig. Min mor hade uppfödt henne och uppfostrat henne nästan lika ömsötbafellt som en dotter. Hon kunde läsa och skrifva, och brodera och sy alld:les utmärkt, och var en sällsynt sångerska. Var hon född i ert hus?., frågade madame De Thoux. : : Nej. Min far hade henne med sig när han kom hem från en af sina affärsresor till NewOrleans och gaf henne till present åt min mor. Hon var då åtta eller! nio år gammal. Min far ville aldrig säga min mör hurl mycket han gaf för henne; men häromdagen då vi tt-L tade igenom hans papper, träffade vi på köpekontraktet. Han hade betalt en orimlig summa för henne, det är visst och sannt, — förmodligen på grund af hennes ovamligak skönhet. Georg satt med ryggen vänd åt Cassy, och märkte icke den själsspänning som uttryckte sig i h-nnes ansigte, då han berättade dessa biomständigheter. Så långt var han kommen 1 berättelsen. Medett ansigte alldeles kritblekt af oro frågade hon höonöm: Känner ni namnet på de personer han köpte henne af?x En vid namn Simmons, tror jag, var hufvudpersonen i affären — åtminstone vill jag minnas att det namnet stod på köpekontraktet. O mir Gud!s utbrast Cassy och : föll afsvimmad på salongsgolfvets : Nu blef det lif i Geörgs och äfvenså: i: madamelt De Thoux. Fastän ingendera af dem:kunde: gissa orsaken till Cassyssvimning, gjorde de allt det väsen för henne som är -öfligt vid sådana: tillfällen — Georg stötte hettan af sin mensklighet omkull ett handfat och slog kras två vättenkaraffiner;. och samtliga damerna i såongeti skyndade; så snart de fingo höra att någon dånat, till dörren af hytten och Höllo ut all: den luft de möjligen kunde ;så att på det hela allting gick så bra som man-kunde vänta sig. FÅ Arma Cassyl när hen kom till sansning igen: vände 1on--sig.mot väggen och grät och snyftade:som jett barn — kanhända kant du som är moder söga hvad hon änkte på. Kanske också icke. Men hon kände så säcert i det ögonblicket att Gud hade gjort förbarmande ned. henne och-att hon. skulle. se sin dotter, som hon sjordefem månader sednare, då — men vi gå beätt-lsen i förväg. FYRATIONDETREDJE EAPITLET. Daanltatan 1.