hon, en af de värsta, måste redan I förrgår frar träda för sin himmelske domare. Ruths kropp fanns der jag hade sett henom för: Han var redan stelfrusen och betäckt med blod, hvs en mängd fjäder fästat sig, som antingen vind hade fört från det brinnande huset eller som möj gen mördarne fört på honom, för att hälla en aut daf på gården, hvilket några af dem pästå. (H följer nu en-skildring. utaf: det kannibaliska: slagta det af länsman: Bucht: uppå loftkammaren.) Hu grymt än detta var, blef dock Bucht derigenom sp rad från att brännas, medan han ännu hade näg lif; ty han blef icke nedtagen, utan uppbrändes tillil med huset, och nägra ben efter honom ha blifs funna i ruinerna. Dä fängarne voro i säkerhet, tv sattes vakt, hvarefter folk utsändes, för att hem renar och folk i lappbyarne, för att transportera de till Alten; dessa var det emellertid icke lätt att reda pä; ty at förskräckelse hade mänga flyktat bor så att de utskickade personerna icke kunde finna den Derföre kunde fängarne icke sändas i väg förr : på onsdagsaftonen. Natten till tisdagen och hela dagen samt onsdag morgonen sökte jag och de andra bevekå dent ti änger, men det var dessvärre med de flesta fruktlö arbete. De öfverhopade oss och isynnerhet mig me skällsord, och yttrade blott änger öfver att de ic hade dräpt flera. Onsdagsmorgonen uppstämde vie tacksägelsesång till Gud utanför vistbuset, och ja höll bön, sä att äfven de kunde höra den, om det möjligen skulle kunna röra dem, men förgäfves. Ja insände berättelsen om förhällandet till fogden, me begäran att han ögonblickligen skulle uppsända mar skaprsä snart fångarne anlände till Alten: Namne på deltagarne äro, så vidt jag kunnat erfara, följand (här uppräknas namnen pä 25 personer af olika -kön Dessutom några, som säga sig blifvit tvungna a deltaga, genom hotelser att eljest mista lifvet, hvar bland ätven flera intyg derom af andra. (Här ar föras 8 personer af bäda könen.) Det var alltså e stor flock. Undsluppna äro tre manspersoner och ni gra qvinnor, men 7 man hafva begifvit sig af a söka dem. Nägra af qvinnorna hafva vi ännu ick kunnat nedsända, men de äro sådanå, som vi ick behöfva frukta. I går lemnade fru Ruth med-sin barn skädeplatsen för sin jordiska lyckas ruin, oc det var påkostande att taga farväl-af henne: Fir narne hafva äfven mäst reså ivgär; sä att vii na hafva varit allena; men vi äro lugna och frukta icke ty Gud skall hälla sin hand öfver oss. . Att trösta d sörjande och göra prestgärden någorlunda beboelig upptog i går också så min tid, att posten i dag ha mäst vänta på mig, och Ers Högvördighet torde w säkta, om berättelse är bristfällig. Nu har djefvv lens makt fätt ett slag och-det skall hafva gagnelig följder på mänga i församlingen; som ännu vacklade Jag har det hopp att Guds kyrka hädanefter: me kraft skall utbredas i Kautokeino försämling; ty v hafva nu alla från honom sjelf fått allvarlig uppma ning att tänka på det högre och. akta oss för atttag det förderfvade menskliga bjertats tankar och djef yulens ingifvelser för uppenbarelser at den Helig pr Ur ett annat bref från presten Hvosleff da teradt den 25 Nov. meddela vi: — — vÅslak Rist visade sig, då han äterfördes fån gen, säsom den nedrigaste hycklare oeh lögnare uta ringaste änger. Straxt han kom yttrade baäniväl mina frägor, att han ängrade mycket hvad hän gjo hvilket han beledsagade med de vanliga utvärtes mi ner och ätbörder, som den falska själsriktningen alstra i mängd; men då han blifvit bunden och införd visthuset, hörde jag honom hviska till qvinnorna; at han icke vore bedröfvad och icke heller trodde, at han gjort nägot orätt. Och sä-är-det-med de flest andra. Den mest djefvulska härmndgirighet, den skam ligaste roflust och det obändigaste högmod hafva be tecknat dessa heligas framfart här, så att den ond aldrig kunde begära bättre handtlangare. Som yt terligare bevis härpå kan anföras; att Aslak Hätta för att tillfredsställa sitt hat möt länsmannen, be näsan af honom; att man fann på gärden småsaker som legat i fru Rutbs minsta lådor och askar, hvilke visar, huru de öfverallt sökt efter: penningar eller an nat, som kunnat vara dem nyttigt, under det de prestgärden, der föga fanns som kunde fresta dem förderfvade allt hvad de: kommo öfver; allt under för kunnande deraf, att Herrans sanna apostlar nu vor komna, för att utföra hans dom. Lördagen den 13 skickades de sista fängarne til Alten och sedan dess har här varit sorgens stillhet Dä icke få infunno sig-till söndagen. den 14 Nov: deribland kommunikanter och 3 som begärde barn dop, höll jag gudstjenst, ehuru jag icke var frisk Det passerade strömmade dä med förnyad kraft ir på sinnet, så att då jag mässade instiktelseorden, pä kom mig en sädan svaghet, att jag vår nära att falla omkull och mäste stanna en läng stund. Dockgal Herren mig kraft att bringa förrättningen till slut, men dä jag kom hem, mäste jag gå till sängs och har sedan legat ända tills i mändags, dä Gud äter gaf mig krafter. Onsdagen den 17 kom Klerck hit med 6 man från Alten. Han hade haft den godheten att medtaga sina egna innanfönster; dessa äro nu insatta så tät som möjligt och vi kunna nu äter se dagens ljus: rummen, hvilket vära första nödfönster, bord och ren: hudar icke tilläto. Man häller nu på att sätta litet i stånd ät oss. Att vi sä snart fingo fönster, var sö mycket bättre, som det på sednare tiden varit myc: ket kallt för denna ärstid, ändå till 28 grader. Den rysliga händelsen har icke heller aflupit utan skada för de fastboende lapparne; De rasande mienniskorna hafva nemligen alldeles lemnat sina-renar, förmodligen i tanke att på aftonen återvända säsom segervinnare. Då nu detta ieke skedde, spridde sig det störa antalet renar, man säger 3000, och de kommo sålunda till de fastboendes hö-upplag, som på aflägsna ängar icke är uppsätte i stora stackar; utan i smärre högar. För nägra: är nu så mycket hö uppätet, att de måst slagta flera kor. Flera hä begifvit sig af, för att samla renarne, bäde för att de icke mera skola göra skada och tör. att de: icke skola skingras och ödeläggas af vargarne, som redan anställt mängen god mältid på en och annah: af dö herrelösa kreaturen. Sorgligast är det med de många barnen, stöfre och mindre, som lemnats här utan föräldrar. När mödrarne bundos och sattes in i visthusboden, gräto de och skreko så ynkligt: släpp mor lös,, att det skar en i bjertat att höra, men det var ingen utväg att visa barmhertighet i detta hänseende och blott en enda qvarlemnades här för att sköta en del af de smä. Men:till och med dennåqvinna mäste nu transporteras ned tillika med-en 14 eller 15-ärig. gösse; som först blifvit fångad för nägra dagar sedan. I längden kunna dehär boende-icke-behälla dei alla hos sig, och jag ser till slut ingen annänutväg än fattigkassan, som. verkligen genom det som nu skett, får många tillägg till sina fört värande betydliga bördor och utgifter.