met. Morgonstjernan stod och såg, med sitt högtidliga
heliga ljusöga, ned på syndens träl, från den ljusnand
himmeln. O, med hvilken friskhet, hvilken högtidlighe
och skönhet födes icke hvarje ny dag, liksom för at
säga den oförståndiga menniskan: Se, ännu står dig nå
dens port öppen! Sträfva efter Guds rike! Från hel
naturen ljuder denna stämma; men Legree hörde den ej
Han vaknade med en ed och en förbannelse. Hvad va
för honom-himmelns guld och purpur, morgonens un
derbara skönhet! Hvad var för honom morgonstjernan
öfverjordiska prakt? Lik ett osjäligt kreatur såg han
utan att märka, raglade upp, slog i åt sig ett glas brän
vin och tömde det.
Jag har haft en hel—s natt! sade han åt Cassy
som i detsamma inkom.
Ni kommer att få en ansenlig mängd af den gorten.
hvad det lider,, sade Kon torrt.
Hvad menar du, du tossa?. 4
Det skall ni nog begtipa en vacker dag, svarad
Cassy i samma ton. Hör på Simon, jag har ett råd at
ge er.a
Åh fan I)
Mitt räd lyder så., fortfor Cassy allvarsamt, i de
hon började städa undan några saker i rummet, pratt n
låter Tom vara i fred.,
Hvad rör det dig?,
,Hvad det rör mig? Inte det minsta, sanningen at
säga. Om ni vill betala tolfhundra dollars för en kar
och göra honom oduglig till arbete under brådaste and:
tiden, bara för att läska er arghet, så rör det mig vis
gerligen icke. Jag har gjort hvad jag kunnat för honom.
Har du? Hvad har du för anledning att lägga dig
i mina aftärer?) :
Icke den minsta, det är visst och sannt. Jag ha
spart in åt er några tusen dollars, vid sina särskilda till
fällen, genom att taga vård om edra arbetare, — dett
är tacken som jag nu har derför. Om er skörd komme
senare till: torgs än någon af de öfrigas, så vinner ni vä
ändå edra vad, kan jag förstå? Inte tar Tompkins lofve
af er, kan jag förstå? — och ni betalar ut edra penga
så snällt som en flicka, gör ni inte? Jag tycker just ja
ser det.n :
Legree, liksom många andra plantörer, hade blott e
slags ärelystnad, nämligen att först vara färdig med si
skörd för året, och hade i år åtskilliga vad som han in
gått om den saken i den närbelägna staden. Cassy an
slog derför, med qvinlig fidhet, den enda sträng sor
kunde sättas i rörelse.
Nå, han må berga sig tills vidare med hvad han fått,
sade Legree; srmen han skall be mig om förlåtelse oc
lofva att bättra sig.,
Det gör han aldrig, sade Cassy.
Aldrig? hvad?, —