UcCcn denna DO PIC UVI. FYRATIOFÖRSTA KAPITLET. Den unga husbonden. Två dagar derefter åkte en ung man i en lätt vagn uppför alleen af orangeträd, och sedan han kastat tömmarne öfver hästens hals, sprang han hastigt af och frågade efter ställets egare. Det var unge Georg Shelby, och för att förklara huru han kommit dit måste vi gå något tillbaka i hans historia. Miss Ophelias bref till fru Shelby hade genom någon olycklig tillfällighet blifvit qvarliggande ett par månader på ett aflägset postkontor, innan det anlände till sin bestämmelseort, och innan det följaktligen kom i sin egares händer. Tom hade redan blifvit förlorad ur gigte bland de aflägsna sumptrakterna kring Röda Floden. Fru Shelby läste meddelandet med djupt intresse, men någon omedelbar åtgärd hörde till omöjligheterna. Hon var då fullt upptagen vid sin mans sjuksäng, hvilken hade insjuknat i en häftig feber. Unga Georg Shelby, somt-under tiden hade skjutit upp till en reslig ung man, var henneg beständiga och trogna bistånd, och hennes enda hjelpreda vid förvaltningen af hans faders aftärer. Miss Ophelia hade haft den omtankan att medsända adressen på den lagkarl som utredde St. Clares bo, och det enda som i detta fall kunde företagas var att skrifva till bonom och begära upplysningar. Herr Shelbys plötsliga död ett par dagar derefter tog naturligtvis uppmärksamheten så uteslutande i anspråk, att det för en tid e var någon möjlighet att tänka på andra aftärer. Herr Shelby visade sitt förtroende till hustruns förmåga genom att åt henne ensam uppdraga förvaltningen af sin egendom, och på detta sätt inkastades hon på er gång i vidsträckta och invecklade affärsförhållanden. Fru Shelby grep sig med en förvånande energi ar med:utredandet af affärernas intrasslade härfva, och hon och Georg voro lång tid bortåt sysselsatta med att infordra och granska räkenskaperna, sälja egendomsdelar och godtgöra fordringarna; ty fru Shelby var besluten att bringa allt till reda och klarhet, följderna måtte blifva hvilka som helst. Under tiden fingo de ett bref från den lagkarl till hvilken miss Ophelia hänvisat dem, hvari har sade sig ingenting känna om saken; mannen hade blifvit såld på offentlig auktion, och han visste ingenting om konom vidare än att han inkasserat penningarne. Hvarken fru Shelby eller Georg kunde finna sig tillfreds med: denna utgång, och då den sednare ett half år derefter måste företaga en affärsresa för sin mode nedåt floden, beslöt hamn följaktligen att sjelf göra etl b öksigNewOrlonpss i hdpp ettlnnva arfar bo tagit vägen och föra honom med sig hem igen. Efter flera månaders fruktlösa efterspaningar stötte Georg en dag af en slump på en karl i NewOrleans som kunde gifva honom den önskade upplysningen, och med sina penningar på fickan tog vår hjelte biljett på er ångbåt som gick på Röda Floden, besluten att uppsöks och återköpa sin gamla vän. Han blef snart införd i huset, och fann Legree i säll skapsrummet. Legree mottog främlingen -med ett slags trumper gästfrihet. os Jag hörs, sade ynglingen, att nt 1 NewOrleans köpt en gösse som heter Tom. Han var förr i verlden på mir fars göds, och jag kommer för att höra om jag ej kund få köpa honom tillbaka. . Legrees panna mörknade, och. han utbrast häftigt Ja, jag köpte verkligen en sådan slyngel, och en för bannad handel gjorde jag den gången! En upprorisk näsvis och oförskämd karnalje! Sätter i mina negrer at löpa sin väg, skaffade mig: af med två flickor, värda åtta hundra eller tusen dollars stycket. Han kändes vid strec ket, och när jag befallde honom krypa fram med hva de voro, säger min gök att han visstet men inte vill tala omet, och dervid blef det fastän jag bestod honon den mest förbannade bastonad jag än kostat på en neger Jag tänker väl han håller på att kola af nu; men jag ve inte hut bra han kan tåla vid det. ;Hvar är han? frågade Georg häftigt. Låt mig s Ihonom.a. Den unga mannens kinder voro blodröda och han lögon sptutade eld; men försigtigtvis sade han ingentin; ännu. Han är allt i det der skjulets; sade en liten pojke som stod och höll Georgs häst. : ) Legree sparkade till pojken med en kötted; me IGeorg vände sig, utan att säga ett ord, och gick åt de Ihåll som gossen hade anvisat. Tom hade legat der två dagar sedan den blodiga na ten. Han led icke, utan hvarje lidandets nerf var utnö loch tillintetgjord. Han låg för det mesta i en stilla don ning, ty n stark och väl byggd kropps fogningar släpj -licke-på en gång sitt tag öfver den fängslade anden. Jsmy, hade under nattens mörker varit hos honom arr titrö ösa varelser, som stu o en timma af sin knapj stig. I sanning, dessa ödmjuka lärjungar hade föga a gifva — allenast en ekål friskt vatten; mer de gåfvo d af öfverflödande hjertan. Nu SS Tårar bade fallit på detta ärliga, känslolösa ansigte tårar af för sen ånger hos fattiga, okunniga hedninga P hvilka bans kärlek och tålamod i dödsstunden hade väcl till ånger, och brinnande böner uppsändes öfver har Ihalfstelnade. kropp till en sent funnen frälsare, som C knappast kände mer än till namnet, men hvilken d trängtande, ovetande menniskohjertat aldrig anropar fö äfves. : Cassy, som smugit sig ut från sitt gömställe och g nom lyssnande på folks samtal erfarit oftret, som blifv gjordt för henne och Emmelina, hade åjerft trotsande f ran af en upptäckt varit der natten förut, och rörd af c få sista orden hvilka den kärleksfulla själen hade änr egt styrka att framhviska, hade förtviflans långa vinte bade årens is gifvit vika, och den förtviflade qvinn: hade på nytt kuvnat fälla tårar och bedja, Då Georg inträdde i gkjulet kände han sitt hufvt svindlande och sitt hjerta beklämdt. Å Är det möjligt? Är det möjligt2 sade han i d ban knäböjde bredvid honom. Oakel Toib! mia sta kars, stackars gamla vän! i Det var nägonting i hans röst som trängde fill d döendes öra. Ilan vände sakta sitt hutvud och hviska småleende: 83å mjukt som yppigt ejderdua Å kan Jesus dödens läger bädda. Från den upga mannens ögon strömmade tårar, sc sj 3 : det han luta a. Igjorde heder åt hans manliga hjerta, i -1 vig öfver sin stackars vän. sj 1 Min dyra, dyra onkel Tom, ack vakna — tala än 1 gåog! Se upp! här är masscr Georg — din Iilla me ser Georg — känner du inte igen mig?a 4 Georg. — FÖRE MT mam med slocknande röst, o