hon, en af de värsta, måste redan I förrgår frar
träda för sin himmelske domare.
Ruths kropp fanns der jag hade sett henom för:
Han var redan stelfrusen och betäckt med blod, hvs
en mängd fjäder fästat sig, som antingen vind
hade fört från det brinnande huset eller som möj
gen mördarne fört på honom, för att hälla en aut
daf på gården, hvilket några af dem pästå. (H
följer nu en-skildring. utaf: det kannibaliska: slagta
det af länsman: Bucht: uppå loftkammaren.) Hu
grymt än detta var, blef dock Bucht derigenom sp
rad från att brännas, medan han ännu hade näg
lif; ty han blef icke nedtagen, utan uppbrändes tillil
med huset, och nägra ben efter honom ha blifs
funna i ruinerna. Dä fängarne voro i säkerhet, tv
sattes vakt, hvarefter folk utsändes, för att hem
renar och folk i lappbyarne, för att transportera de
till Alten; dessa var det emellertid icke lätt att
reda pä; ty at förskräckelse hade mänga flyktat bor
så att de utskickade personerna icke kunde finna den
Derföre kunde fängarne icke sändas i väg förr :
på onsdagsaftonen.
Natten till tisdagen och hela dagen samt onsdag
morgonen sökte jag och de andra bevekå dent ti
änger, men det var dessvärre med de flesta fruktlö
arbete. De öfverhopade oss och isynnerhet mig me
skällsord, och yttrade blott änger öfver att de ic
hade dräpt flera. Onsdagsmorgonen uppstämde vie
tacksägelsesång till Gud utanför vistbuset, och ja
höll bön, sä att äfven de kunde höra den, om det
möjligen skulle kunna röra dem, men förgäfves. Ja
insände berättelsen om förhällandet till fogden, me
begäran att han ögonblickligen skulle uppsända mar
skaprsä snart fångarne anlände till Alten: Namne
på deltagarne äro, så vidt jag kunnat erfara, följand
(här uppräknas namnen pä 25 personer af olika -kön
Dessutom några, som säga sig blifvit tvungna a
deltaga, genom hotelser att eljest mista lifvet, hvar
bland ätven flera intyg derom af andra. (Här ar
föras 8 personer af bäda könen.) Det var alltså e
stor flock. Undsluppna äro tre manspersoner och ni
gra qvinnor, men 7 man hafva begifvit sig af a
söka dem. Nägra af qvinnorna hafva vi ännu ick
kunnat nedsända, men de äro sådanå, som vi ick
behöfva frukta. I går lemnade fru Ruth med-sin
barn skädeplatsen för sin jordiska lyckas ruin, oc
det var påkostande att taga farväl-af henne: Fir
narne hafva äfven mäst reså ivgär; sä att vii na
hafva varit allena; men vi äro lugna och frukta icke
ty Gud skall hälla sin hand öfver oss. . Att trösta d
sörjande och göra prestgärden någorlunda beboelig
upptog i går också så min tid, att posten i dag ha
mäst vänta på mig, och Ers Högvördighet torde w
säkta, om berättelse är bristfällig. Nu har djefvv
lens makt fätt ett slag och-det skall hafva gagnelig
följder på mänga i församlingen; som ännu vacklade
Jag har det hopp att Guds kyrka hädanefter: me
kraft skall utbredas i Kautokeino försämling; ty v
hafva nu alla från honom sjelf fått allvarlig uppma
ning att tänka på det högre och. akta oss för atttag
det förderfvade menskliga bjertats tankar och djef
yulens ingifvelser för uppenbarelser at den Helig
pr
Ur ett annat bref från presten Hvosleff da
teradt den 25 Nov. meddela vi:
— — vÅslak Rist visade sig, då han äterfördes fån
gen, säsom den nedrigaste hycklare oeh lögnare uta
ringaste änger. Straxt han kom yttrade baäniväl
mina frägor, att han ängrade mycket hvad hän gjo
hvilket han beledsagade med de vanliga utvärtes mi
ner och ätbörder, som den falska själsriktningen alstra
i mängd; men då han blifvit bunden och införd
visthuset, hörde jag honom hviska till qvinnorna; at
han icke vore bedröfvad och icke heller trodde, at
han gjort nägot orätt. Och sä-är-det-med de flest
andra. Den mest djefvulska härmndgirighet, den skam
ligaste roflust och det obändigaste högmod hafva be
tecknat dessa heligas framfart här, så att den ond
aldrig kunde begära bättre handtlangare. Som yt
terligare bevis härpå kan anföras; att Aslak Hätta
för att tillfredsställa sitt hat möt länsmannen, be
näsan af honom; att man fann på gärden småsaker
som legat i fru Rutbs minsta lådor och askar, hvilke
visar, huru de öfverallt sökt efter: penningar eller an
nat, som kunnat vara dem nyttigt, under det de
prestgärden, der föga fanns som kunde fresta dem
förderfvade allt hvad de: kommo öfver; allt under för
kunnande deraf, att Herrans sanna apostlar nu vor
komna, för att utföra hans dom.
