och obestamda MIKNneter, som nagot Nvar Kan erinta sig
stundom hafva varit förföljd af. Han kunde icke låta
bliatt se på henne och bevaka henne nästan beständigt.
Vid bördet eller då hon satt vid dörren till sin hytt,
alltid skulle hefines blick möta den unge mannens öga
häftadt på henne, och höfligt bortvändt när hon genom
något minspel förrådde sitt medvetande af att: hon var
Iföremål för hans uppmärksamhet.
Cassy blef orolig. Hon började tro att han miss-
tänkt någonting, och slutligen beslöt hon att helt och
hållet anförtro sig åt hans ädelmod, och yppade för ho-
nom utan förbehåll hela sin historia.
Georg var stämd till hjertligt deltagande för hvar
och en som undsluppit från Legrees plantage, — ett
ställe som han icke kunde tänka på eller tala om utan
att hans blod kom i svallning, och med den modiga
bekymmerslöshet om följderna som är betecknande för
hans ålder och ställning, försäkrade han henne att han
:Iskulle göra allt hvad i hans förmåga stod att skydda
derh och hjelpa dem fram till målet.
Nästa hytt till Cassys innehades af en fransysk dam,
vid namn De Thoux, som hade med sig en liten be-
I haglig dotter, ett barn af omkring tolf års ålder.
Detta fruntimmer; som af samtalen med Georg er-
farit att han var från Kentucky, var synbarligen böjd att
I kultivera hans bekantskap, ett beslut hvari hon under-
stöddes af sin lilla flickas intagande väseride, en liten
den aldra älskvärdaste rodocka, som någonsin fördrifvit
ledsnaden af en fjorton dagars ångbåtsfärd.
Georg ställde ofta sin stol vid dörren till hennes
hytt, och Cassy, der hon satt på balkongen, kunde höra
deras samtal.
Madame De Thoux var mycket omständlig i sina ef-
Iterfrågningar angående Kentucky, hvarest hon sade sig
hafva bott någon tid i sina yngre dagar. Georg upp-
täckte till sin förvåning att hennes förra boningsplats
måste hafva varit i hans eget grannskap, och hennes
Ifrågor röjde en bekantskap med personer och förhållan-
;Iden i hans egen trakt, som på det högsta öfverraskade
I honom.
Känner nio, frågade honom en -:dag madame De
;IThoux, känner ni någon man i ert grannskap med nam-
net Harris ?o ;
I Det finns en gammal karl med det namnet, som
bor inte långt ifrån min fars egendoms, sade Georg.
Men vi ha aldrig haft mycket umgänge med honom.s
Han är en stor slafegare; menar jags, sade madame
IDe Thoux, med en ton som tycktes förråda mer intresse
län hon precist hade lust att visa.
Det her sin riktighet,, sade Georg, och. såg något
Iförvånad ut öfver hennes intresserade uppsyn.
sHörde ni någonsin att han häde — har ni kan-
Ihända hört talas om att han hade en mulattgosse vid
rg Georg?a
I Åh ja, Georg Harris, — jag känner honom mycket
san har Hylt nu till Canada. TSE TS
Har han?, sade madame De Thoux häftigt. sGud
Iske lofte : ,
Georg såg förvånad ut vid denna fråga, men sade
intet.
) Madame De Thoux lutade hufvudet mot handen och
utbrast i tårar. Han är min brors, sade hon.
. ;Madsmens, sade Georg-med ett starkt uttryck af för.
våning.
Jan, sade madame De Thoux, lyftade stolt sitt huf-
vud och aftorkade sina tårar. Herr Shelby, Georg
Harris är min broder.v
Jag är alldeles förvånado, sade Georg, och sköt sin
stol ett par fot tillbaka, i det han fixerade madame De
Thoux.
Jag blef såld söderut när han var ett barns, sade
hon; Jag blef köpt af en god och ädel man. Han
tog mig med sig till Vestindien, gjorde mig fri och gifte
sig med mig. Det är helt nyligen han dog, och jag
gaf mig på väg till Kentucky för att se om jag kunde
få rätt på min brör och köpa honom fri.
Jag har hört honom tala om en syster Emelie som
blef såld söderuts, sade Georg.
Ja, verkligen, det är jag,, sade madame De Thoux.
;Men säg mig, hvad för slags. .—
. En präktig ung man., sade Georg, oaktadt slafve-
riets förbannelse? som hvilade på honom! Han är en
karl af prima sort, både till själsgäfvor och grundsatser.
Jagwet det, ser ni, efter han gifte sig i vår familj.
4 sv bolla slags flicka? frågade madame De Thoux
äftigt:
sÅh, det var en präktig qvinna,, sade Georg, vac-
ker, älskvärd och utmärkt begåfvad, och dertill mycket
gudfruktig. Min mor hade uppfödt henne och uppfost-
rat henne nästan lika ömsötbafellt som en dotter. Hon
kunde läsa och skrifva, och brodera och sy alld:les ut-
märkt, och var en sällsynt sångerska.
Var hon född i ert hus?., frågade madame De
Thoux. : :
Nej. Min far hade henne med sig när han kom
hem från en af sina affärsresor till NewOrleans och gaf
henne till present åt min mor. Hon var då åtta eller!
nio år gammal. Min far ville aldrig säga min mör hurl
mycket han gaf för henne; men häromdagen då vi tt-L
tade igenom hans papper, träffade vi på köpekontraktet.
Han hade betalt en orimlig summa för henne, det är visst
och sannt, — förmodligen på grund af hennes ovamligak
skönhet.
Georg satt med ryggen vänd åt Cassy, och märkte
icke den själsspänning som uttryckte sig i h-nnes an-
sigte, då han berättade dessa biomständigheter.
Så långt var han kommen 1 berättelsen. Med- ett
ansigte alldeles kritblekt af oro frågade hon höonöm:
Känner ni namnet på de personer han köpte henne af?x
En vid namn Simmons, tror jag, var hufvudperso-
nen i affären — åtminstone vill jag minnas att det nam-
net stod på köpekontraktet.
O mir Gud!s utbrast Cassy och : föll afsvimmad på
salongsgolfvets :
Nu blef det lif i Geörgs och äfvenså: i: madamelt
De Thoux. - Fastän ingendera af dem:kunde: gissa orsa-
ken till Cassys- svimning, gjorde de allt det väsen för
henne som är -öfligt vid sådana: tillfällen — Georg stötte
hettan af sin mensklighet omkull ett handfat och slog
kras två vättenkaraffiner;. och samtliga damerna i så-
ongeti skyndade; så snart de fingo höra att någon då-
nat, till dörren af hytten och Höllo ut all: den luft de
möjligen kunde ;- så att på det hela allting gick så bra
som man-kunde vänta sig. FÅ
Arma Cassyl när hen kom till sansning igen: vände
1on--sig.mot väggen och grät och snyftade:som jett barn
— kanhända kant du som är moder söga hvad hon
änkte på. Kanske också icke. Men hon kände så sä-
cert i det ögonblicket att Gud hade gjort förbarmande
ned. henne - och-att hon. skulle. se sin dotter, som hon
sjorde- fem månader sednare, då — men vi gå be-
ätt-lsen i förväg.
FYRATIONDETREDJE EAPITLET.
Daanltatan 1.