Ar 1830 ingick Lilja äktenskap med numera amdna Charlotta Lundberg, af hvilket äktenskap han har ep dotter vid namn Charlotta Wilhelmina, som är född 1837 samt antagen till fosterdotter af vaktmästareenkan Pettersson, boende inom Maria församling. Denna Pettersson är syster till den i nu pägående ransakningen med Lilja häktade qvinspersonen Christina Boman, som af Lilja till förvarande emottagit knytet, hvari de från Riddarhuset stulna pengar blifvit inlagde. Nämnde tid hade L. gjort sig väl känd och samlat sä pass förmögenhet, att han år 1839 kunde bli egen åkare här i staden och anskaffa flera äkdon. År 1842 blef han för första gången öfvertygad om stöld och dömdes för tillgrepp af en guldkedja m. m. uti ett hus vid Göthgatan, att straffas med 28 dygns fängelse vid vatten och bröd och derefter undergå uppenbar kyrkoplikt uti Catharina kyrka. Et ter undergäende af detta straft ställdes L. ä fri fot, men greps äter höstetiden är 1844 på bar gerning af poliskommissarien Jäderin, då Lilja brutit sig in uti kryddkramhbandlaren Åkervalls bostad vid Clara Södra Kyrkogata. Säväl vid detta som sedna:e tillfällen då Lilja gripits gjorde han icke ringaste motständ, utan aflägsnade sig helt lugnt från den redan uppbrutna: chiffonieren, innebållande en betydlig penniegesumma. För detta inbrott straffades L. med 9 dygns fängelse vid vatten och bröd. Såsom något eget bör anmärkas, alt Lilja, som dessutom dömdes att tillhr Åkervall utgifva en skadeersältning af omkring 30 rår, efter. sitt frigifvande infann sig hos denne sednare och godvilligt aflemnade nämnde belopp, utgörande ersättning för de af Lilja vid inbrottet. söaderbrutna läs. År 1845 i Januari månad ställdes Lilja äter å fri fot och uppehöll sig dels här i staden och dels ä landet. Kort derefter häktades han såsom misstänkt för den då hos jernkramhandlaren Wall föröfvadej. djerfva inbrottstöld. I brist af bevis kunde Lilja för denna stöld ej till ansvar fällas, och dä han skulle såsom saknande laga försvar dömas till korrektionsarbete, blef han uttagen af arrendatoren Wallin ij: Sorunda. Hos Wallin vistades L..i 4 mänaders tid eller till April mänad 1846. Enligt den bekännelse Lilja nu vid poliskammaren gjort, har han dock föröfvat stölden hos jernkramhandlaren Wall och dervid tillgripit 2800 rdr rgs i kontanta penningar. Med dessa penningar hade Lila kort derpä företagit en resa till Skäne och föröfvade derstädes den allmänt bekanta serdeles djerfva inbrottstölden uti Skänska privatbankens kassakontor i Ystad. I Juli månad 1846 greps L: i Köpenhamn och dömdes den 29 Sept. 1846 af kämnersrätten i Ystad att för 2:dra resan stöld med inbrott straffas med 40 par spö samt efter undergängen kyrkoplikt i 2:ne ärs tid hållas till allmänt arbete ä Malmö fästning. Efter att hafva undergätt detta straff förpassades Lilja den 10 Nov. 1848 att sjövägen begifra sig hit till Stockholm medförande 25 rdr bkoi kontanta penningar som han under fängelsetiden i Malmö inbesparat. Den 27 Nov. anlände han hit men blef genast. äter häktad och den 12 Dec. s. ä., och i brist af försvar, dömd till 2 års allmänt arbete å Rindön. Den 23 Febr. 1849, sedan Kongl. Maj:t fastställt nämnde utslag hvaröfver L. sig besvärat, ankom han till Rindön och frigafs derifrån den 27 Okt. 1850j med betyg om godt uppförande. Han dömdes derefter såsom försvarslös äter till allmänt arbete, men uttogs af skepparen Pettersson hemma i Grofstanäs, Lenna socken i Roslagen, hos hvilken han skulle tjena i egenskap af matros. Under denna tid föröfvades riddarhusstölden. Efterföljande ffamställning redogör för de uppgifter som Lilja nu inför härv. poliskammare afgifvit om nägra af sina tjufnadsbrott, synnerligast om dem han föröfvat hos jernkramhandlaren Wall och på riddarhuset, hvilka den här pägäende polisundersökningen egentligen äsyftat. Natten emellan d. 15—16 Juni 1845 hade Lilja verkställt stölden hos