Lördagen den 13 skickades de sista fängarne til
Alten och sedan dess har här varit sorgens stillhet
Dä icke få infunno sig-till söndagen. den 14 Nov:
deribland kommunikanter och 3 som begärde barn
dop, höll jag gudstjenst, ehuru jag icke var frisk
Det passerade strömmade dä med förnyad kraft ir
på sinnet, så att då jag mässade instiktelseorden, pä
kom mig en sädan svaghet, att jag vår nära att falla
omkull och mäste stanna en läng stund. Dock- gal
Herren mig kraft att bringa förrättningen till slut,
men dä jag kom hem, mäste jag gå till sängs och
har sedan legat ända tills i mändags, dä Gud äter
gaf mig krafter.
Onsdagen den 17 kom Klerck hit med 6 man från
Alten. Han hade haft den godheten att medtaga
sina egna innanfönster; dessa äro nu insatta så tät
som möjligt och vi kunna nu äter se dagens ljus:
rummen, hvilket vära första nödfönster, bord och ren:
hudar icke tilläto. Man häller nu på att sätta litet i
stånd ät oss. Att vi sä snart fingo fönster, var sö
mycket bättre, som det på sednare tiden varit myc:
ket kallt för denna ärstid, ändå till 28 grader.
Den rysliga händelsen har icke heller aflupit utan
skada för de fastboende lapparne; De rasande mien-
niskorna hafva nemligen alldeles lemnat sina-renar,
förmodligen i tanke att på aftonen återvända säsom
segervinnare. Då nu detta ieke skedde, spridde sig
det störa antalet renar, man säger 3000, och de
kommo sålunda till de fastboendes hö-upplag, som
på aflägsna ängar icke är uppsätte i stora stackar;
utan i smärre högar. För nägra: är nu så mycket
hö uppätet, att de måst slagta flera kor. Flera hä
begifvit sig af, för att samla renarne, bäde för att
de icke mera skola göra skada och tör. att de: icke
skola skingras och ödeläggas af vargarne, som redan
anställt mängen god mältid på en och annah: af dö
herrelösa kreaturen.
Sorgligast är det med de många barnen, stöfre och
mindre, som lemnats här utan föräldrar. När mö-
drarne bundos och sattes in i visthusboden, gräto de
och skreko så ynkligt: släpp mor lös,, att det skar
en i bjertat att höra, men det var ingen utväg att
visa - barmhertighet i detta hänseende och blott en
enda qvarlemnades här för att sköta en del af de
smä. Men:till och med dennåqvinna mäste nu trans-
porteras ned tillika med-en 14 eller 15-ärig. gösse;
som först blifvit fångad för nägra dagar sedan. I
längden kunna dehär boende-icke-behälla dei alla
hos sig, och jag ser till slut ingen annän- utväg än
fattigkassan, som. verkligen genom det som nu skett,
får många tillägg till sina fört värande betydliga
bördor och utgifter.