met. Morgonstjernan stod och såg, med sitt högtidliga heliga ljusöga, ned på syndens träl, från den ljusnand himmeln. O, med hvilken friskhet, hvilken högtidlighe och skönhet födes icke hvarje ny dag, liksom för at säga den oförståndiga menniskan: Se, ännu står dig nå dens port öppen! Sträfva efter Guds rike! Från hel naturen ljuder denna stämma; men Legree hörde den ej Han vaknade med en ed och en förbannelse. Hvad va för honom-himmelns guld och purpur, morgonens un derbara skönhet! Hvad var för honom morgonstjernan öfverjordiska prakt? Lik ett osjäligt kreatur såg han utan att märka, raglade upp, slog i åt sig ett glas brän vin och tömde det. Jag har haft en hel—s natt! sade han åt Cassy som i detsamma inkom. Ni kommer att få en ansenlig mängd af den gorten. hvad det lider,, sade Kon torrt. Hvad menar du, du tossa?. 4 Det skall ni nog begtipa en vacker dag, svarad Cassy i samma ton. Hör på Simon, jag har ett råd at ge er.a Åh fan I) Mitt räd lyder så., fortfor Cassy allvarsamt, i de hon började städa undan några saker i rummet, pratt n låter Tom vara i fred., Hvad rör det dig?, ,Hvad det rör mig? Inte det minsta, sanningen at säga. Om ni vill betala tolfhundra dollars för en kar och göra honom oduglig till arbete under brådaste and: tiden, bara för att läska er arghet, så rör det mig vis gerligen icke. Jag har gjort hvad jag kunnat för honom. Har du? Hvad har du för anledning att lägga dig i mina aftärer?) : Icke den minsta, det är visst och sannt. Jag ha spart in åt er några tusen dollars, vid sina särskilda till fällen, genom att taga vård om edra arbetare, — dett är tacken som jag nu har derför. Om er skörd komme senare till: torgs än någon af de öfrigas, så vinner ni vä ändå edra vad, kan jag förstå? Inte tar Tompkins lofve af er, kan jag förstå? — och ni betalar ut edra penga så snällt som en flicka, gör ni inte? Jag tycker just ja ser det.n : Legree, liksom många andra plantörer, hade blott e slags ärelystnad, nämligen att först vara färdig med si skörd för året, och hade i år åtskilliga vad som han in gått om den saken i den närbelägna staden. Cassy an slog derför, med qvinlig fidhet, den enda sträng sor kunde sättas i rörelse. Nå, han må berga sig tills vidare med hvad han fått, sade Legree; srmen han skall be mig om förlåtelse oc lofva att bättra sig., Det gör han aldrig, sade Cassy. Aldrig? hvad?, —