jernkramhandlaren Wall. Han hade för att inkomma uti W:s kontor först genom inbrott banat sig väg in till det vid södra slussen be lägne till W:s lägenhet angränsande skeppsmätarekontoret, hvarest han sönderbrutit muren och efter uppdyrkande af låset till 3:ne dörrar lyckats inkomma ä W:s kontor, hvarefter han med en slägga sönderslagit kassakistan, och derur tillgripit de deri förvarade penningar. Säsom nägot anmärkningsvärdt säväl vid denna som öfriga at L. föröfvade stölder torde böra an-l märkas att han vid afgifvande af sina berättelser ständigt visat ett ovanligt minne i förening med redighet. Sä har han nu rörande denna stöld bestämdt påstått att han icke tillgripit mer än 2800 rdr ehuru W. säväl nu, som efter stöldens begäende uppgifvit! att 3400 rdr blitvit honom vid tillfället frånstulne. Till styrkande af sina uppgifter har L. icke endast) uppgifvet noga bestämd tid då han verkställde inbrottet utan äfven, ehuru 7 är sedan dess förflutit, kunnat omtala att de stulna penningarne utgjordes af 1100 rdr i siltver och 1700 rdr i sedlar utaf honom äfven nu uppgifne bestämda valörer. Med dessa pengar hade L. begifvit sig till då vid Kungshatt boende men numera aflidne fiskaren Åsberg. Denne hade likväl efter erhållen kännedom om L:s ymniga tillgång på penningar lyckats upptäcka det ställe hvarest silfverpengarne blifvit nedgräfde, och efter L:s uppgift tillegnat sig desanima. Försedd med en kassa af omkring 1000 rdr bko afreste L. sedan han förskaffat sig en dyrbar garderob, från Stockholm till Skäne. Anländ till Ystad, infann han sig i nämnde stads privatbanks-kassa-kontor och vexlade derstädes en riksbankens sedel å 100 rår bko. Vid samma tillfälle lyckades han förskaffa sig en noggrand kännedom om privatbankens lokal, hvarigenom:det sedermera lyckades honom verkställa den djerfva inbrottsstölden i skånska privatbanken,. Efter denna stöld, äfreste ban nu till Köpenlamn med en betydligare tillökad kassa, der han likväl hade den oturen att under afvaktan på assande sjölägenhet för vidare fortsättande af sin ärd blifva ertappad och gripen samt till Ystad äterförd, hvarest han dömdes för andra resan inbrottsstöld. Vid häktandet i Köpenhamn innehade. han 600 rdr bko hvilka penningar för närvarande innehafvas af Ystad privatbank, men som L. nu pästär vara af de af honom från W. tillgripne pengar. I afseende på den natten emellan den 9 och 10 December 1850 af Lilja föröfvade stölden å riddarhusets kammarkonter har han berättat följande: --.Höstetidn är 1844 dä L. var arresterad: i Stockholms rådhushäkte hade han hört nägra andra isamma arestrum häktade fängar, bland dem en, som då redan var dömd: till fästning, samtala derom att på riddarhuset, en tr. upp, skulle uti ettrum finnas en kassakista, deruti mycket penningar voro förvarade, och att, emedan väningen vore obebodd, det skulle låta sig göra att äfven på dagen bryta sig in i rummet och tillgripa penningar ur nämnde kassakista. Sedan L, i Nov. mänad 1850 hade, för att föröfva stöld uti stadsauktionens kassakontor i Stockholm brutit upp 11 lås, men ändock icke lyckats att der ätkomma penningar, emedan han, i brist af såg icke kunnat öppna sjelfva kassakistan, och efter det L., sönd, den 1 Dec. s. ä. försökt att begå inbrottsstöld i,kongl. general-postkontoret uti paket-postkontorsrummet, men ätven deruti misslyckats, emedan dörren i förstugan till nämnde rum befanns så nära en vägg, att L. med sin rmedhafde kofot icke fått brott på dörren, hade Ls :d.. 8.-Dec, 1850 sökt inträde på körrektionshusetä Längholmen på ett ärs tid såsom frivillig, men fått afslag på denna begäran med hänvisning af hr gen.-direktören von Troil, att L. kunde söka inträde vid krono-arbetseorpsen å Rindön, emedan vid Långholmen icke kunde blifva plats för honom förr än d. 28 Dec. L., som icke kunde uppehälla sig till sagde tid, och icke ville äter intäda vid PA Py 2 RR FS AN US OP Oe